Socialdemokraternas kandidat Jutta Urpilainen fick 4,3 procent av rösterna. I presidentvalet 2018 fick Tuula Haatainen 3,2 procent av rösterna, vilket innebär att resultatet inte avvek särskilt mycket från det som har varit partiets lott sedan Tarja Halonen lämnade presidentämbetet. I presidentvalet 2012 fick Paavo Lipponen 6,7 procent av rösterna och en femteplats.

För väljare som annars sympatiserar med SDP tycks det vara särskilt tydligt att man röstar på person och inte på parti i ett presidentval. Att Haatainen var sexa i presidentvalet 2018 förhindrade inte SDP från att ta en förstaplats och bli statsministerparti efter riksdagsvalet 2019.

Framgången av den gröna kandidaten Pekka Haavisto är en förklarande faktor för SDP:s klena resultat i de tre senaste presidentvalen. I presidentvalet 2012 tog Haavisto 18,8 procent i den första omgången och i presidentvalet 2018 12,4 i den första och enda omgången. När det gäller valet 2018, var stödet av socialdemokratiskt lagda väljare till den sittande presidenten Sauli Niinistö som avgjorde valet med 62,7 procent av rösterna i den första omgången en ännu viktigare orsak till Haatainens nederlag. Den gången ställde Niinistö upp för en medborgarrörelse, vilket Haavisto gjorde nu. Haavisto fick 25,8 procent av rösterna och placerade sig som tvåa efter Samlingspartiets Alexander Stubb som fick 27,2 procent.

En faktor som säkert påverkade både Stubbs och Haavistos starka siffror i den första omgången var taktikröstandet. Sannfinländarnas Jussi Halla-aho steg kraftigt i opinionsmätningarna strax före valet och slutade trea med 19,0 procent. Trots att det talades om ett avgörande mellan tre kandidater, lyckades Centerns och medborgarrörelsens kandidat Olli Rehn ta 15,3 procent av rösterna. Innan Stubb äntrade scenen, hade Rehn varit en av de största favoriterna. Fast han hamnade i skuggan av Stubb, Haavisto och Halla-aho, visade sig Rehn vara på ett annat sätt populär än Centern som parti.

Det fanns tre kvinnor och sex män bland årets kandidater. Fyra av männen gjorde ett mycket bra val och var i täten, medan två av männen gjorde ett sämre val. De tre kvinnorna fick placeringarna fem, sex och sju.

På ett sätt kan man säga att Vänsterförbundets Li Andersson och SDP:s Urpilainen tog ut varandra. Ingendera fick över fem procent av rösterna och de två vänsterkandidaternas sammanlagda understöd var 9,2 procent. Andersson fick 4,9 procent av rösterna, medan Urpilainen fick nöja sig med 4,3 procent. I presidentvalet 1962 fick folkdemokraten Paavo Aitio 20,5 procent av rösterna och socialdemokraten Rafael Paasio 13,1 procent. Då var det förstås elektorsröster som räknades, 62 för Aitio och 37 för Paasio. 1962 var alltså senaste gången en socialdemokrat har besegrats av en kandidat som står längre ut till vänster i ett finländskt presidentval. Det var en tid av socialdemokratisk partisplittring och Folkdemokraternas understöd var annars också på en högre nivå än SDP:s år 1962, även om skillnaden mellan partierna var betydligt mindre i riksdagsvalet 1962 bara några veckor efter presidentvalet.

Urpilainen inledde sin kampanj knappt två månader före valets första omgång, allra sist av alla nio kandidater. Detta beror på hennes position som EU-kommissionär och möjligheterna att ta ledigt från det uppdraget.

Kristdemokraternas Sari Essayah tog 1,5 procent, samma som medborgarrörelsens kandidat Mika Aaltola. Skillnaden mellan dem var några hundra röster till Essayahs fördel. Allra sist blev Harry Harkimo som kandiderade för Rörelse Nu med 0,5 procent av rösterna.

Alexander Stubb Samlingspartiet 882 113 röster 27,2%

Pekka Haavisto medborgarrörelse 836 357 röster 25,8%

Jussi Halla-aho Sannfinländarna 615 487 röster 19,0%

Olli Rehn Centern/medborgarrörelse 496 518 röster 15,3%

Li Andersson Vänsterförbundet 158 328 röster 4,9%

Jutta Urpilainen Socialdemokraterna 140 802 röster 4,3%

Sari Essayah Kristdemokraterna 47 820 röster 1,5%

Mika Aaltola medborgarrörelse 47 426 röster 1,5%

Harry Harkimo Rörelse Nu 17 013 röster 0,5%