Kultur

The Crown, kronan, härligheten och ärligheten

Foto: Wikimedia Commons

När Netflix den 4 november 2016 publicerade den efterlängtade serien The Crown om det brittiska kungahuset i fyra delar, med 10 avsnitt i varje del, väckte serien omedelbart stor nyfikenhet.

Britta Lindblom

Arbetarbladet

 

 

Nu får vi veta allt som vi inte visste, tänkte förmodligen många.

Och blev våra förväntningar infriade? Både ja och nej.

Utan vidare är serien en historielektion över samväldets makt och möjligheter.

Men mottot: Never complain, never explain. Eller beklaga inte, förklara inte, lyser igenom. Det är mycket glamour, påkostade miljöer, dräkter, juveler och röda mattor.

Men kommer vi nära kungligheterna och deras relationer? Nej och åter nej.

Den unga Elizabeth Mountbatten

Prinsessan Elizabeth och prins Philip befinner sej på en rundresa i Afrika när paret får veta att Georg VI är död. Tidpunkten är februari 1952.

Tidigare har Elizabeth med ljus och lite nervös röst under en tidigare Afrikaresa, deklarerat att hennes liv oavsett om det blir långt eller kort ägnas åt att stå i tjänst för sitt folk och för den kungliga familjen som de tillhör. Och de orden präglar hela hennes 70-åriga regeringstid. Att sköta sitt arbete…

Det blev en hastig hemresa efter Georg VI:s död. När flyget landar får Elizabeth ett brev av sin farmor som deklarerar att hon omedelbart skall glömma Elizabeth Mountbatten som nu omvandlas till Elizabeth Regina. Drottningen.

Ytterligare påpekas det i brevet: The crown must win, always win! Och Elizabeth är garanten för detta. Kronan vinner alltid oavsett omständigheterna.

Claire Foy är utmärkt i rollen som den unga drottningen. Hela början av serien är ljus och hoppfull. Nationen, samväldets 32 stater har unga, energiska människor i ledningen. En farbroderlig Winston Churchill mullrar på och måste stå aktningsfullt upp under mötena med sin drottning.

The firm, ytan

Om detta var en serie om en vanlig storfamilj, Virtanen eller Gustafsson skulle vi vara roade av att se alla förvecklingar, intriger och bakgrundskrafter. Vi skulle sucka och oja oss över otrohet, lögner, hemligheter, förföljelse av media och inte minst familjegräl.

Men nu är det inte så.

Den kungliga familjen omges av en stab som har till uppgift att upprätthålla ytan. Det som gäller är locket på för känsloyttringar och skandaler. Ett utmärkt exempel är hur prinsessan Margaret i åratal förhindrades att gifta sej med sin stora kärlek Peter Townsend.

Det kungliga arbetet pågår 24 timmar i dygnet, 365 dagar i året.

Georg VI talades redan på sin tid om ”Firman”, det kungliga etablissemanget. Det finns inte möjligheter till avvikelser från Firmans policy.

Brist på medkänsla?

Botten nås med olyckan i Aberfan, en gruvby i Wales år 1966. Premiärminister Harold Wilson vädjar till drottningen att hon skall besöka olycksplatsen. En hel skola har blivit begravd under rasmassorna efter en kolgruva. Slagghögarna har tiofaldigats och häftiga skyfall sätter högarna i rörelse som begraver byn närmast gruvan.

– Vi besöker sjukhus, inte olycksplatser, säger drottningen kallt. Skall jag ställa upp på en show?

Olyckan kräver 144 dödsoffer, en stor del av dem, 116 skolbarn som befann sig i sin skola.

Harold Wilson reser till Aberfan, prins Philip likaså och Antony Armstrong-Jones, prinsessan Margarets make som är fotograf.

Storbritanniens premiärminister Harold Wilson 1966 i sällskap av USA:s president Lyndon B. Johnson. (Foto: Yoichi Okamoto/Wikimedia Commons)

Efter en vecka tvingas drottningen att besöka platsen, se de långa raderna med barnkistor, möta föräldrar till de döda barnen, hälsa på dem, böja nådigt på huvudet, iförd pälshatt och röd kappa. Känner hon något?

Senare beställer hon en musikinspelning av en psalm som sjungits vid begravningen och sitter ensam och lyssnar till den. Kanske hon ändå har medkänsla, men inte så det syns utåt?

En tår rinner ner för hennes kind.

Ett sagobröllop

När prins Charles blir bekant med Diana Spencer, uppvaktar henne, förlovar sej och väljer den förlovningsring som Charles torrt påpekar är den dyraste är Firman-Systemet överlyckligt. Kanske ett sagobröllop, en ung brud till en blyg prins blir en räddning?

I en förlovningsintervju svarar Charles när pressen frågar om de är förälskade, ”whatever ‘in love’ means”.

Diana tränas i vett och etikett, familjen är obarmhärtig och drottningen vägrar at träna upp sin eventuella efterträdare. Istället väljs en äldre släkting till Diana som med en sergeants iver går in för uppgiften.

Det går på tok redan från början. Vi kan höra ödesnornorna sucka förtjust. Vi vet allt som hände, Diana är vacker, populär, karismatisk och visar känslor. Hon skiner medan Charles vissnar och drar sej in i sin egen sfär och sitt förhållande till Camilla Parker Bowles, hans verkliga kärlek. Åldersskillnaden mellan Diana och Charles är stor.

Prins Charles och Camilla i New Orleans 2005 i samband med räddningsinsatserna efter Orkanen Katrina. (Foto: Robert Kaufmann/Wikimedia Commons)

Det blir mörkare

Den 5 delen av serien blir allt dystrare. Prinsessan Diana ger en intervju som avslöjar att det fanns tre personer i hennes äktenskap ända från början.

Det värsta har hänt, dörren är vidöppen för allmänheten att titta in i det kungliga privatlivet.

Imelda Staunton som är den tredje skådespelaren som gestaltar Elizabeth II, efter Olivia Colman i avsnitten 3 och 4 är gråare, tröttare. Det är tyvärr lite svårt att skilja henne från den elaka läraren Dolores Umbridge i en av Harry Potter-filmerna, men jag försöker glömma det.

Prins Philip försöker pigga upp Diana och säger att allt är möjligt, hon kan göra vad hon vill, bara det är diskret gjort och inte skandaliserar Firman. Han påpekar att han står på hennes sida.

Vad är sanning och vad är fiktion i serien The Crown? Netflix marknadsför serien som en dramatisering av en epok, av Elizabeth II:s regeringsperiod.

En 6 del av serien spelas in och kommer att visas nästa år. Det blir det sista avsnittet.

Britta Lindblom

PS På Wikipedia finns mycket material som granskar sanningshalten i The Crown. Det är enkelt att själv bilda sej en uppfattning.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE