Under ett besök i delstaten Brandenburg sände den tyske förbundskanslern Friedrich Merz häromsistens signaler som ledde till numera nästan två veckor långa irriterande reaktioner inom den politiska sfären och bland medierna.

Inför pressen hade Merz redovisat att hans regering rättade till tidigare försummelser inom migrationspolitiken. Han hävdade sedan att ”vi självfallet fortfarande har problem i stadsbilden”.

Förbundskanslern försäkrade vidare att man därför är på väg att möjliggöra och verkställa återföringar i större skala.

När en av journalisterna bad Merz att förtydliga formuleringen reagerande kanslern med ”fråga bara dina döttrar”.

Att enbart beskriva en förändrad stadsbild i ett land som under flera decennier har genomgott en arbetskraftsmigration av miljontals invandrare är självklart banalt.

Det som CDU-kanslern ville uppmärksamma är problematiken som följde i kölvatten efter de senaste årens flyktingsström i synnerhet från kris- och krigsdrabbade områden i norra Afrika.

Kritiken som numera riktas mot honom visar irritation på Merz märkliga fokusering på den påstådda ogynnsamma ”stadsbilden”.

I den mediala debatten undrar många vilka personer med andra ord inte smälter i den tyskpräglade miljön.

Varför drar förbundskanslern till med en metafor som “stadsbild” när han syftar på personer som saknar lagligt uppehållstillstånd eller av en rad skäl inte kan utvisas till sina respektive härkomstländer?

En tolkning för den omständigheten är att hans ordval är ett budskap till AfD:s växande väljarkår som han avser att locka tillbaka till systerpartierna CDU och CSU.

”Stadsbilden” blir då till en hundvissla, dvs. en tämligen hemlig signal som alla förstår som hyser en motsvarande främlingsskeptisk åsikt.

Även när det gäller utspelet om “döttrarna” så förstärker det fördomar om att det är främst mörkhyade våldsbenägna migranter som unga kvinnor måste vara rädda för.

Att motsvarande gärningar sker ska inte förtigas, men det problemet har ändå en dimension av manligt våld som går långt ut över de ansvarigas härkomstland.

Risken är att ett demokratiskt parti använder sig av högerextremistiska berättelser.

Statsvetenskaplig forskning har redan vid tidigare tillfällen varnat för att väljarna då ofta hellre kryssa för det radikala originalet än en borgerlig kopia.

En annan tolkning är att Friedrich Merz ville signalera att samhället i många fall har nått gränsen för att skapa värdiga förutsättningar för en nödvändig integration av nya migranter.

Men det blir inte bara ris när det gäller förbundskanslerns olika initiativ. En ros kan man ge honom eftersom han inför CDU:s partistyrelse markerade AfD som huvudmotståndare under nästa års olika delstatsvalrörelser. Med honom som ordförande och kansler försäkrade Merz att CDU aldrig någonsin kommer att samverka med de extrema högerpopulisterna.

En tung röst i debatten är förstås SPD-ordföranden och vicekanslern Lars Klingbeil. Under ett offentligt framträdande manade han till försiktighet.

”Jag vill fortsätta att leva i ett land där utseendet inte avgör om man passar in i stadsbilden eller inte”, löd hans bestämda åsikt.

Debatten är inte över. I många tyska städer organiseras f.n. manifestationer med 10 000-tals deltagare som reaktion mot CDU-kanslern och hans diskriminerande åsikter.

Sonja Eichwede är förbundsdagsledamot för SPD. (Foto: Photothek.net/Wikimedia Commons)

Att även SPD:s biträdande gruppledare i förbundsdagen Sonja Eichwede deltog i en demonstration mot förbundskanslern är däremot knappast lugnande för regeringskoalitionens framtida sammanhållning.

Man bör komma ihåg att CDU/CSU och SPD har ett ansvar att lyckas om de inte vill främja den redan hotfulla trenden för det högernationalistiska AfD.