– I ett tvåspråkigt land ska våra nationalspråk kunna användas jämsides och båda språken ska automatiskt beaktas från början av olika processer. Coronapandemin har skapat ett stort tryck på lagstiftningsarbetet och tidtabellerna är ofta snäva. Det betyder ändå inte att ministerierna kan slarva med att följa de språkliga rättigheterna, sade ordförande Sandra Bergqvist i sitt öppningsanförande.

SFP:s gruppanförande hölls av Mats Brandt som underströk betydelsen av svenskan inom social- och hälsovården.

Brandt hänvisade även till utrikesminister Pekka Haavistos videohälsning till seminariet där han hade talat om den strategiska kompassen i EU.

– Även Folktinget tar ut en tydlig riktning idag, sade Brandt och hänvisade till framtidsstrategin.

Samlingspartiets gruppanförande hölls av Kimmo Sasi som hänvisade till ett tal Alexander Stubb höll den 8 augusti 2008, dvs. 080808. Stubb hade då hävdat att det säkerhetspolitiska läget har förändrats.

– Säkerhetsläget har förändrats i Östersjöområdet, konstaterade Sasi och berömde statsledningens agerande.

– I Nato finns det demokratiska länder som respekterar mänskliga rättigheter, vår färd mot väst är fullbordad och vi känner oss trygga. Om alla nordiska länder är med i Nato, har vi en gemensam säkerhetspolitik.

Sasi var också nöjd med att nordiska partier samarbetar med varandra. I den ekonomiska politiken berömde han regeringen Sipilä och skällde på regeringen Marin.

– Vi kommer att ha problem i framtiden. Recessionen kommer i något skede. Räntan kan inte sänkas och vi har inga medel att genomföra en keynesiansk ekonomisk politik.

Det samlingspartistiska receptet för att trygga tillgången till vård på svenska är att vända sig till privata aktörer. Detta kom att bli den främsta tvistefrågan på sessionen, eftersom en överväldigande majoritet inte ville gå med på Samlingspartiets kläm till resolutionen med motiveringen att man inte ska ge upp tanken på att få den offentliga vården att fungera även på svenska.

SDP:s gruppanförande hölls av Peter Sjökvist från Närpes.

– Jag vill börja med att tacka för gårdagens seminarium. Vi nås alla dagligen av hemska bilder och nyheter från kriget i Ukraina. Att som stora delar av befolkningen i Ukraina befinna sig mitt i ett brinnande krig i månader, är något som ingen i vår värld år 2022 längre borde behöva uppleva, inledde Sjökvist.

I sitt tal hänvisade Sjökvist till erfarenheter av att ha varit på besök till Filippinerna med familjen.

– Under besök till släktingar ute på landsbygden i Mindanao har jag flertalet gånger upplevt känslan av att inte känna sig trygg, att vara orolig för familjens och barnens säkerhet, eftersom Mindanao-regionen är ett område där ibland kidnappningar och krävande av lösensummor för utländska medborgare har skett, även för medborgare från nordiska länder, och ibland med ett inte lyckligt slut tyvärr.

Sjökvist betonade att han lider med det ukrainska folket och hoppades på att kriget skulle ta slut. Han hänvisade också till ökade levnadskostnader hemma i Finland som ett resultat av kriget i Ukraina.

– Speciellt hårt har de ökade levnadskostnaderna drabbat många låginkomsttagare. Därför riktar jag ett speciellt tack till sittande regering för beslutet om en extra indexhöjning av de sociala förmånerna för att kompensera för de höjda levnadskostnaderna, ett bra beslut!

Sjökvist betonade också vikten av satsningar på forsknings- och innovationsverksamheten som en förutsättning för en fortsatt ekonomisk tillväxt.

– Att en lösning nås i arbetskonflikten inom vården och omsorgen för vårdarnas del är också en av de utmaningar som vi står inför i detta nu. De lägsta grundlönerna för vårdarna inom t.ex. hemvården är idag under 2 000 euro, det är något som behöver en snar förbättring, fortsatte Sjökvist.

Han varnade för att vi riskerar att förlora en generation inom vården om man inte lyckas lösa arbetsmarknadskonflikten. Alternativer är att vårdarna byter yrke eller söker sig till de övriga nordiska länderna.

– För en fortsatt god svensk service i kontakt med myndigheter och för att var och en av oss även i framtiden ska ha möjlighet att i vardagen kunna leva och verka på svenska, har nationalspråksstrategins förverkligande denna regeringsperiod varit en viktig hörnsten för svensk service, konstaterade Sjökvist.

Enligt Sjökvist gäller det att följa upp nationalspråksstrategin och ta den i beaktande. Han ville också ha en lösning i frågan om självstyrelselag för Åland.

Gruppanförandet för den åländska gruppen hölls av centerpartisten Liz Mattsson. Hon talade varmt för bevarandet av det svenska språket, kulturen och traditioner. Utan självstyrelse skulle Åland mest ha sommargäster enligt henne.

