Aagot Nysten föddes 1932. Hennes far var agrolog och utvecklande aktivt lantbruket, mejeriet, banken och telefonbolaget i Pargas. Hennes mor var farmaceut.

Som ung hyste Aagot en dröm om att bli skådespelare eller journalist. Fadern rådde henne att av två så dåliga yrken välja journalistens. Under studietiden på 1950-talet fick hon sommarjobb på Åbo Underrättelser och lockades snabbt över till radion.

Jung kom att jobba merparten av sina närmare 50 yrkesverksamma år vid Yle i Åbo. Till Helsingfors ville hon aldrig flytta. Hon blev Åboradions första fastanställda redaktör. 1960-80 var hon redaktionschef – produktionen växte kraftigt och Åbo hördes allt mer också i den dåvarande Riksradion.

Hennes inspirerande och banbrytande frilanskurser blev inkörsporten för många av de redaktörer vi kom att höra i olika Yle-kanaler under flera årtionden. Hon gjorde sig också känd genom att under ett 20-tal år i radio och tv leda direktsändningarna från studentsången på Vårdberget i Åbo på Valborgsmässoaftnarna.

Mest känd blev hon som redaktör för Trädgårdsradion, som började 1976 och var det första kontinuerliga trädgårdsprogrammet i Finland. Det kompletterade hon med Gröna rummet i radion och Trädgårdsrutan i tv:n. Med trädgårdsmästarna Gunnar Åberg, Udo Drude och Arno Kasvi folkbildade hon på sitt underhållande sätt Svenskfinland inom det hortikulturella ända till början av 2000-talet. De sista åren som frilansredaktör efter pensioneringen.

Jung betonade alltid att hon inte var någon trädgårdsmästare utan en redaktör med ringa trädgårdskunskaper – en sanning med modifikation, vilket den som fick besöka Aagot i Peltola koloniträdgård i Åbo kan bekräfta. Att höra henne berätta om exotiska växter hon samlat på sig under resor i Norden, på kontinenten och i Amerika, var som att själv få resa med en kunnig och
engagerande guide.

Minnena från sina program väver hon i sin bok ”I trädgårdens rum – människor i växternas värld” samman med människorna i Peltola. Det var med sorg hon efter 20 år var tvungen att sälja Michaelagård 2009. Den kära platsen hade hon namngett efter det första av de två barnbarnen. Dottern Bärbel fick hon i sitt rätt korta äktenskap med styrmannen Teo Jung.

Aagot hade också ett starkt samhällsengagemang. Fred, jämlikhet och den nordiska sammanhållningen stod henne varmt om hjärtat. Hon var ordförande för den finländska kommittén för fredsmarschen till Minsk1982, delegat vid FN:s generalförsamling i New York 1988, medlem av SFP:s centralstyrelse, ordförande för Arbisdirektionen och Svenska kvinnoförbundet i Åbo, nämndeman och sparbanksprincipal m.m.

För sina insatser mottog hon många utmärkelser – fredspriset av De hundrades kommitté, Svenska kulturfondens jubileumspris, Rundradions svenska programpris för bästa radioprogram och SFV:s stora folkbildningspris. Hedersmedlem av Finlands svenska publicistförbund blev hon 2007.

De flesta kände den professionella Aagot Jung – den vassa journalisten, den underhållande programledaren och den aktiva samhällspåverkaren. Men bakom fasaden fanns också en helt annan Aagot. Med dem hon anförtrodde sig åt förde hon gärna långa personliga samtal. Hennes breda samhällsförankring, vida referensram och långa innehållsrika liv gav alltid ett speciellt djup i diskussionerna. Något som jag och många andra med glädje minns.

Sixten Westerby, f.d. arbetskamrat vid Yle