För ABL berättar hon hur hon kom på tanken med en sådan föreställning.

– Jag fick den här idén när jag så de nya utrymmen som Mad House har i Textens hus för ett år sedan. Då insåg jag att det där utrymmet precis liknar ett miniatyrutrymme där vi gjorde en stor föreställning i München i juni och då tänkte jag att det skulle vara roligt att göra en miniatyrversion av den.

I början kommer hon att referera till Oblivias stora musikteaterföreställning som hade tolv musiker och tre sångare.

– Föreställningens tema är delvis detsamma, hela serien Turn Turtle Turn handlar om det antropocena, 400 miljoner år från dinosaurierna till framtiden. Den första föreställningen handlar om den men min soloföreställning handlar om mig. Då zoomar man till en miniatyrpartikel Annika 60 år, en dammpartikel som man inte ens ser, förklarar hon.

– Det är jag. Tanken om tid är väldigt närvarande och den tanken går också igenom den stora föreställningen. Det är verkligt sammanlänkande att tänka på en början och slutet, hur börjar en människas liv? Finns det en början och finns det ett slut, egentligen? Rinner allt bara igenom? Också i soloföreställningen hoppar tidsperspektiv bakåt lite till de gamla grekerna och till dinosaurierna.

Tudeer kommer också att prata mycket om det att hon är adopterad.

– Jag är bortgiven och det finns ett sådant här glapp och jag bollar med det. Det är väldigt privat, väldigt mycket jag som jag. Texten är episk och har en episk rytm.

Föreställningen handlar om en individ, Tudeer själv och inte om hennes generation som helhet.

– Men en del saker är markörer från min generation och andra som är födda på 1960- och 70-talet kan känna igen sig. Jag satt mig ned för att skriva om tid och hur någonting börjar och plötsligt gav det med sig. Jag hade inte planerat att det skulle handla om det.

En soloföreställning hade hon däremot länge planerat att göra.

– Det skulle vara bra att göra ett solo när jag nu är i den här åldern. Sedan har jag skjutit upp det. Det ena gav det andra. Plötsligt satt det med den här episka texten och det var roligt att det gick på det sättet. Jag hade planerat att göra det annorlunda. Rörelse, dans och sång ingår men mindre än jag hade tänkt. Det blir massor med text, nästan bara text med lite underhållning emellanåt för att lätta upp stämningen.

Tudeer har arbetat med fri vers på engelska.

– Rytmen är viktig. Jag vet inte riktigt hur jag ska läsa den, det blir ett slags distans när texten behandlar svåra saker men gör det också på ett lätt sätt. Jag har aldrig gjort någonting så privat.

Hon menar att i sextioårsåldern spelar det inte så stor roll som tidigare att innehållet är privat.

– Allt känns annorlunda när man fyller sextio. Det känns som en jättestor sak. Jag har alltid trott att jag gör precis vad jag vill konstnärligt men nu inser jag att det finns vissa områden som jag inte har rört vid så mycket, nu upptäcker jag mig själv och det är för mig ett annat perspektiv.

Hon har tidigare gjort de relativt textbaserade soloföreställningarna Annika gör Svansjön och Annikas Sacre.

– De var relativt privata föreställningar där jag berättade berättelser ur mitt liv men nu blir det riktigt privat. Nu gör jag saker som jag tidigare inte skulle ha jobbat med, med en viss reflektion och det finns också allmängiltighet i det hela. Jag försöker inte vara hemskt abstrakt. Nu är det mera text än någonsin tidigare och det har varit jätteroligt att skriva och bearbeta texten, avslutar hon.

Annika Tudeer fyllde 60 år den 12 oktober och föreställningen Oblivia: Turn Turtle Turn – The Lecture Performance kan ses på Mad House Helsinki, Fågelviksgatan 3, sex gånger: 1.11, 2.11, 3.11, 8.11, 9.11 och 10.11. Alla övriga föreställningar är klockan 19 med undantag av 3.11 och 8.11 som är klockan 16. 9.11 finns det möjlighet till publikdiskussion med Kritikbyrån efter föreställningen.