Då hade de färska avslöjandena om nationalistpartiet AfD:s planer med en storslagen ”remigration” av utländska medborgare vållat breda demonstrationer i hela landet.

Något som då även gav en gnutta hopp om att isbergets dimension under ytan åtminstone delvis kunde smälta.

Två år senare är den illusionen så gott som bortblåst. För det nya året 2026 finns dessvärre inget större utrymme för politisk optimism.

Internationellt härjar auktoritära ledare som USA:s president Donald Trump eller den ryske diktatorn och krigsherren Vladimir Putin.

Den nya världsordningen tycks bestå av ”deals” med syftet att i nyimperialistisk anda roffa åt sig nya territorier och tillgångar.

Aktörernas våldsamma framfart motiveras även med ”säkerhetsstrategiska överläggningar” vilket endast är en illa dold avsikt att utöva kontroll över andra länders resurser.

I gallerin står dessutom inte minst europeiska nationalistpartier som tror att patriotism består av att splittra den nödvändiga demokratiska sammanhållningen mot de stora stridselefanternas ambitioner.

Tungt prognosläge

Den svart-röda regeringen i Tyskland har ännu inte fyllt ett år men kan under de kommande tolv månaderna råka ut för svåra balansgångar.

Enligt veckotidningen Die Zeit är prognosläget dyster. Det finns till och med en risk att demokratin blir till årets förlorare, skriver journalisten Peter Dausend i en färsk analys. Och då menar han inte bara de internationella aspekterna.

Bakgrunden är det innevarande tyska ”supervalåret” med omröstningar till fem delstatsparlament. Det är ännu drygt åtta veckor kvar tills startskottet smäller av.

Det rådande stabiliteten kan vara missvisande. Frågan är om det är lugnet förre en annalkande politisk storm.

Tänkbart maktskifte

Först på tur står Baden-Württemberg den 8 mars. Den sydtyska delstaten utgjorde länge ett undantag. I femton år regerades den av förbundsrepublikens ende gröne ministerpresident. Men eftersom den populäre Winfried Kretschmann av åldersskäl inte ställer upp igen tyder alla odds på ett regeringsskifte till förmån för CDU.

Som näststörsta partiet i delstaten rankas f.n. AfD med knapp marginal framför De gröna. Om Socialdemokraterna med aktuellt enbart tio procent i mätningarna kan ingå som koalitionspartner efter valet återstår att se.

SPD:s riskzoner

Mera att förlora har partiet främst den 22 mars i Rheinland-Pfalz och den 20 september i Mecklenburg-Vorpommern.

I den sydvästra delstaten Rheinland-Pfalz hotas en 34-årig socialdemokratisk regeringsera att ta slut.

Risken är att SPD hamnar bakom CDU och möjligen enbart kan fortsätta som juniorpartner i en svart-röd koalition.

En prognos på ca. 19 procent för AfD belägger att den bittra nationalistiska trenden även kan få nya landvinningar i förbundsrepubliken västra del.

Som redan bekant framstår förhållandena i östra Tyskland i helt andra dramatiska dimensioner. Det sannolika är att högernationalismens fanbärare kommer att sluta som starkaste grupp i delstatsparlamentet. Ett prognosvärde på drygt 35 procent talar ett tydligt och hotfullt språk.

Om de nordtyska socialdemokraterna med Manuela Schwesig i spetsen ändå kan fortsätta att leda regeringen beror främst på det kommande röstläget för CDU eller Die Linke och De gröna.

Hotet österifrån

Det avsevärt största politiska ovädret dra däremot ihop sig i Sachsen-Anhalt. Valet den 6 september kan innebära ett slags “worst-case“ scenario med att AfD får en egen parlamentsmajoritet i huvudstaden Magdeburg.

Omkring 40 procent i aktuella mätningar är inte svårtolkade. Avgörande för denna nationalistiska önskedröm är dock hur många partier som klarar femprocentsribban till mandatfördelningen.

Med en mätning på endast sex procent hotas t.o.m. SPD att för första gången försvinna ur ett tyskt delstatsparlament.

Både De gröna och det liberala FDP ligger dessutom under tröskeln.

I värsta fall kan Sachsen-Anhalt mutera som en första fallande dominobricka för AfD:s anspråk att utsätta republiken för tvivelaktiga högerextrema experiment.

Vänsterförskjutning?

Med den tyska huvudstaden Berlin associerar många fortfarande ett starkt fäste för det socialdemokratiska partiet. Men tyvärr är detta enbart ett kärt minne blott.

Med blick på opinionsmätningarna så delas de först två pallplatserna upp mellan CDU och Die Linke medan De gröna delar en tredje position med AfD.

Först därefter rankas SPD med ett prognosvärde på blygsamma 13 procent.

Ett motsvarande valresultat den 20 september skulle därmed närmast omöjliggöra en fortsatt svart-röd regeringsallians. Frågan är om det möjligen kan finnas en alternativ lösning i ett vänstersamarbete med Die Linke, De gröna och SPD?

Spekulationens natur

Självfallet bjuder motsvarande politiska stämningslägen till allehanda spekulationer.

Och siffrorna är inte gripna ur luften.

För det fallet att i synnerhet SPD förlorar rollen som starkaste parti i Rheinland-Pfalz och Mecklenburg-Vorpommern samt hamnar under fem procent i Sachsen-Anhalt kan det även innebära starka orosmoment för förbundsregeringen i Berlin.

Även det socialdemokratiska ledarparet Lars Klingbeil och Bärbel Bas kommer då att hotas av ett missnöje inom partibasen.

Högerradikalismens framskjutna positioner på den politiska kartan kan dessutom leda till nya ifrågasättande debatter bland kristdemokratiska profiler om den ännu gällande ”brandmuren” gentemot AfD.

Men till spekulationens natur hör förstås också förhoppningen om ett trendbrott under de olika valrörelsernas slutspurt. Något som tveklöst skulle vara ett välbehövligt eko som inte bara skulla gynna den tyska demokratin.