– Nu är Åland ett blomstrande samhälle året runt. Hon hänvisade till innovativa IT-bolag och företag som konkurrerar på världsmarknaden som exempel på det åländska egensinnet.

Ett starkt språkskydd för svenskan i den åländska kontexten fungerar enligt Mattsson indirekt som ett viktigt skydd för svenskan i Finland.

– Det är en angelägen fråga för alla svenskspråkiga i Finland och för oss i Folktinget, konstaterade Mattsson som önskade stöd för arbetet att revidera självstyrelselagen.

Kristdemokraten May-Gret Axell påpekade i KD:s gruppanförande att det finns många äldre som inte klarar sig på något annat språk än svenskan.

– Det finns också många ungdomar i vår svenskbygd som inte önskar sig att skaffa en djupgående kunskap i finskan, sade Axell och oroade sig för hjärnflykten till Sverige.

– Vi ska använda vårt modersmål och inte skämmas för det och inte backa, fortsatte Axell. Hon var nöjd med att invandrare uppmanas att integrera sig på svenska.

– Det är lyckligt för att finlandssvenskan bevaras livskraftig och bördan för skolor och sjukvård fördelas.

Tomy Wass höll Vänsterförbundets gruppanförande.

– Svenskan inom social- och hälsovården är för tillfället något av det allra viktigaste, konstaterade Wass. Enligt honom har tillsättandet av ledande tjänster i välfärdsområdena för det mesta gått bra, men i Egentliga Finland har det funnits problem.

John Liljelund från Esbo efterlyste lösningar som kan försvara svenskans ställning inom social- och hälsovården. Samlingspartiet ville ha privata lösningar, men Liljelund trodde inte att svenskan är avgörande när det gäller affärer. (Foto: Topi Lappalainen)

Efter gruppanförandena tog FSD:s folktingsledamöter, men också andra, ivrigt del i den allmänpolitiska debatten. John Liljelund från FSD konstaterade att den säkerhetspolitiska miljön har radikalt förändrats. Han talade också om behovet av att bevara avtalssamhället med hänsyn till svenskan.

– Svenskan är inte i ett affärsperspektiv någonting som är avgörande. Liljelund efterlyste lösningar som kan försvara svenskans ställning inom social- och hälsovården.

FSD:s Kjell Grönqvist ansåg att det inte har hänt tillräckligt mycket med nämndeplatserna i välfärdsområdet i Östra Nyland. Förutom för FSD:s styrelse sitter han också i Kårkullas styrelse.

– Hur ska det gå med Kårkulla när det splittras upp på åtta olika områden, frågade sig Grönqvist och uttryckte en oro för svenskan i välfärdsområden.

Kjell Grönqvist var orolig för hur det ska gå för svenskan i välfärdsområden. (Foto: Topi Lappalainen)

Hans Snellman från SFP talade för finansieringen av polisväsendet.

– Förvaltningen har förslimmats och den nuvarande nivån kan inte underskridas om säkerheten ska upprätthållas. Polisens operativa ansvar är dygnet runt, konstaterade Snellman som dessutom betonade resursernas betydelse för polisens förmåga att fungera också på svenska.

Anton Nilsson från åländska gruppen sade att det nyligen har talats mycket om vikten av att kunna tala finska.

– Jag har själv börjat ta finskalektioner och har lärt mig det svåra ordet öljynporauslautta. Men har vi gett upp tanken att kunna leva på svenska i Finland? undrade Nilsson.

– Vi är jättesnälla och samarbetsvilliga, men vi måste vara lite tuffare. Vi har rättigheter och vi måste bevaka dem på riktigt.

Marlén Timonen från SFP ansåg att lagen om välfärdsområden borde förtydligas. Samarbetsområden borde vara något som är förpliktigande i lagen.

– Sedan finns det fallet Kronoby som får sina tjänster från Karleby, påpekade Timonen och beklagade att kronobyborna kommer att få sina tjänster från och med årsskiftet från Österbottens välfärdsområde trots att de flesta invånarna är emot.

Johan Kvarnström påminde om den stora flyktingströmmen. (Foto: Topi Lappalainen)

Sedan var det dags för FSD:s Johan Kvarnström att tala.

– Det är viktigt att vi värnar om alla rättigheter inklusive de språkliga, konstaterade Kvarnström och syftade på det nuvarande världsläget som har förändrats i och med kriget i Ukraina. Han betonade att flyktingströmmen är stor och det förekommer integration av flyktingar också på svenska i Finland.

När det gäller arbetsmarknaden, bedyrade Kvarnström att socialdemokrater är redo för trepartssamarbete.

– Social- och hälsovårdsreformen måste kontinuerligt utvecklas och ses över, sade Kvarnström och påminde om bristen på psykoterapeuter och underströk att utredningen gällande psykoterapeuter måste snabbas på.

