Gästerna för avsnittet är Kimmo Sasi, ordförande i Hanaholmens direktion, och Dimitri Qvintus, chef för samhällsrelationer på Bayer som valdes till FSD:s ordförande på kongressen i Vanda 2021.

Jacob Storbjörk berättar att han försöker inleda samtal på svenska i Finland för att främja betjäningen på svenska inom handeln och i vårdärenden blir det svenska för att det ska bli rätt. Finska talar han också mycket för att ta tillfällen i akt för att förbättra språkkunskaperna. Rebecca Åkers medger att hon inleder lite för ofta på finska, just för att hon tycker om att tala finska och vill öva.

– I Korsholm och i Vasaregionen har man svenska runt sig, påpekar Rebecca med tanke på ivern att tala finska när tillfälle erbjuds.

Kimmo Sasi var riksdagsledamot för Samlingspartiet 1983-2015 och tjänstgjorde som kommunikationsminister 1999 samt 2002-2003 samt som utrikeshandelsminister 1999-2002 när Paavo Lipponen var statsminister.

Sasi berättar att han kommer från ett finskspråkigt hem men inledde studierna vid Svenska handelshögskolan och gifte sig så småningom med en Hankenstudent. Sedan dess har han haft svenska som hemspråk och talar svenska med dottern.

– Jag upplevde det nordiska samarbetet som ytterst viktigt och såg det att man talar svenska aktivt i Finland som ett tecken på att vi hör till den västliga sfären, berättar Sasi om den politiska dimensionen bakom beslutet att satsa på svenskan.

– Det är svårt att stärka svenskans ställning i Finland men vi borde kunna bevara språkets nuvarande ställning och utveckla inom vissa områden, säger Sasi.

Enligt Sasi är dagis och skola mycket viktiga för svenskans fortlevnad.

– Alla som talar svenska som modersmål eller kommer från tvåspråkiga familjer borde kunna gå i svensk skola.

Sasi påpekar att det finns en stor skillnad mellan Österbotten och Nyland när det gäller hur tvåspråkigheten fungerar i praktiken. Till exempel vid sjukhusbesök och i juridiska frågor borde man alltid kunna tala svenska.

– Varje myndighet borde ha personer som verkligen flytande kan svenska. Detta mål kan man inte riktigt nå i dagens Finland, påpekar Sasi. Han nämner ålänningarna som har svårt att få tag på någon som kan svenska när de kommunicerar med myndigheter på fastlandet. Från tiden som minister minns han att en julidag när det inte fanns så många på jobb fick han som minister svara i telefon när ingen av tjänstemännen på plats kunde svenska.

– Man måste ha en förståelse för att svenskan är ett nyttigt språk. Därför stöder jag obligatorisk svenska i skolan, säger Sasi. Han lyfter fram Hanaholmens Svenska nu-projekt som ett exempel på hur man kan få till stånd en positiv attityd gentemot svenskan.

Ett annat sätt att motivera är språktillägg vid anställning, så att man har ekonomisk nytta av att kunna svenska. Den gemensamma arbetsmarknaden i Norden borde motivera men Sasi får ibland mothugg att man klarar sig bra på engelska i länder som Sverige och Danmark. Enligt Sasi är kunskaper i svenska ändå centrala för dem som arbetar i Norden, när det gäller att komma framåt i organisationen och knyta vänskapsband.

Sasi betonar att kunskaperna i svenska har försämrats sedan obligatorisk svenska i studentskrivningen slopades. Han vill göra huvudstadsregionen mer lockande för arbetstagare från andra nordiska länder. Ett sätt som kan öka flexibiliteten är att ge dispens från språkkrav i finska för dem som kommer från Norden och talar flytande svenska.

Kimmo Sasi som riksdagsledamot 2014. (Foto: Kari Hulkko)

Dimitri Qvintus har varit medarbetare åt fem socialdemokratiska ministrar, inklusive två statsministrar. Han kommer från en helt finskspråkig släkt där det har talats savolaxisk och karelsk dialekt och den tidigaste barndomen tillbringade han i Norra Savolax innan familjen flyttade till Esbo.

Som tonåring innebar bytet av fotbollslag till Kyrkslätt ett genombrott för Dimitri i förhållande till svenskan.

– Nästan halva laget var svenskspråkiga och så småningom började jag lära mig språket, berättar Qvintus som framhåller att det var ett medvetet beslut att springa till träning med just de svenskspråkiga i syfte att tillägna sig språket.

– Fast killarna tyckte att det ibland var roligt att Dimi bara kan svära på svenska och några ord till, så gjorde det ingenting, berättar han om sina tidiga upplevelser och sin attityd att våga tala fast ordförrådet till en början var klent.

