FN:s klimatmöte slutade i en hoppfull stämning när man kom enhälligt överens om att slopa bruket av fossila bränslen med tanke på att stävja klimatförändringen. På mötet diskuterades under en temadag också hur man ska tackla klimatförändringen och naturförlusten parallellt.

– Det här framsteget syns tyvärr inte i finansieringen av miljöministeriet i Finland utan det blir ett stort bakslag nästa år när den största procentuella nedskärningen drabbar dess annars ocks begränsade budget. I kölvattnet av klimattemat måste man komma ihåg också utarmningen av biodiversiteten dvs. naturförlusten som vi har förbundit oss att stoppa före år 2030. Det betyder den pågående valperioden och den nästa, varför stävjandet av naturförlusten borde redan nu synas i åtgärder. Med nedskärningar underminerar regeringen stävjandet av naturförlusten och sätter den följande regeringens möjligheter att lyckas i fara. I en sådan här situation borde regeringen absolut ha en långsiktig plan som sträcker sig över en valperiod, med vilken den försöker nå målet. Så är inte fallet nu, konstaterar Eveliina Heinäluoma.

Förra veckan publicerades rapporten av Finlands naturpanel gällande biodiversiteten. I rapporten understryks vikten av att ställa kvantitativa mål, så att man snabbt kan mäta och följa stävjandet av naturförlusten och återhämtningen av biodiversiteten.

– Rapporten visar tydligt att ytterligare åtgärder behövs och att det är bråttom med dem. Dessa kan helt enkelt inte förverkligas utan ökad finansiering för naturskyddet. Av enskilda åtgärder lyfter panelen fram naturlagen och avgiften för ändrad markanvändning som skulle förverkliga den rättvisa principen att den som förorsakar skada betalar. Dessa mål drivs av SDP, berättar Johan Kvarnström.

Momentet som gäller vattenförvaltning får minskad finansiering med över 40 miljoner euro jämfört med det här året. Regeringen har ändå tagit Skärgårdshavet-programmet under specialbeskydd och det får ökad finansiering.

– Det är bra för att Skärgårdshavets tillstånd är allvarligt och programmet har försökt att få det senast 2027 bort från listan av de värsta belastarna som upprätthålls av Östersjöns skyddskommission. Vi kan ändå inte godkänna att den här finansieringen tas bort från det övriga vattenskyddet. I närheten av hela den finländska kusten finns det både kust- och inlandsvatten som har ett sämre än gott tillstånd och detta gäller alltså inte bara Skärgårdshavet. Också många inlandsvatten behöver ytterligare satsningar, påpekar Pinja Perholehto.

I budgetförslaget reserveras allt mindre pengar till METSO-programmet som gäller skogarnas biodiversitet i Södra Finland. Det samma gäller Helmi-miljöprogrammet för återställning, fast de är bland de viktigaste programmen som gäller beskyddandet av biodiversiteten och är i behov av ytterligare finansiering.

Forststyrelsen ansvarar för förverkligandet av naturskydds- och återställningsåtgärderna i Helmi-programmet. Där försvåras förverkligandet av dessa åtgärder när finansieringen sjunker och det blir svårare att uppnå målsättningarna gällande biodiversitet.

– En tilläggsfinansiering på fyra miljoner euro kommer till Forststyrelsens naturtjänster och med det kan man nog fortsätta Helmi-programmet men finansieringen räcker inte till att uppnå dess målsättningar. När det gäller naturskyddsområden skulle man behöva över två gånger så mycket pengar per år. Naturtjänsterna har också till exempel underhållet av nationalparkernas vandringsinfrastruktur på sitt ansvar och med dessa resurer kan de inte nödvändigtvis svara på det ökande antalet vandrare efter coronaår. Man skulle tro att detta intresserar regeringen som betonar behovet av motion i sitt regeringsprogram, funderar Marko Asell.

Riksdagen hade torsdagen den 14 december remissdebatt om miljöministeriets huvudtitel i statsbudgeten för år 2024.