Exceptionella tider kräver exceptionella åtgärder. Det har blivit något av ett mantra runt om i världen den senaste tiden, i coronavirusets fotspår. I Finland klubbade regeringen igenom en omfattande tilläggsbudget för två veckor sedan, på Åland gjorde landskapsregeringen detsamma en vecka senare.

Målet med den rekordstora tilläggsbudgeten är att rädda den åländska ekonomin, som hotas av stora förluster när viktiga branscher drabbas hårt av coronakrisen. Dessutom hotas öriket av stora uppsägningar, en ny verklighet för många ålänningar.

I samband med tilläggsbudgeten presenterade den Centerledda landskapsregeringen därför en lag om temporärt tilläggsstöd för arbetslösa, i syfte att lindra smällen för de som drabbas och sänka tröskeln för småföretag att göra nödvändiga permitteringar.

Under de kommande tre månaderna kommer de som lyfter grundpenning eller arbetsmarknadsstöd ha möjlighet att lyfta nästan det dubbla beloppet i arbetslöshetsstöd.

Problemet? Stödet gäller inte de som tillhör en a-kassa.

Principfråga

Låt oss ta ett steg tillbaka, för att bekanta oss med det åländska systemet. Även om Åland historiskt sett har haft en låg arbetslöshet finns det nämligen ett väl uppbyggt system på öarna.

Systemet vilar på den arbetslöshetsförsäkringspremie som såväl arbetstagare som arbetsgivare betalar på samtliga löner och arvoden. Vid uppsägning eller permittering berättigar denna premie till grunddagpenning (33.66 euro per dag) för varje åländsk arbetstagare. Stödet beviljas och utbetalas av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (AMS), som i sin tur finansieras av lagtinget genom den åländska klumpsumman från riket. De som tillhör ett fackförbund och en a-kassa erhåller utöver det den del de själva betalat genom sitt medlemskap, den så kallade inkomstrelaterade delen.

Genom den nya lagen beviljas alltså de som endast lyfter grundpenning eller arbetsmarknadsstöd (avsett för de som inte uppfyller villkoren för dagpenning) ytterligare 30 euro per dag under tidsperioden april-juni. För de som tillhör en a-kassa sker däremot ingen förändring, något som har mött starka reaktioner hos fackligt aktiva – på Åland och på fastlandet.

Elin Sundback, fackligt ombud på Åland, ser problem med lagen.

Elin Sundback, facklig ombudsman på Åland, säger att problematiken är dubbel. Grundkänslan, den som hon fått uppleva direkt från de egna medlemmarna, är en av orättvisa och diskriminering.

– Folk upplever det vara orättvist att de som aktivt har tagit ansvar för sin ekonomi och förberett sig på sämre tider missgynnas, förklarar hon.

I egenskap av fackombud ser Sundback också att det finns principiella problem med lagen. Hon får medhåll från fastlandet, av fackcentralen FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

– Det är absolut en principsak. Arbetslöshetsstödet har historiskt sett varit en viktig del av den nordiska modellen och trepartssamarbetet på arbetsmarknaden, konstaterar han för ABL.

Eloranta säger att han välkomnar ambitionen, att hjälpa de som förlorar sitt jobb på grund av viruset, men att lösningen där de med a-kassa blir utan tilläggsstöd är ytterst märklig.

– Det är också fråga om en så pass stor summa, 30 euro per dag, att det påverkar en låginkomsttagares inkomst avsevärt.

Jarkko Eloranta leder fackcentralen FFC. (Arkivbild: Demokraatti)

Både Eloranta och Elin Sundback hade hellre sett en kanalisering av stödet genom de redan existerande systemen för utkomststöd på Åland. På så sätt hade man också kunnat undgå roten till problemet: att a-kassorna tillhör den finska lagstiftningen medan dagpenningen tillhör den åländska.

– Också ekonomiskt skulle det vara bättre att kanalisera pengarna i de system som redan finns. Nu kanaliseras de inte där de skulle göra bäst nytta, säger Sundback.

Hon är orolig för hur tilläggsstödet kommer att påverka det totala utkomststödet för de som är beroende av stöd för att klara vardagen. Landskapsregeringen har ännu inte svarat på hur de kommer kompenseras för eventuellt uteblivet utkomststöd.

