Det var i krigets allra första fas då den tyska förbundsregeringen erbjöd att skicka stridshjälmar och sovsäckar som stöd för de ukrainska trupperna. Denna närmast pinsamma episod är definitivt över.

Miljardstöd

Tack vare ukrainska framgångar samt nya politiska insikter om Kievs elementära betydelse för Natostaternas eget skydd mot Kreml-makthavarnas revisionistiska strävanden, ändrades den tyska attityden i sedermera allt snabbare takt.

Undsättningen kom. Den var segstartad och aldrig fri från inrikespolitiska konflikter. Men ändå bidrog trafikljuskoalitionens beslutsfattare i Berlin med krigsmateriel samt tunga vapen som pansarhaubitsar, luftvärnssystem eller efter viss dröjsmål även moderna tunga stridsvagnar av typen Leopard II.

Enligt regeringsofficiella uppgifter uppges Tysklands vapenleveranser och finansiellt stöd för militära ändamål med ett värde på 28 miljarder euro.

Landet rankas därmed på andra platsen bakom USA med omkring 42 miljarder euro.

Till helhetsbilden hör dessutom ett humanitärt bidrag för t ex flyktingshjälp på ytterligare åtskilliga miljardbelopp.

När det däremot gäller en internationell jämförelse i relation till respektive statens BNP så sjunker förbundsrepubliken enligt en statistik på public-service-kanalen ZDF ändå till en tiondeplats bakom Finland och med Estland och Danmark på ”segerpallen” som ettan och tvåan.

Tjuren vid hornen

I den aktuella krigsfasen tycks Ryssland ha ett s k momentum med sin materiellt överlägsna stridsförmåga. Ukraina saknar främst ammunition samt vapen för att nå och slå ut militär logistik bakom fronten på ockuperade områden.

Som bara ett instrument för den målsättningen räknas den tyska kryssningsroboten Taurus med en räckvidd på ca 500 kilomenter.

Men ”tjuren” som systembeteckningen kan översättas till är inte lätt att handskas och tämjas i den pågående försvarsdebatten.

Konflikten står då i synnerhet mellan SPD med kansler Olaf Scholz i spetsen och CDU/CSU-oppositionen som samtidigt uppbackas av politiker inom regeringskoalitionen.

Debatten är komplicerad och har under de senaste veckorna haft flera bottnar med olika tolkningar av faktaläget.

Till Olaf Scholz första argumentering hörde bl a att Taurus målprogrammering måste verkställas med tysk militärpersonal nära frontlinjen i Ukraina.

Enligt förbundskanslern kunde ett motsvarande förfarande däremot öka risken för krigets eskalation samt innebära ett tänkbart scenario då Tyskland dras in i striderna.

En annan hörnpelare i hans vägran är att han har svurit i sin ämbetsed att skydda förbundsrepubliken från att ta skada.

Uppgiften att ta ”tjuren vid hornen” är svårt. Den underlättas dessutom knappast i en koalition då ledande företrädare för FDP och Bündnis 90/Die Grünen avvisar SPD-kansler Scholz tolkning.

Till exempel bestrider den gröne ordföranden i förbundsdagens Europautskott Anton Hofreiter att det krävs tysk personal på krigskådeplatsen för Taurus programmering.

Hans analys stöds även av företrädare inom regeringspartiet FDP.

Nya variationer

Med bakgrund till oenigheten inom trafikljuskoalitionen startade CDU/CSU-oppositionen förra veckan ytterligare ett försök att öppet splittra trafikljuskoalitionens sammanhållning med hjälp av Taurus.

I ett tal inför förbundsdagen höll Olaf Scholz fast vid sin tidigare vägran men komplettrade med ett nytt argument: ”Det är för mig uteslutet att leverera långdistansmissiler som förutsätter en medverkan av tyska soldater även utanför Ukraina”, lyder hans aktuella besked.

Att göra Taurus stridsklar på tyska militärbaser skulle innebära en gränsöverskridning som Scholz (i nuvarande läget) inte tänker företa.

På nytt hänvisar han till sitt ansvar för hålla förbundsrepubliken utanför kriget.

Oppositionens kritiserade inte minst att kanslerns vägran innebär en misstroendeförklaring genemot beslutsfattarna i Kiev om att missilerna medvetet programmeras mot mål i Ryssland.

Inpasset fick applåder men förändrade ingenting i själva omröstningen. Uppslutningen imom koalitionen höll och CDU/CDU:s motion avslågs med regeringspartiernas majoritet.

Kanslern återhållsamma inställning i Taurusfrågan stöddes i en senare mediaintervju även av SPD-chefen Lars Klingbeil. Den verkliga ”game-changern” vore enligt honom energiska krafttag för att producera och distribuera ammunition till Kiev.

Valen i öst

För politiska observatörer i andra länder kan den tyska Taurus-debatten samt SPD-kansler Scholz inställning möjligen vara irriterande.

Ser man däremot på opinionsläget i Tyskland, så är enligt nyhetskanalen Tagesschau 61 procent emot att skicka “tjuren” till Ukraina.

Till sammanhanget hör säkert även landets mörka historiska skugga. Tyskarna har i flera decennier efter nazisternas förödande militarism ”uppfostrats” i en snarare pacifistisk anda.

Dessutom bör man komma ihåg att det främst i östra Tyskland finns väljargrupper med ännu starkare värderingar om att ifrågasätta det militära stödet till Ukraina.

Den stämningen armeras i synnerhet av det högerextremistiska och Putinvänliga AfD samt av det nya partiet BSW dvs Bündnis Sarah Wagenknecht.

Tauruskonflikten är i det avseendet också en tidig reflex på höstens val de tre östtyska delstaterna Sachsen, Thüringen och Brandenburg.

Att CDU:s egna partiorganisationer i dessa regioner inte hör av sig med tackbrev till den tvärsäkre missilsupportern och ordföranden Friedrich Merz i Berlin talar ett tydligt språk.

SPD:s gruppledare i förbundsdagen Rolf Mützenich 2020. (Foto: Michael Lucan/Wikimedia Commons)

Den senaste omdiskuterade kontroversen ansvaras dock av SPD:s gruppledare i förbundsdagen Rolf Mützenich: “Är det inte dags att vi inte bara talar om hur man för ett krig utan även begrundar hur ett krig kan frysas för att senare avslutas?” undrar han i förra veckans parlamentstal.

Fast han inte pläderar för att sluta det militära biståndet med vapenleveranser för Ukraina väckte hans utspel även hårda motreaktioner.

Till kritikerna om att förslaget endast skulle “hjälpa Putin” hör inte bara oppositionspolitiker utan även SPD:s försvarsminster Boris Pistorius samt den gröna utrikesministern Annalena Baerbock.

I en kommentar till nyhetskanalen Tagesschau avvisade dessutom hennes finländska ministerkollega Elina Lepomäki (på arbetsbesök i Bryssel) Mützenichs debattbidrag.

Ändå kan man utgå ifrån att gruppledaren är ett språkrör för en majoritet bland de socialdemokratiska ledamöterna.

Till CDU/CSU:s förebråelser hör emellertid att Rolf Mützenich följer en strategi att upphöja Olaf Scholz som en slags “fredskansler” för årets annalkande valrörelser.

Det återstår att se huruvida sökandet efter nya öppningar för krigets slut verkligen endast kan tolkas som en valtaktisk åtgärd.