– Vi har en rekordhög sysselsättning, skuldsättningen är tredje minst på euroområdet, Finland är på rätt väg under regeringen Marin, kontrade Kvarnström de dystra prognoserna som samlingspartisten Sasi hade kommit med.

Linnéa Henriksson från SFP menade att optimismen frodas när det gäller den svenska servicen i välfärdsområden.

– Det räcker inte med att man vet att det finns svenskspråkiga någonstans. Egentliga Finland har inte tagit itu med det som ännu en kort tid heter Kårkulla och det var inte viktigt att direktören kan svenska, syftade Henriksson på Egentliga Finlands direktörsrekrytering som också Tomy Wass hade nämnt i Vänsterförbundets gruppanförande.

Harry Bogomoloff från Samlingspartiet påpekade att det finns stora brister i huvudstadsregionen när det gäller tillgången till vård på svenska.

– Skolsvenskan försvann till den grad att det inte längre finns ett intresse att kunna svenska bland den finska stora majoriteten. Att kräva vård på svenska i södra Finland är en chimär. Vården är i och för sig av god kvalitet, sade Bogomoloff som i likhet med övriga samlingspartister ville engagera den tredje sektorn och den privata sektorn.

Efter den allmänpolitiska diskussionen redogjorde ordförande Sandra Bergqvist för Folktingets mångsidiga verksamhet.

Jacob Storbjörk (SDP) underströk simultantolkningens betydelse.

I diskussionen om motionerna talade Jacob Storbjörk från FSD varmt för motionen om simultantolkning i riksdagen.

– Simultantolkning i riksdagen underlättar debatterna och ger de svenskspråkiga riksdagsledamöterna en rejäl möjlighet att använda sitt modersmål i debatterna. Det är praxis i EU, i Nordiska rådet och också i våra kommuner, det måste fungera också i riksdagen, konstaterade Storbjörk.

Hildur Boldt från FSD påpekade att Tammerfors är en enspråkigt finsk stad i diskussionen om motionen som i första hand gällde Folktingets besök till tvåspråkiga städer. De övriga städerna som nämndes i motionen är tvåspråkiga, nämligen Helsingfors, Esbo, Vanda och Åbo. Språkön Tammerfors är inte tvåspråkig men är omnämnd i motionen som ett pilotprojekt.

Ordförande Bergqvist var riktigt nöjd med framtidsstrategin och underströk att processen hade varit grundlig.

Första vice ordförande Matilda af Hällström framförde en videohälsning för att det fanns corona i familjen.

– Samlingspartiet är för ett öppet och välkomnande Svenskfinland. Man ska satsa speciellt på kontakter med den finskspråkiga majoriteten, sade af Hällström som också betonade vikten av barn och unga i sammanhanget.

– Folktinget är precis lika relevant som vår ambition att vara relevanta.

Andra vice ordförande Johan Kvarnström berömde processen bakom framtidsstrategin som inkluderande.

– Det föreliggande dokumentet ger en stark grund, sade Kvarnström som menade att ribban ligger högt tack vare visionen i förslaget. Han underströk att det är lätt att stå bakom principer som jämlikhet, professionalitet och öppenhet. Han menade också att det är viktigt att konkretisera hur strategin kommer att tillämpas och evaluera den senare.

– Våra mål ska motsvara våra resurser och det är viktigt att personalen mår bra, sade Kvarnström.

Socialdemokraten Sara Kemetter från den åländska gruppen betonade att värdegrunden i strategin är genomtänkt och återspeglar helheten.

– Det är viktigt att nästa steg konkretiseras och implementeras i en handlingsplan.

Folktinget antog den nya strategin och utfärdade en resolution.

– Folktinget har antagit en ny strategi. Vi arbetar för att stärka positiva attityder till svenskan hos finsk- och tvåspråkiga barn, unga och deras familjer. Vi stärker växelverkan med det finska Finland och våra nordiska nätverk. Folktinget stöder arbetet med revideringen av den åländska självstyrelselagen och hoppas att ett lagförslag som utvecklar självstyrelsen är klart till Ålands 100-årsjubileum, inleds resolutionen.

En av tyngdpunkterna i resolutionen är säkrandet av de språkliga rättigheterna i de tvåspråkiga välfärdsområdena. Folktinget efterlyser ledarskap och koordinering i hela organisationen.

En annan tyngdpunkt är en inkluderande skolgång för barn och unga, med kvalitativa och mångsidiga svenskspråkiga lärstigar.

Till sist vill Folktinget ha smidig integration även på svenska.

– Språk är viktigt för en bra integration och vi bär alla ansvaret för detta. Folktinget samverkar med myndigheter och svenskspråkiga aktörer för att främja den svenskspråkiga integrationsstigen. I tvåspråkiga regioner ska tvåspråkig integration vara möjlig och vikten av att lära sig såväl svenska som finska ska betonas. Kunskaper i de två nationalspråken ökar individens sysselsättningsmöjligheter och utvidgar även hens möjligheter till delaktighet i lokalsamhället, avslutas resolutionen.