Dessutom är hon orolig för de som visserligen har a-kassa, men som till exempel är nya på arbetsmarknaden. Deras stödnivå kommer de kommande månaderna att vara betydligt lägre än 63 euro.

– Lagen motiverar inte vem det är som har det sämst. Landskapsregeringen borde motivera varför stöd ges till just den här utsatta gruppen.

Hur många som är fackanslutna och har a-kassa på Åland vill hon inte svara på, eftersom uppgifterna är konfidentiella. Dessutom spelar det enligt henne ingen egentlig roll.

– Det är en principsak: i sig skulle det räcka med att en människa på Åland har a-kassa och missgynnas. Landskapsregeringen borde ha tagit reda på statistiken.

Bristfällig behandling

Även behandlingen av lagen har mött stor kritik. Lagförslaget presenterades onsdagen den 25 mars och godkändes i lagtinget endast två dagar senare, tillsammans med tilläggsbudgeten. Däremellan passerade den Finans- och näringsutskottet, som i sitt betänkande gav lagen sitt fulla stöd efter en jämn omröstning.

Samtliga representanter för regeringskvartetten – bestående av Åländsk Center, Moderat samling för Åland, Obunden samling på Åland samt Hållbart initiativ – röstade för, medan samtliga representanter för oppositionen reserverade sig mot betänkandet.

Orsaken till motståndet var att inga representanter för AMS eller fackorganisationerna hörts i behandlingen, så när på ett öppet brev från FFC:s lokalorganisation om att förslaget bör förkastas.

Camilla Gunell, ordförande för Ålands socialdemokrater, ifrågasätter lagens juridiska hållbarhet.

De åländska socialdemokraternas ordförande Camilla Gunell är mycket kritisk till behandlingen av lagen.

– Jag har aldrig varit med om något liknande. På Åland skulle det aldrig vara möjligt att ta fram en lag om jord- eller skogsbruk utan att höra producenterna eller skogsägarna. Däremot går det tydligen fint att ta fram en arbetsmarknadspolitisk åtgärd utan att involvera arbetsmarknadsparterna.

– Behandlingen i finansutskottet var en tragisk uppvisning. Även om det är kris och undantagstillstånd så måste vårt arbete vila på laglig grund, säger lantdagsledamoten Gunell.

Elin Sundback instämmer.

– Den allmänna rättsprincip som vi har i Finland är att man först bekräftar att lagen håller mot grundlagen, sedan genomför man den.

Själv är hon tveksam till om lagen håller och hänvisar till det brev som styrelsen för FFC:s lokalorganisation riktade till lagtinget. Där påpekas att lagförslaget kan anses strida både mot grundlagens sjätte paragraf om likabehandling och §13 om den fackliga föreningsfriheten.

Trots detta har ingen från landskapsregeringen varit i kontakt med henne, varken före eller efter att lagen klubbades igenom. Innan den presenterades hördes inga fackliga representanter överhuvudtaget.

– Det finns många delar i det här som är oerhörda, men kanske framför allt att det är så ogenomtänkt.

– Nu gäller det för oss att informera och lyfta saken, i väntan på laggranskningen.

Även Camilla Gunell ifrågasätter om lagen, som enligt henne befinner sig i en gråzon, kan passera granskningen. Hon konstaterar att ett jättejobb väntar om lagen inte passerar.

– Man lagstiftade i blindo. Det är inte rättssäkert.

Stram tidsram

För den ansvarige ministern i ärendet, näringsminister Fredrik Karlström (Moderat samling), har det varit bråda dagar. När ABL får tag på honom mellan möten hinner han bara tala några minuter, men vill gärna försvara landskapsregeringens beslut.

– Vi är medvetna om att processen har gått väldigt fort och i en vanlig situation hade man förstås involverat flera människor och gjort ett grundligare arbete.

– Faktum är ändå att vi står inför en kris och att det råder undantagsförhållanden. Senast det gjorde det var Finland i krig.

Näringsminister Fredrik Karlström försvarar stödet men erkänner brister i behandlingen. (Bild: Ålands landskapsregering)

Lagförslaget och tilläggsbudgeten det hänför sig till togs enligt Karlström fram under en väldigt stram tidsram, totalt cirka två veckor. Det är också orsaken till att inga fackorganisationer hördes i behandlingen, något Karlström i efterhand beklagar.

