100 parlamentsledamöter är vad som behövs för en kandidat att få ställa upp i partiledarvalet den här gången. Det sannolika är att högst två kandidater når upp till en sådan siffra.

Senast blev Penny Mordaunt utslagen i den femte omröstningen med 105 parlamentsledamöter. Kronrådets lordpresident och majoritetsledare för underhuset Mordaunt var allra först med att offentliggöra sin kandidatur att få efterträda Liz Truss. Det kan väga emot Mordaunt att hon stödde Truss efter att själv ha blivit utslagen senast, med tanke på hur Truss korta tid som partiledare utformade sig. Mordaunts chanser beror på huruvida hon lyckas samla de mer moderata partimedlemmarna bakom sig och de verkar inte särskilt övertygade om att just hon klarar uppdraget.

Rishi Sunak har däremot goda chanser att få en stor del av sådana konservativa bakom sig som är trötta på Boris Johnson och hans populistiska ledarskap. Johnsons motståndare hade knappt hunnit pusta ut med lättnad att de blev av med honom och hans skandaler, när hans anhängare började samla namn på att få honom återinställd.

Sunak fick lätt 100 parlamentsledamöter bakom sig och väntas överträffa det kravet med bred marginal. Senast hade han 137 ledamöter bakom sig i den femte omröstningen där stödet fördelades jämnt mellan tre kandidater. Sunak och Truss avancerade till medlemsomröstningen där Truss vann. Sunak förväntas meddela sin kandidatur officiellt från en position med styrka.

Hans starkaste motkandidat förväntas vara fd premiärministern Boris Johnson. Många hade räknat ut honom med tanke på att det så kallade partygate är fortfarande under undersökning.

Försvarsminister Ben Wallace uppfattas som en äldre statsman i partiet och han valde även den här gången att låta bli att kandidera i partiledarvalet. Wallace överraskade många när han sade att han önskar att Boris Johnson kommer tillbaka. Konservativa partiet är under press att utlysa nyval där man skulle högst troligt förlora mot Labour och förlora stort. Om en ny partiledare tar över, höjs rösterna för nyval, att premiärministern ska legitimera sig genom att låta folket avgöra.

Wallace menar att partiet kan tvärtom undvika nyval genom att välja Johnson som nygammal partiledare som redan har legitimerat sig i det föregående parlamentsvalet med bred marginal. Alla de skandaler som Johnson ställde till med tycks inte bekomma Wallace som ser tryggandet av partiets maktställning som ett viktigt mål i sig.

Det kanske ligger något i det resonemanget som Wallace framförde, så otroligt fräckt som det var. En sakpolitiker måste nämligen leverera på sakfrågor och just nu är partiet extremt illa ute om man bemöter verkligheten öga mot öga.

Om Rishi Sunak blir premiärminister, kommer hans fortsatta politiska framgång bero på hur han klarar sig i enskilda sakfrågor. Som en populistisk ledare är det däremot inte sagt att Boris Johnson betraktas av väljarna på samma sätt som traditionella politiker, så länge han lyckas imagemässigt att framstå som stark.

Johnsons styrka ligger i att lura väljarna att se bort från sakfrågorna och fokusera på det oväsentliga, hans show, där man kan förvänta sig nästan vad som helst. Det kan vara Konservativa partiets enda chans att hänga kvar vid makten i åtminstone ett par år till.

Kan Johnson ens få 100 parlamentsledamöter bakom sig? Hans anhängare har redan kommit ut med påståendet att det finns 100 namn när han än så länge har knappt 50 som har kommit ut i offentligheten.

Med tanke på det snöpliga slutet på Johnsons tid som premiärminister är det fullt möjligt att han inte skulle klara sig ens i en medlemsomröstning. När det gäller parlamentsledamöter, finns det alla skäl att anta att Sunak fortfarande är det starkaste namnet i parlamentsgruppen.

Just nu är Sunak en stark favorit trots att han inte officiellt har tillkännagivit sin kandidatur, något som förväntas ske när som helst.

Boris Johnson har avbrutit sin semesterresa och måste fatta sitt beslut, ska han riskera en förlust i partiledarvalet? Han kanske inte har så mycket att förlora. Att ha Ben Wallace i sitt hörn ger Johnson en viss förhoppning om att det inte bara är den extrema högerfalangens stöd som han kan räkna med.

Om både Sunak och Johnson kandiderar, kommer nästan hela diskussionen att handla om Johnsons duglighet att leda landet och partiet igen. Antingen är man för Johnson eller emot honom.