Det är inte utan att tankarna går tillbaka till storstrejken 1905, strejkerna revolutionsåret 1917, generalstrejken 1956. Då liksom nu var Senatstorget samlingsplatsen för de stora demonstrationerna som alla på olika sätt skulle leda till djupgående förändringar i det finländska samhället.

Vid Industrifackets tält är det full rulle. Folk står i kö för att få en påse klassiskt finskt rågbröd med skinka, ost och ägg av märket Reissumies plus en liten förpackning saft.

I tältet möter vi Minna Kahila som är svenskspråkig sekreterare för organisationstjänster vid Industrifacket.

– Här är en jättebra stämning och alla är på gott humör, alla vill ha Industrifackets neongröngula reflexvästar, säger hon och överräcker en väst åt mig, Arbetarbladets utsände reporter.

Kahila vet berätta att det enbart med Industrifackets 22 beställda bussar kommit deltagare från hela landet. Därtill anlände 500 medlemmar med ett tåg från Uleåborg som plockade upp folk på vägen söderut till Helsingfors.

Nu avbryts vi av någon som i högtalaren från auditoriet på finska ropar Stop Nyt, på svenska Stop Nu, som är demonstrationens slogan.

– Stop Nyt, lyder det dånande svaret från publiken.

– Mitä meillä on, vad har vi, frågas det från auditoriet.

– Painava syy, vägande skäl, svarar de fackliga demonstranterna med ännu större kraft.

Vägande skäl är namnet på den kampanj som facket nu för mot regeringen.

– Och vägande skäl finns minsann. Så hårt som regeringens sparåtgärder, bara ett exempel är arbetspensionerna, drabbar de svagaste i samhället, säger Kalle Hyötynen från JHLs granntält bredvid Industrifacket. JHL betyder Förbundet för den offentliga sektorn och välfärden.

Hyötynen konstaterar skämtsamt att till och med vädrets makter tycks stå på fackföreningsrörelsens sida.

– På morgonnatten blev jag lite orolig då det kom ett hårt regn. Men nu skiner solen över Senatstorget, säger han förnöjsamt.

Håkan Ekström som är tf. ordförande för JHL-facket har noterat att Orpo-regeringens program innehåller ordalydelser som är exakta kopior från näringslivets och arbetsgivarnas texter. Vi har idag en regering som inte ens vill diskutera med arbetstagarna, säger Ekström.

Samma sak har den socialdemokratiska partiordföranden Antti Lindtman konstaterat då han sagt att regeringen tycks sakna öron när den inte lyssnar på facket.

Sari Yliaho och Mikaela Skriko har kommit från Pedersöre i Österbotten för att delta i den stora Stop Nu-demonstrationen på Senatstorget. De är båda svenskspråkiga och representerar teknologiindustrisektorn inom Industrifacket.

Yliaho jobbar med logistik vid företaget Amada i Pedersöre. Hon är glad över stämningen under demonstrationen.

– Den tycks ju vara på topp. Och bra är det för jag tycker vi ska kämpa mot regeringens dåliga politik.Tänk bara på förslaget om att ta bort lönen för den första sjukdagen, säger Yliaho.

Till det inflikar genast Mikaela Skriko som arbetar med logistik vid företaget Ekeri i Pedersöre att det ska det bli lättare för arbetsgivaren att avskeda folk om regeringen får som den vill.

– I praktiken betyder det att du kan få sparken för en småsaks skull, påminner Skriko.

– Regeringen vill inte bara försvaga uppsägningsskyddet. Den vill också försämra arbetslöshetsunderstöden. Därför var det roligt att se att så många arbetstagare mötte upp för att protestera mot regeringen, säger Yliaho och Skriko.

Minna Kahila och Peter Sjökvist. (Foto: Topi Lappalainen)

Peter Sjökvist är facklig förtroendeman vid Närkos karosserifabrik i Närpes, medlem av Industrifacket och andre vice ordförande för Finlands svenska socialdemokrater FSD.

Han håller med om att stämningen är verkligt fin.

– Mycket bra trots det allvarliga läget. Här är en större uppslutning än jag någonsin tidigare sett. Det märkliga är att Orpos regering vill försämra arbetstagarnas ställning och försvaga de fackliga rättigheterna samtidigt som utvecklingen går i rakt motsatt riktning i många andra länder, säger Sjökvist.

Jag kan inte låta bli att för Sjökvist berätta att jag med några klasskamrater från Svenska Normallyceum eller Norsen, bara några kvarter härifrån, stod på nästan exakt samma plats på Senatstorget på första maj 1968. Vi följde med folkdemokraternas förstamajfest. När Internationalen avslutningsvis sjöngs unisont tror jag vi alla fick gåshud av hänförelse. Dagen innan hade vi deltagit i Arbetarnas och småbrukarnas socialdemokratiska förbunds förstamajfest på Hagnäs torg men med betydligt färre deltagare. Alltså utbrytarpartiet ASSF, TPSL på finska, vars anhängare kallades simoniter efter partiledaren Aarre Simonen.

Man har sitt historiska bagage. Men ingen fara. Hösten 1968 var vi sex klasskamrater från Norsen som i Folkets hus återupplivade Helsingfors socialdemokratiska ungdomsklubb. Jag var en av dem. Och på den vägen blev det.

När Peter Sjökvist hör detta småler han och kommenterar.

– När jag gick på Genéveskolan i Schweiz började vi varje morgon med att sjunga Internationalen.

Henrik Helenius