– Det är mitt ansvar och jag får ta det på mitt eget dåliga samvete. Faktum är ändå att det var fullständigt omöjligt att hinna få till några möten. Vi jobbade från tidig morgon till sen kväll för att få ihop lagen och tilläggsbudgeten.

Karlström uppger att han i efterhand har talat med Jarkko Eloranta och avser fortsätta träffa fackrepresentanter, med förhoppning om att kunna bygga upp förtroendet igen.

Eloranta bekräftar att han har fört ett “informationssamtal” med ministern, där han uppmanat landskapsregeringen att sätta sig in i systemet kring arbetslöshetsstödet och betonat vikten av att i fortsättningen konsultera arbetsmarknadsparterna. Det hoppas Karlström få läge att göra redan då nästa tilläggsbudget ska läggas fram i maj.

Däremot försvarar han tilläggsstödet i sin nuvarande form. Enligt Karlström är det fråga om en akut åtgärd för att hjälpa de mest utsatta på arbetsmarknaden.

Ändå har det framförts farhågor om att många redan utsatta riskerar att missgynnas. Hur ser du på det?

– Jag förstår att de resonerar så och det är beklagligt. Jag vill ändå se på saken ur ett helhetsperspektiv, inte bara de kommande tre månaderna. Om krisen blir långvarig, vilken den verkar bli, vinner man på att tillhöra en a-kassa.

Det är en uppmaning som Elin Sundback instämmer i, även om hon påpekar ironin i att den nu kommer från högerhåll.

– Jag hoppas att det här blir en ögonöppnare. Den allra bästa försäkringen mot arbetslöshet är att tillhöra en a-kassa.

– Landskapsregeringen har också sagt att de vill göra det mindre tungt att permittera folk man känner. Också för det är det bästa sättet ett fungerande bidragssystem och a-kassa.

Hon säger att hon har funderat mycket på Danmarks flexicurity-modell med låg tröskel för anställningar och uppsägningar – vilket ger flexibilitet för företagen – men också höga ersättningar för arbetssökande, vilket ger trygghet i vardagen.

– Dessutom borde dagpenningen höjas också i vanliga fall. Man borde absolut se över villkoren för utkomststöd.

“Jävla löss”

Debatten om tilläggsstödet har stundtals gått het och visat en mindre charmig sida av det åländska samhället. Utöver anklagelser om missunssamhet och bitterhet har de fackanslutna bland annat kallats “jävla löss” av en Centerpolitiker. Samtidigt florerar mycket falsk information.

Finns det en inneboende fackfientlighet på fredens öar? Absolut, enligt Elin Sundback.

– Framför allt finns det en stor okunskap. Mycket falska påståenden har spridits i debatten och på sociala medier den senaste veckan. Bland annat har falska uppgifter spridits om skattereglerna för fackförbund, om att facken inte ska klaga för att de är “skattesubventionerade”.

Enligt Sundback är hela systemet med arbetslöshetsstöd och a-kassa diffust för många på Åland – många vet inte ens om att de betalar arbetslöshetsförsäkringspremie på sin lön.

– Arbetslösheten på Åland har varit väldigt låg i långa tider. Det finns många här som aldrig har varit beroende av bidrag och också en stor del egenföretagare.

Även Camilla Gunell håller med om att det finns en fackfientlig attityd och ett mer djupgående problem.

– Det är tyvärr den verklighet vi jobbar i, säger hon dystert.

Både hon och Elin Sundback är trots det eniga om att ambitionen bakom lagförslaget är god och att det snarare är okunskapen från landskapsregeringens sida som är oroväckande. Sundback avvisar alla påståenden om att motståndet baserar sig på missunnsamhet och bitterhet.

– Så är det inte alls. Jag om någon vet förutom företagarna själva vilken katastrofal situation det här är för dem och arbetstagarna. Just därför borde vi noggrant se över villkoren så att var och en kan få den hjälp de behöver.

Länkar:

Ärendet på Ålands lagtings hemsida.

Det antagna lagförslaget i sin helhet. 

Remissdebatt i ärendet (26.3).