Qvintus känner Kimmo Sasi från tidigare och vet att han är aktiv i svenska frågor. Han håller med det som Sasi lyfte fram om svensk service och om skillnaderna inom Svenskfinland. Också Qvintus svenskspråkiga sambo talar finska i butiken i Esbo och i Helsingfors, men till exempel i Munsala är det självklart att tala svenska i butiken.

– För mig handlar det om jämlikhet och trygghet. Fast det skulle vara en liten flunsa är det viktigt att kunna tala sitt modersmål när man inte är i toppskick, betonar Qvintus behovet av att få vård på modersmålet.

Dimitri Qvintus på FSD:s kongress i Vanda 2021. (Foto: Simon Bergman)

– Var kan man dra gränsen, är det i alla kommuner, är det bara av serviceleverantörer som upprätthålls av staten och kommunen där man ska kunna tala svenska, frågar Åkers som håller med att det är omöjligt att beskriva sin smärta på rätt sätt när man behöver vård om man inte får tala sitt modersmål.

– Vården på svenska borde funka också inom företagshälsovården och det är svårt att klippa håret på finska, säger Storbjörk som hoppas på bredare svensk service inom den privata sektorn, så att svenskan inte bara skulle fungera som hemspråk och i myndighetsärenden och i offentliga sammanhang.

– Man kan göra mycket med attityd, att man vågar börja på det språket som man vill. Det gäller att ha lite spelöga, vad lönar det sig att bli sur om den andra inte kan språket som man talar, säger Qvintus.

Också från huvudstadsregionen har Qvintus erfarenhet av situationer från restauranger och kaféer där han har inlett tala finska men har sedan fått service på svenska när det har kommit fram att bordssällskapet är svenskspråkigt.

Åkers håller med att det handlar om attityder.

– Det finns en diskurs inom Svenskfinland att man blir sur om man inte får service på svenska, säger Åkers som menar att man borde lyfta fram det positiva med svenskan, något som Kimmo Sasi också hade tagit upp. Svenskan kan bland annat fungera som inkörsport till svensk kultur.

– Alla finsk- och svenskspråkiga har rätt att få offentlig service på sitt modersmål i hela landet, betonar Qvintus men menar att man kan inte förutsätta att en fiskare i en helt svenskspråkig by kan finska eller att någon på en bensinstation i Lieksa kan svara på frågor på svenska.

Storbjörk önskar sig fler som kan svenska och fler finlandssvenskar till ministerier.

– Sedan sade professor Alf Rehn på ett seminarium att språkkunskaperna blir mindre viktiga när det finns translatorprogram, minns Storbjörk och påpekar att digitala verktyg kan underlätta i vissa situationer.

Åkers betonar vikten av att man har ett helhetsperspektiv i språkfrågan.

– Det är ett problem att man tycker att finskan ska vara felfri men det är samhällsekonomiskt ett problem att så många inte kan finska. Det finns många unga i Österbotten vars finska är helt undermålig och det blir jättestor hjärnflykt när de flyttar till Sverige, konstaterar Åkers som menar att de skilda finska och svenska rummen är alltför viktiga när man borde uppmuntra till kommunikation över språkgränsen.

– Alla ska lära sig finska och alla ska lära sig svenska, säger Qvintus och minns kampen mot språkförsök. Han talade på den tiden med Timo Soini och andra politiker som förespråkade språkförsök och försökte förklara att också finskans status försvagas i och med att de båda inhemska språken är jämställda enligt grundlagen.

– Det är en farlig tanke att det skulle vara någonting fel i andra inhemska språket. Vi måste kunna skärpa oss och jobba för att attityderna skulle bli bättre, säger Qvintus som menar att en naturlig kontakt med språket motiverar på ett annat sätt än det som man kan göra i skolklassrummet.

– Alla i Finland får grunderna, säger Storbjörk och funderar på olika strategier för framtiden. Man kunde göra det svårare att välja bort det andra inhemska språket i studentskrivningarna eller gynna språkkunskaper i antagningen till universitetet. Det senare uppfattar Storbjörk som mer realistiskt.

Åkers vill se språkmöten på samhällelig nivå, att det andra inhemska skulle vara något som inte bara kommer via skolan.

– Tvåspråkiga kulturella evenemang är jättesällsynta, vidhåller Åkers.

Qvintus kastar fram tanken på en skolturné till både låg- och högstadieskolorna.

– Med lite humor kunde man berätta till varje barn och ungdom att det lönar sig med det andra inhemska språket.

Åkers minns positivt från sin gymnasietid vängymnasiet i Östra Finland och tänker att den typen av samarbete ger inblick i verkligheten på det andra inhemska.

– Sedan kan det vara dags att damma av vänortssamarbetet med vänskolor i de nordiska länderna, tillägger Storbjörk.

Till sist rekommenderar Qvintus att hitta en partner som kan tala antingen finska eller svenska, det bästa sättet att lära sig språk.