Kolanens första gång som delegat på en partikongress var på 100-årsjubileumskongressen i Åbo år 1999. Där hade partiet grundats år 1899. Han hade varit sjunde ersättare och dagen före partikongressen fått ett samtal från distriktets dåvarande verksamhetsledare att han skulle behövas i Åbo från torsdag till söndag.

Ett speciellt minne för honom var att se Kalevi Sorsa som en delegat bland andra, för den enda gången någonsin.

– Han hade gått i pension från Finlands Bank och övade tekniken i salen. Det var stämningsfullt att se när han behövde bänkgrannarnas hjälp i salen med den tidens ADB-utrustning.

Kolanen minns dessutom en humoristisk bild från jubileumskongressen 1999 där dåvarande utrikesministern Tarja Halonen sitter i Sorsas knä.

– Tero Tuomistos dotter Laura Andersson, dåvarande Tuomisto, tog bilden.

År 2002 var Kolanen på plats i Tammerfors men inte som delegat.

– Jag gick omkring med Reijo Nättiaho och Harri Saksala under lördagkvällen i olika kringarrangemang. Saksala sjöng sedan låten ”Barbara” i Kvinnoförbundets evenemang. Maj-Len Remahl och Ann Selin tyckte myckte om uppträdandet.

Efter det har Kolanen haft en politisk roll på ett antal partikongresser. År 2005 fick han rösta om partiets vice ordföranden och år 2008 i valet av partisekreterare.

– År 2008 hade jag tänkt rösta på Esko Ranto som var en gammal ungdomsvän men sedan började jag tvivla på om han skulle vara den bästa att förnya partiet.

Kolanen röstade på Ari Korhonen som vann men tänkte sedan ändå efteråt att han borde ha följt sin första instinkt. Två år senare blev Korhonen utbytt av Jutta Urpilainen mot Mikael Jungner och då, alltså år 2010 deltog Kolanen i kongressen som Helsingforsdistriktets ordförande.

Med glädje minns Kolanen att sedan på kongressen 2012 valdes Reijo Paananen till partisekreterare och han blev en långvarigare lösning i och med att han var kvar i uppdraget i fem år.

– Paananen uppskattade jag speciellt för att han var erfaren och säker i sin roll.

Kolanen anser att en partikongress med 500 delegater är för stor när det gäller en effektiv behandling av kongressens agenda och att det fanns strul med det tekniska. Systemet med personval fungerade ändå tekniskt sett bättre än fallet hade varit tre år tidigare i Jyväskylä. Till alla gruppmöten hade han inte fått inbjudan i och med att han inte fick WhatsApp att fungera.

– I Tammerfors rymdes vi inte alla att sitta under kvällsfesten. Jag övernattade i Petsamo bakom Kalevakyrkan och gick då dit för att se på ishockey, berättar Kolanen.

Han uppskattade dock artisten Vilma Jääs uppträdande i början av kongressen och Ahti Jokinen som reciterade ur Morän av Lauri Viita.

– Jorma Westlund berättade att Veikko Sinisalo också hade reciterat ur Morän på partikongressen i Tammerfors 1972.

Ceremonierna var festliga och som de främsta höjdpunkterna på partikongressen i Tammerfors i maj nämner han när det utsågs nya hedersmedlemmar.

– Det var fint att se de fyra nya medlemmarna från Helsingforsdistriktet: Kari Piimies, Maija Anttila, Ulpu Iivari och Ulla Simovaara. Ulpu Iivari höll ett fint och känslosamt tal å alla nya hedersmedlemmars vägnar.

Valet av partistyrelsemedlemmar var en besvikelse för Kolanen eftersom en av Helsingforsdistriktets kandidater byttes ut på slutrakan. Kolanen påminner om att distriktet är det fjärde största i partiet och kommer att vara det tredje största på följande kongress. Med den tyngden borde man stå på sig när det gäller partistyrelseplatser.

När det gäller det egna distriktets framgångar, är Kolanen mycket nöjd med att Nasima Razmyar som dessutom också är från Drumsö, blev omvald som SDP:s första vice ordförande.

Kolanen anser att partiordförande Antti Lindtman höll högklassiga tal på kongressen.

– Partiordförandens linjetal under den sista kongressdagen hade en bra rytm och den var stilig. Det blev tydligt hur SDP:s linje skiljer sig från andra partier, särskilt från Sannfinländarna.

Ett annat allmänt glädjeämne som Kolanen lyfter fram är att Socialdemokratisk ungdoms avgående förbundsordförande Emilia Kangaskolkka valdes till ordförande i SDP:s partifullmäktige.

Överlag tycker han att ungdomsförbundet och Socialdemokratiska studerande hade ett mycket starkt grepp när det gällde att driva frågor som är viktiga för de unga och studerande.

– Med stöd från de äldre fick de igenom saker som är viktiga för dem. Seniorfrågor lyfts inte tyvärr fram på samma sätt.

Kolanen skulle önska sig ett lika starkt grepp från partiets seniorrörelse som han ser från ungdomarna.

– De unga är bättre på att lobba, det är bara att gratulera dem.

Han berömmer också de videor som ungdomsförbundet och Socialdemokratiska studerande hade gjort, både när det gäller det tekniska och det innehållsmässiga.

När det gäller mötestekniken på partikongresser, tänker Kolanen att mötesordföranden har en stor möjlighet att påverka hur smidigt det hela löper. Vissa är smidigare än andra. På samma sätt om man är ordförande för ett utskott ska man förstå att man går i dialog med salen.

– Förr i tiden hände det oftare att utskottets ordförande tog ett ändringsförslag från salen i sitt eget namn.

I Tammerfors i maj var Kolanen med i resolutionsutskottet. Annars fokuserade han på de två motioner som kom från den egna partiavdelningen från Drumsö, Lauttasaaren sosialidemokraatit.

– Vi hade en bra motion om den splittrade hälsovården. Arbetshälsovården är privat, medan de mindre bemedlade använder sig mycket av den offentliga vården. Motionen fick stöd från delegaterna från Helsingfors men gick inte igenom på kongressen.

– Den andra motionen gällde produktionen av läromedel. Marknaden är koncentrerad på några få aktörer och det finns en risk att amerikaner eller kineser kan köpa dessa. Juuso Noppa som hade skrivit motionen hjälpte mig med att hitta argument när jag talade för att öppna upp konkurrensen för små förlag. Partistyrelsen skulle ha förkastat motionen och jag fick mycket positiv respons för talet som jag höll i försvar för den motionen.

Kolanen menar att den senaste kongressens personval var såtillvida lyckade att partiet fick en lämplig kombination av erfarna politiker och nya krafter.

På partikongresser brukar inte den stora gruppen från Helsingfors vara en särskilt kompakt grupp, menar Kolanen och understryker att det ryms olika åsikter i gruppen.

– Men alltid har vi firat om vi har fått våra kandidater igenom i personval eller lyckats driva någon sakfråga igenom. Sådana är goda stunder.