Det röda Norden var diskussionens titel och riksdagsledamot Gunilla Carlsson från Sverige höll ett välkomstanförande som representant för Socialdemokraterna i Nordiska rådet.

Riksdagsledamot Gunilla Carlsson (S) från Sverige höll ett välkomstanförande i samband med nätdiskussionen. (Foto:Frankie Fouganthin/Wikimedia Commons)

J0han Sjölander från Tankesmedjan Tiden modererade paneldiskussionen. Från Danmark deltog folketingsledamot Alexander Grandt Petersen som också är vice direktör för tankesmedjan Cavea. Finland representerades av FSD:s styrelseledamot Rebecca Åkers, Norge av Axel Fjeldavli från Tankesmien Agenda och Sverige av Marika Lindgren Åsbrink, chefsutredare för Socialdemokraterna.

Fjeldavli berättade om hur Arbeiderpartiet blev statsministerparti i Norge trots att läget i opinionsmätningarna var dåligt så sent som i januari, då understödet låg på 17 %. En viktig faktor var en stark valrörelse från Senterpartiet som höll stark profil mot centraliseringen. Att också Arbeiderpartiet klarade sig bättre än opinionsmätningarna först förutspådde berodde enligt Fjeldavli på att man lyfte fram den vanliga människan i centrum och hade ett bra samarbete med facket. Det gav utdelning bland annat i Nordnorge som hör till traditionella socialdemokratiska kärnområden.

– Det gällde att gå tillbaka till kärnan som intresseparti för arbetstagare, berättade Fjeldavli om Arbeiderpartiets löften om skattehöjningar för höginkomsttagare och skattelättnader för låginkomsttagare.

Alexander Grandt Petersen talade också om de danska socialdemokraterna som en rörelse för vanligt folk, men han lyfte fram en sak som speciellt skiljer dem från andra socialdemokrater i Norden, nämligen den offensiva utlänningspolitiken.

– Tidigare har borgarna haft initiativet i utlänningspolitiken, berättade Grandt Petersen som menade att de nu är Socialdemokraterna som sätter agendan i Danmark på den punkten. En annan viktig fråga är hur man förbättrar det danska välfärdssamhället.

Åkers berättade om den finländska rödmylleregeringen och om vikten av Sanna Marin och hennes personliga popularitet. Hon karakteriserade regeringen Marin som de stora reformernas regering.

– Man har förlängt läroplikten och sänkt dagvårdsavgifterna, nämnde hon bland de saker som regeringen redan har rott i land.

Lindgren Åsbrink ville gå tillbaka till Sigmar Gabriel och hans tal för tolv år sedan som nybliven partiledare för SPD i Tyskland. Hon jämförde sedan Gabriels tal med talet som Magdalena Andersson nyligen höll på S-kongressen i Göteborg. Hon menade att Gabriel hade på ett förtjänstfullt sätt lyft fram saker som socialdemokraterna gjorde dåligt och att självkritiken har hjälpt att gå vidare. Den optimistiska stämningen som präglade Anderssons tal var något helt annat.

– Det är härligt att ha en partiordförande som är såpass kaxig, sade Lindgren Åsbrink och nämnde att Andersson talade om problem som ropar på socialdemokratiska lösningar. Partiets budskap är väldigt tydligt men det är svårt att omsätta i praktisk politik när man behöver kompromissa med andra partier som drar åt olika håll.

Sjölander påpekade att det gäller att samarbeta med andra när den tiden är förbi när Socialdemokraterna kunde få mellan 45 och 50 procent av rösterna. Han efterlyste av paneldeltagarna åsikter om hur omställningen till ett hållbart samhälle bör genomföras.

Åkers talade om vikten av strukturella reformer, att ansvaret faller på lagstiftare och storföretag snarare än på den enskilda individen.

– Vi måste minska konsumtionen men vi kan inte sätta grupper mot varandra, formulerade hon det svåra dilemmat i omställningen.

– Det är det största hotet mot oss som rörelse om vi inte tar oron om klimatet på allvar, konstaterade Grandt Petersen. Han menade att det gäller att hitta en balans när man söker efter lösningar.

Fjeldavli påpekade att arbetarklassen inte förorsakar utsläpp i samma utsträckning som höginkomsttagarna och detta bör uppmärksammas i politiken.

