Finlands Svenska Socialdemokraters 105:e ordinarie förbundskongress inspirerade kamrater från hela Svenskfinland i Borgå under veckoslutet.

Vad gör en FSD-kongress speciell? Faktumet att partidistriktet baserar sig på språk och inte geografi ger alltid en speciell dynamik samtidigt som kongresserna blir speciellare sociala sammankomster då ombud hela vägen från Österbotten till Östnyland sammanstrålar. Årets höjdpunkt ur ett finlandssvenskt socialdemokratiskt perspektiv helt enkelt.

Medan övriga partidistrikt har en större tendens att fokusera och vara eniga om regionala frågor skapar sådana ofta en frisk debatt inom FSD samtidigt som också större frågor ofta får genomslagskraft.

I handlingarna fanns denna 21 motioner varav de flesta godkändes enligt förslag. Mer om dem längre fram. Här fanns också rum för debatt, en debatt som inleddes av SDP:s ordförande Antti Rinne som valde att först ta upp klimatfrågan.

– Målen är klara: uppvärmningen av klimatet måste fås att stanna vid högst 1,5 grader. Finland måste vara kolneutralt före 2035. Europeiska unionen bör ta ett klart ledarskap i kampen mot klimatförändringen. EU ska vara förnuftets röst och ett ljus i mörkret. I klimatfrågan måste Finland lämna ett litet fotavtryck, men göra ett stort intryck. Finlands utsläpp i sig löser inte klimatförändringen, men vårt exempel kan vara avgörande, sade Rinne.

Debatt med många ämnen

Ingmar Forne Från Kimitoön var sedan först ut i den allmänpolitiska debatt som Rinne inlett. Han talade om ämnet avlyssning – högaktuellt i och med underrättelselagarna som riksdagen gett grönt ljus för att kan behandlas och godkännas i brådskande ordning. Forne avslutade sitt anförande med att citera amerikanska Bernie Sanders: “Folk har rätt att föra ett telefonsamtal utan att regeringen vet om det.”

FSD:s vice ordförande Anette Karlsson från Borgå tackade Rinne för att SDP som parti jobbar för soråkliga rättigheter, bland annat genom att starkt stödja omfattande jour vid Vasa centralsjukhus.

Karlsson tog själv upp äldres situation och sade att det är fint att vi lever allt längre, men att det också kräver stödtjänster. Enligt Karlsson är vårdbranschens personal för hårt pressad under en växande arbetsbörda. Att många funderar på att byta bransch borde få varningsklockorna att ringa.

– Vi måste se till att det finns tillräckligt med vårade inom hemvården. Det behövs mer hjärta i beslutsfattandet, sade Karlsson.

Hennes föreningskamrat Mikael Hiltunen slog i sin tur ett slag för yrkesutbildningen och satsningar på forskning och utbildning överlag. Han sade att han tror starkt på den kunskapsstig som Rinne tog upp under senare delen av sitt tal.

Peter Sjökvist från Närpes uttryckte oro för dagens samhällsklimat medan Inger Östergård från Helsingfors tog upp utslagning bland unga män och problemet med att många får medicin men inte terapi.

Christe Bogren från Malax lyfte upp flera saker, från svenska språket till landsvägarna. Han betonade att sträckan Karleby-Åbo måste få en värdig status med tanke på hur viktig den är för exporten.

Vidare tog han upp en fråga som han beskrev som personlig och känslig i och med att han miste sin fru i våras. Han sade att Finland har dålig forskning om sjukdomen ALS och att han önskar att nästa social- och hälsovårdsminister lyfter fram detta.

Vidar beklagade han att män och kvinnor behandlas olika då man ansöker om efterlevnadsepension.

Kyösti Kurvinen från Pargas slog ett slag för S:t Karins västra omfartsväg.

Mera om klimatfrågan

Folke Sundman från Helsingfors inledde med att uppmana alla att läsa Thomas Wallgrens essä om klimatförändringarna och politikens väsen i Hufvudstadsbladet.

– Sedan är jag mycket glad att Antti inledde sitt utmärkta anförande med klimatpolitiken. Det var en viktig betoning, sade Sundman som också berömde Rinne för att ta upp Afrikas framtid.

– Afrika är tyvärr fortfarande en spelbricka i det stormaktspolitiska spelet mellan Kina, Ryssland och USA. Det är i det avseendet som Finland och EU måste föra en annan politik. En politik som bygger på mångsidigt partnerskap, sade Sundman.

Tomi Kontkanen riktade en hård känga mot Sipiläs regering och försöket att leda Finland som ett företag och försumma parlamentariska beredningar.

I fjol var me too-kampanjen på allas läppar och den som lyfte fram den starkast på kongressen i Vasa då var Jonna Lindqvist från Vasa. Hon lyfte nu upp att Sipiläs regering ur ett jämställdhetsperspektiv varit en katastrof.

– På något sätt får man väl ta det ibland att folk har olika åsikter. Men det jag inte kan ta är att vi har människor i Finlands riksdag som inte står upp för mänskliga rättigheter och än mer att vi har en utrikesminister som inte respekterar kvinnors bestämmanderätt till sina kroppar, sade Lindqvist och syftade på Timo Soinis (Blå) agerande i abortfrågan.

Men det finns hopp:

– Jag fyller år den 14 april och jag önskar den socialdemokratisk seger! sade Lindqvist.

Anna Caldén från Munsala socialdemokrater sade att hon “tror starkt på att den socialdemokratiska rörelsens värderingar behövs”.

– Ni som känner mig vet att jag är obotlig optimist som aldrig ger upp, men jag är orolig för utveckling i Finland nu. För två år sedan ratificerade Finland FN:s funktionshinderkonvention, men än i dag, 2018, blir funktionshindrade diskriminerade. Det finns fall där man inte får bestämma själv var man bor, med vem man bor. Det här är inte människovärdigt, sade Caldén som också uttryckte oro över psykisk ohälsa bland unga.

– Vi måste satsa  på elevvården. De nedskärningar som görs nu ser vi konsekvenser av om 15-20 år. Och det blir dyrt.

– Kamrater, arbetet måste fortsätta. Samhället behöver den politik vi står för! sade Caldén.

Topi Lappalainen från Helsingfors lyfte fram att det är just socialdemokratin som ofta, världen över, står för demokratin där populistiska politiker som saknar respekt för mänskliga rättigheter slår sig fram. Brasilien är det senaste exemplet och Lappalainen har med oro en längre tid följt utvecklingen i Polen.

– Upp mot orättvisa strukturer! sade å sin sida Rebecca Åkers som talade personligt utifrån sin systers gymnasieuppsats om oro.

Antti Rinne summerade debatten på följande vis:

– Det som kommit upp kan förverkligas. Vad som krävs är att vi blir största parti. Vi måste arbeta hårt in i det sista.

Till kongressen hörde förstås också en rad hälsningsanföranden. Ett sådant som tangerade Rinnes sista anförande var svenska riksdagsledamoten Pyry Niemis:

– Vi i Sverige känner oss trygga med vad som händer i Finland i april. För vi vet att Antti blir statsminister. Vi ser utifrån att klasskampen nu fortsätter.

Nina Wessberg framförde Industrifackets hälsning och hade en hälsning från ordförande Riku Aalto om att han är glad att SDP öppnat upp för bred samhällelig diskussion om hur vi vill att samhället ska se ut i framtiden.

– Våra medlemmar har nu fått nog av regeringen. Grundprincipen för facket är att man håller vad man lovar. Den principen känner inte vår statsminister till. Han har svikit facket gång på gång efter det smärtsamma kiky-avtalet. Regeringens uppsägningslag innehåller fortfarande för många frågetecken, sade Wessberg.

Marianne Laxén representerade Pensionstagarnas svenska distrikt och talade om regeringens oförmåga att åtgärda fattigdomen bland pensionärer.

Hon lyfte fram att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor är betydligt större i pensioner än i löner.

– Löneskillnaden i EU är 16 procent, men pensionsskillnaden 36 procent! Alldeles katastrofalt! För att inte kommande generationerna ska ha stora skillnader måste man göra något nu. Men i varje fall står det klart att de lägsta pensionerna måste höjas, sade Laxén och stämde upp i kampsång.

Sången är ett viktigt inslag på FSD-kongresserna som alltid slutar med att alla ställer sig upp och sjunger Vi bygger landet. Under årets kongress blev det sång även på Ralf Fribergs initiativ då det uppstod en paus. Ett annat hjärtligt inslag är kramar. Många anföranden följdes av handskakning, tack och kramar från legendariska Lennart Svensson, 94 år, på första raden. Han besökte nu kongressen för 55:e gången och delade ut ungdomsstipendiet som bär hans namn till FSUD.

Många motioner

Kongressens motioner behandlades på lördagen med remissdebatt och beslut fattades på söndagen. I stort gick allting på kongressen enligt styrelsens förslag med smärre ändringar.

De olika regionala intressena kom till uttryck i debatten om Karis-Billnäs socialdemokraters motion om att utveckla kustbanan. Förslaget var att motionen ska godkännas, vilket också skedde efter en provomröstning med tydligt resultat på söndagen.

Den stötte dock på mothugg från Åbos Kai Alajoki som hellre ser att det så kallade “entimmeståget” mellan Helsingfors och Åbo via Lojo förverkligas. Hans argument handlade bland annat om att sträckan via Lojo är kortare och rakare och marken mer lämpad för tågtrafik, att resans tid kunde förkortas avsevärt och att Egentliga Finland behöver denna satsning.

– Då fjärrtågen försvinner från kustbanan kan närtågstrafiken utvecklas. Alla vinner, sade Alajoki.

Sirkka-Leena Holmberg  köpte inte Alajokis argument utan fortsatte försvara kustbanan.

– I dag tar det 1 timme och 45 minuter mellan Åbo och Helsingfors. Den nya banan blir 15 minuter kortare. Är vi villiga att betala minst 10 miljarder för att tågtiden ska bli 15 minuter kortare? sade Holmberg som hellre ser att kustbanan görs dubbelspårig.

Hon ifrågasatte också att “entimmeståget” skulle få finansiering från EU.

Kongressen var på Holmbergs linje.

Förutom tågtrafik behandlade kongressen också taxitrafiken. Den nya lagen har fått mycket kritik och uppmärksamhet. Så också nu.

Motionen från Vasa svenska socialdemokrater om att “kongressen uppmanar den socialdemokratiska riksdagsgruppen att fortgående granska och bevaka situationen och uppmärksamma regeringen på eventuella missförhållanden” godkändes med ett tillägg. I enlighet med Rebecca Åkers förslag lade kongressen till en mening om att taxitjänsterna måste vara tillgängliga för alla och tillgodose funktionshindrades behov på ett tryggt sätt.

Peter Saramo och Rolf Johansson, båda från Helsingfors, diskuterade och understödde motionen om ett förtydligat beslutsfattande om Finlands utrikes- och säkerhetspolitik.

Saramo sade att Finland till pappers har en demokratiskt förankrad utrikespolitik som vi alla kan enas om. Däremot ifrågasätter han att vi har krigsövningar på finskt territorium med deltagare från andra länder utan att dessa blivit inbjudna av politiskt folkvalda organ.

– Verkligheten motsvarar inte utrikespolitiken till papper, sade Saramo.

Kongressen omfattade motionen och dess strävan att stärka den parlamentariska översikten.

Andra motioner som godkändes handlade om bland annat minska plastavfallet, förbjuda miljöskadliga produkter i affären och att barn ska rätt att få träffa sina mor- och farföräldrar.

Pontus Westmalms motion om en välfärdsdividend fick inte understöd, men fungerade ändå som ett tankeväckande initiativ.

Till kongressen hörde också Borgå stads mottagning i den eminenta fullmäktigesalen – med musik och mingel, sallad och social samvaro.

På söndagen beslöt kongressen om kandidater i riksdags- och EU-val och diskuterade hållbar utveckling utifrån ett förmiddagsseminarium. Allt det har ABL redan rapporterat om (se relaterade artiklar), precis som kallandet av hedersmedlemmar och hederspriset till Alf-Erik Helsing.

Mer från kongressen blir det framöver i form av personintervjuer som Henrik Helenius gjorde under veckoslutet. Han hade för övrigt födelsedag på söndagen vilket firades med sång. Detsamma gällde för Antti Rinne på lördagen och säger någonting om den festliga stämning som rådde i Borgå.

Nästa år blir det garanterat också en spännande kongress, nämligen FSD:s 120-årsjubileumskongress som hålls i Västnyland i oktober 2019.

Lennart Svensson och Rebecca Åkers. Foto: Johan Kvarnström