Den socialdemokratiska gruppen i det Nordiska rådet består av representanter från partier i hela Norden. Till gruppen hör Det norske Arbeiderparti, Finlands Socialdemokratiska Parti, Javnaðarflokkurin, Samfylkingin, Siumut, Socialdemokraterna på Åland, Socialdemokratiet och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Gruppen har samlats under veckan i Vasa för att diskutera Nordiskt samarbete och fick därtill sällskap av ett antal socialdemokratiska lokalpolitiker.

Marina Kinnunen, direktör för Österbottens välfärdsområde, höll en grundläggande presentation för deltagarna om den nya finländska välfärdsmodellen och hur den ser ut i praktiken i Österbotten. Den centrala frågan Kinnunen lyfte fram var hur man kan få en balans mellan de ekonomiska nedskärningarna som regeringen begär av välfärdsområden och kraven som finns på nödvändig service, med hänsyn till den nya välfärdsmodellen.

Marina Kinnunen presenterar organisatoriska förändringar som skett i skapandet av Österbottens välfärdsområde. Bild: Benjamin Warner.

Kinnunen ville betona hur stor och heltäckande ändringen har varit för alla välfärdsområden. I Österbotten har 19 serviceområden och organisationer förvandlats nästan under en natt till ett och samma välfärdsområde. Samtidigt har ju reformen brister i att välfärdsområde inte har direkt kontroll över mängden pengar som de har att använda under ett år. Beräkningen görs på basen av bland annat allmänna behovet på service och då Österbotten är bland de hälsosammaste områdena i Finland, bestraffas sjukvården delvis för vad som sist och slutligen är framgång. Det finns ingen morot för hög folkhälsa, utan istället belöning för ett högt antal diagnoser.

Arbetskraftsut- och invandringen kom snabbt på tal och det presenterades olika perspektiv på hälsovårdare som, till exempel, lämnar Finland för att söka högre lön och friare arbetsförhållanden i Norden. Denna arbetskraftsflykt har dock minskat smått under de senaste åren och deltagarna diskuterade den svenska kronans låga växelkurs och ändringar i arbetsförhållanden i hälsovården som möjliga orsaker till en utplaning.

Skillnaderna mellan länderna var inte det enda som diskuterades, då Kinnunen också uttryckte det som gör Österbotten annorlunda än andra välfärdsområden inom Finland. Området är i majoritet (51%) svenskspråkigt och har ofta utmaningar i att disponera personal på ett sätt som täcker olikheter mellan kommunernas språkkrav. Samtidigt förekommer språkliga hinder bland sjukskötare som har utbildning från utlandet och talar i stort sett engelska.

Kinnunen lyfte också fram ett antal fördelar med de nya välfärdsområdena som man ofta missar. Trots att bland annat Österbotten har haft svårt att komma in i ett överskott som välfärdsområde efter reformen är en sammansatt centralorganisation också mer kapabel för att samla in information om det sättet som området använder sina finanser. Det har tidigare varit svårt att veta precis hur mycket kommunerna köpte av den privata sektorn, men att det nu på ett annat sätt går att följa med var det går att göra besparingar. Därtill finns det också en större mängd information om de vårdbehoven som Österbottningar överlag har i och med att alla bokningar och patientuppgifter samlas i ett och samma system.

Österbotten har som mål att satsa vidare på förebyggande arbete och flera från området instämde med Kinnunens beskrivning av behovet för att möjligtvis minska på bland annat antalet sängplatser, ett svårt politiskt beslut, för att främja sådant arbete som lättar på behovet av vård från första början. Eva Lindh och Johan Andersson (Socialdemokratiska ledamöter i Sveriges riksdag) visade intresse för Österbottens hantering av sängplatser, då Sverige har motsatt problem med för få sängplatser för patienter som har behov av dem. Enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) hade Sverige 2021 endast 2 sängar per 1000 invånare, jämfört med Finlands 2,8.

Deltagarna fick också gå på en rundvandring i den nya H-byggnaden på Vasa centralsjukhus. Byggnaden var fint inredd med konstverk som hade både donerats och köpts in till sjukhuset. Det hade också gjorts tapeter av bilder som har tagits av befolkningen i varje kommun som finns på området. I byggnadens huvudingång hänger också Teija och Pekka Isorättyäs verk Exuvia som skildrar en större rödögonflicksländas övergång från puppstadiet till en vacker trollslända.

Centralsjukhuset har utnyttjat digitaliseringen för att effektivisera sjukhusets dagliga bruk. Vårdpersonal har inga egna rum, utan bokar rum för en dag av arbete, något som har lett till en del klagomål men också ökat på flexibiliteten i användningen av utrymmena som sjukhuset har till förfogande. Digitala instruktioner har också gjort det möjligt att ha anonyma korridorer, då patienter söker sig till rätt rum på egen hand och inte behöver hämtas med namn från en aula.

Tidsbesparingar har också varit en del av planeringen. Ett apotek finns strax åt ena sidan från huvudingången, för att undvika behovet att göra ett separat besök efter att man har fått sitt recept.

H-byggnaden på Vasa centralsjukhus. Bild: Benjamin Warner.