Lindgren Åsbrink underströk att omställningen måste vara rättvis, att de som känner sig eftersatta på andra områden får inte bära bördan.

– Vad är klimatpolitik för vanligt folk? frågade hon.

– Det är en politik som inte bara individualiserar ansvaret. Det handlar om politiska frågor som politiker måste lösa, svarade Grandt Petersen och påminde om det ekonomiska löftet när det gäller investeringar i grön teknologi.

– De lösningar som är möjliga är inte särskilt populära, sade Åkers som menade att man måste mäta välstånd i fritid för att komma bort tankesättet där konsumtionsnivån definierar välståndet.

Det röda Norden diskuterades på Zoom den 18 november. Alexander Grandt Petersen, Johan Sjölander, Axel Fjeldavli, Rebecca Åkers och Marika Lindgren Åsbrink medverkade. (Foto: Topi Lappalainen)

Sjölander ställde en fråga om de regionala klyftornas betydelse, något som var centralt i den norska valrörelsen.

Fjeldavli berättade om klyftan mellan storstad och landsbygd. Den borgerliga regeringen hade centraliserat mycket. Senterpartiet och Arbeiderpartiet står för en kursändring på den punkten.

– Det hänger samman med välfärd generellt, sade Grandt Petersen. Han skyllde på New Public Management som har lett till att den kommunala självbestämmanderätten har försvagats. Enligt honom finns det ingen motsättning mellan decentralisering och storstadens intressen, men man måste kunna kommunicera det till väljarna. I Köpenhamn har Socialdemokraterna mist sin ställning som det största partiet i huvudstaden.

– Vi har varit så upptagna av provinsens utmaningar, sade Grandt Petersen som talade för en mer aktiv stadspolitik.

Lindgren Åsbrink talade om missnöjesrösterna bland glesbygdens väljare. Hon menade att politiken i Sverige har handlat så mycket om de stora städerna att Sverigedemokraterna har kunnat utnyttja missnöjet på landsbygden.

Åkers menade att Socialdemokraterna i Finland har mycket att lära från Danmark och Norge i hur man gör regionalpolitik. Hon underströk vikten av att servicen finns nära människorna. Hon efterlyste en solidaritet mellan de som har det svårt att få vardagen att fungera oavsett var de bor, en klassidentitet som är oberoende av om man bor på landet eller i staden.

Grandt Petersen nämnde systemkritiken när det gäller välfärdsstaten. Socialdemokraterna ska inte bara investera i välfärden utan de måste hitta nya sätt att få välfärden att fungera på.

Som ett sista diskussionsämne hade Sjölander migrationsfrågorna.

Grandt Petersen menade att flyktingfrågan har skiljt åt speciellt danska och svenska socialdemokrater. Danska socialdemokrater står för restriktiv flyktingpolitik i kombination med insatser för en starkare integration.

Lindgren Åsbrink menade att diskussionen i Sverige blir låst om man nämner de danska socialdemokraterna. Hon menade att man bör ta sakfrågorna för sig. Hon nämnde Magdalena Anderssons tal där det togs fram högre krav på att arbeta för personer som lever på socialbidrag.

Fjeldavli påpekade att en del inte vill tala om invandringspolitiken utan vill hellre lyfta fram traditionella socialdemokratiska frågor som välfärd och sysselsättning.

Åkers tog fram att flyktingarna är långtifrån den största invandrargruppen i Finland men ändå talar man mycket om just dem. Man måste lösa bristen på arbetskraft inom vissa branscher samtidigt som invandrare diskrimineras inom arbetsmarknaden. Pliktdiskussionen upplevde hon som främmande.

– Fullgör din plikt, sade Grandt Petersen hade varit ett viktigt socialdemokratiskt slagord för ungefär hundra år sedan.

– Om vi inte lyckas med integration kan vi inte finansiera välfärdssamhället, sade folketingsledamoten från Danmark. För honom var grön omställning en av de viktigaste frågorna när Sjölander ville ännu till sist höra om de stora frågorna för socialdemokratin i Norden.

– Segregation, välfärd, klimat, sade Lindgren Åsbrink som menade att självförtroendet spelar en väldigt stor roll när det gäller att lyckas med utmaningarna.

– Det ska vara tydliga visioner, inte institutioner som självändamål, sade Åkers.

Fjeldavli följer med vad som händer i Tyskland och USA. Han menade att det viktiga är att göra politik för vanligt folk.