Opinion

Ledare: Rafah hotas av massivt övervåld

Jouni Pänkäläinen
I Helsingfors demonstrerade man för Gaza den 16 mars.

Det israeliska svaret på Hamas aggression i oktober har varit oproportionerligt starkt. Den mänskliga tragedin beträffande civilbefolkningen i Gaza är redan nu olidlig och Israels hot att sända in marktrupper i Rafah, enligt den israeliska regeringens motivering att på så sätt besegra Hamas en gång för alla hotar att utöka katastrofens omfattning.

Topi Lappalainen

Arbetarbladet

 

 

Det krig som Israel nu för i Gaza påminner i sin brutalitet om andra världskrigets fasor. När man efter kriget ställde de överlevande ledande nazisterna till svars för Förintelsen, gällde krigets logik så som det brukar göra. Också segrarna hade gjort sig skyldiga till massiva terrorbombningar av civila, t.ex. i bombningarna av de tyska och japanska städerna, för att inte tala om atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki. När Röda armén marscherade in i Tyskland och intog Berlin, var antalet våldtäkter hårresande.

Det fanns rättvisa i det stora hela bara för de som hade fallit offer för krigets förlorare. Det är på den grunden det nuvarande internationella rättssystemet har byggts. På något sätt möjliggör det arvet den israeliska logiken bakom hur de för krig i Gaza. Israel är inte vilket land som helst utan ett land vars tradition bygger på en västlig syn på rättvisa. Problemet är bara att den traditionen från första början har möjliggjort en viss möjlighet till övergrepp och terror, bara man ser till att man vinner de krig man utkämpar.

Israels övervåld mot palestinierna är så starkt att det är svårt att motivera på ett militärstrategiskt sätt. De lidanden som civilbefolkningen i Gaza utsätts för är såpass kraftiga att det är svårt att se att en total militär seger för Israel skulle lösa några som helst av problemen i Mellanöstern. Också efter det här kriget kommer Israel att ha arabländer som grannar att leva med och risken finns att den bitterhet som uppstår som följd kan störta Mellanöstern i en ändlös spiral av våld där det inte finns några vinnare.

Bara en generation tidigare fanns det ett reellt hopp för en fredlig lösning på Israel-Palestinakonflikten när Yitzhak Rabin och Yassir Arafat verkade redo att kasta stridsyxan. Benjamin Netanyahu hörde till de högerpolitiker som ledde protestmöten mot Rabins fredspolitik och i högersammanhang utpekades Rabin som “nazist” med ungefär liknande logik som Ryssland använder sig av naziststämpeln när de demoniserar Ukrainas ledare. En högerextremist mördade Rabin och så småningom efter några till försök avstannade fredsprocessen helt och hållet.

Idag är det extrema och oförsonliga krafter som styr i både Israel och i Gaza. Hamas visade vad de går för när de anföll Israel i oktober 2023. Nu har Netanyahu övertaget och om han nu slår till mot Rafah som han hotar, riskerar Israels hämnd bli så blodig att få kommer efter det att komma ihåg vad Hamas gjorde senast när de hade initiativet. För en generation sedan var det fredsinitiativ som gällde, men för vår tid är det bara brinnande krig som står på bordet.

Hittills har USA och Joe Biden lyckats bromsa Israels iver, även om överdrifterna redan har varit så stora att det är svårt att tala om en dämpad reaktion. Men Netanyahu verkar räkna att USA varken kan eller vill stoppa Israel från att slå till så hårt att den palestinska civilbefolkningen har ingen utväg. Rafah är en stad i den södra delen av Gazaremsan vid den egyptiska gränsen där 1,4 miljoner människor nu befinner sig i fullständigt hopplösa omständigheter. Stadens befolkning var under 200 o00 före Israels offensiv.

Om Netanyahu förverkligar sitt hot och slår till mot Rafah med full kraft, är det fullt sannolikt att världsopinionen vänder sig mot Israel på ett sätt som kan ha väldigt negativa följder. Att maximera krigsinsatsen handlar inte bara om kampen mot Hamas utan Netanyahu kämpar för sin politiska överlevnad. Så länge kriget är så totalt som möjligt hinner israelerna inte tänka på hans korruption som under fredliga omständigheter antagligen redan skulle ha avslutat hans politiska karriär.

Världen håller andan nu när militarismen firar oanade triumfer. Det enda sättet att nå fred i Mellanöstern är för både Israel och palestinierna att ändra kurs. Att varaktig fred inte åstadkoms när tillfället gavs efter det kalla krigets slut havererade på extremister på båda sidor. I dagsläget har krigshetsarna övertaget och nya sorgliga kapitel i Mellanösterns historia skrivs hela tiden. Hur förödande resultatet av ett fullskaligt anfall mot civila i Rafah kan bli vet ingen men hotet är påtagligt att den mänskliga tragedin kommer att nå sin höjd på ett sätt som går till världshistorien som en synnerligen svart dag om Netanyahu förverkligar sitt hot.

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE