Enligt det mönstret gillar tyskarna lag och ordning upp till pedanteri, i Finland har man sisu och svenskarna präglas av Jantelagen.

Och visst finns det ibland indicier som bevisar motsvarande generaliseringar. Men ofta är det även ”sanningar” som bör tas med en nypa salt.

Häromveckan avslöjades klara skäl att (återigen) kolla läget i alprepubliken Österrike.

Anledningen är att landets förbundskansler Sebastian Kurz tvingades avgå i sviterna av en fortfande jäsande korruptionsskandal.

I den latinska vändningen “Felix Austria“ tillskrivs österrikarna en särskild lycklig läggning eller livsåskådning. Det rör sig om en schablon med djupa historiska rötter som användes för att karaktarisera statsskicket och/eller en snarare hedonistisk livsstil.

Med blick på den aktuella utvecklingen verkar lyckobilden dock allt mera som en fallfärdig teaterkuliss och framför den spelas H.C. Andersens saga om ”Kejsarens nya kläder” med Sebastian Kurz i huvudrollen.

Den enbart 35-årige borgerligt-konservative ÖVP-politikern har redan en enastående politisk bana bakom sig. I den stora koalititionen med SPÖ var han mellan 2013 och 2017 Europas yngste utrikesminister. Därefter avancerade han vid två nyvalstillfällen till regeringschef först i en koalition med det högerpopulistiska FPÖ och sedan januari 2020 i allians med det gröna partiet.

Liksom den berömde kompositören Wolfgang Amadeus Mozart myntades han på grund av sin ungdomliga framfart i den mediala tillspetsningen som ”Wunderkind”. Men där upphör alla jämförelser eftersom Kurz numera hotas att ingå som slående exempel för politisk okultur.

Redan 2019 hade den österikiska parlamentarismen drabbats av en omfattande korruptionsskandal. I den så kallade Ibiza-affären föll högerpopulisten, vicekansler Heinz-Christian Strache, eftersom han i hemliga videoinspelningar hade bekräftat illegala finansbidrag för FPÖ samt försök att utöva kontroll över oberoende medier.

I den påföljande korruptionsskandalen sprack den första regeringen under Sebastian Kurz. Men själve förbundskanslern var tydligen lomhörd för det dånande varningskottet.

Politikern som hade klätt ut sig med ambitioner om att stå för det nya och moderna Österrike står numera naken inför en omfattande korruptionshärva.

Misstankarna som grävdes fram av landets för ekonomiska brott ansvariga åklagarmyndighet går främst ut på att en personkrets med Sebastian Kurz i spetsen ansvarar bl a för att med hjälp av skattefinansierade annonser ha manipulerat mediala opinionsundersökningar. Dessutom belönades tidningarnas intäkter tydligen med positivt vinklade artiklar om Kurz och hans regeringsarbete.

Den 9 oktober avgick han som österrikisk förbundskansler och ersattes av utrikesministern och ÖVP-politikern Alexander Schallenberg.

Ändå råder inget tvivel om att Sebastian Kurz fortfarande behöll makten bakom de vacklande kulisserna i Wien. Han fortsätter som både gruppledare i parlamentet och ÖVP-ledare.

Att ”Felix Austria” möjligen tycks styras av politiska figurer som anser att man kan använda statens kassakista som personligt byte talar dessvärre för en ”olycklig republik” i en demokratisk gråzon.

Det tyska nyhetsmagasinet Der Spiegel undrade häromdagen om ett ”maffialiknande system” inom politik och medier bidrog till Sebastian Kurz kometaktiga politikerkarriär.

Svaret kommer förhoppningsvis tids nog av en tydligen lyhörd och oberoende åklagare.