I mångt och mycket som en konsekvens av framväxten av privata, vinstdrivna välfärdsföretag som köpt in sig och skott sig på skattefinansierade, privata skolföretag, HVB-hem, vård- och omsorgsföretags olika tjänster. Och det med många skandalöst illa erbjudna tjänster som bara ytterst sällan stoppats av oftast tandlöst fungerande samhälleliga kontrollmyndigheter. Delvis så också för att lobbyistfirmor (PR-bolag etc.) köpt över politiker, f.d. statsråd och andra, och de sedan gjort ”sitt” för att bromsa och stoppa varje ansats till att lagstiftningsvägen bättre reglera såväl lobbybranschen som den råbrutala vinstjakten inom välfärdstjänsterna inom skolan, omsorgen och vården.

Därför har just inget hänt att ändra på detta. Varken när det gäller att få bort vinstjakten och de växande kvalitetsbristerna i olika välfärdstjänster. Eller när det gäller lobbyisternas verksamhet och i stort sett obefintliga insyn i hur dessa lobbyister påverkar olika politiska beslut eller ens vilka dessa lobbyister träffar i politiska maktens korridorer.

Sverige har redan alltför länge inte haft just några som helst krav på insyn i hur lobbyföretagen påverkar politiken och på vilkas uppdrag de så gör. Inte ens ett enkelt register med dessa företag finns men är nu, mycket sent, på väg att införas. Men sannolikt ytterst tunt och mest lite pliktskyldigt infört av Kristerssons Tidö-regering.

Det här lär inte alls tillfredsställa S-kongressens ombud på kommande partikongress i Göteborg i skiftet maj/juni. Mer än så lär krävas innan ombuden blir nöjda. En sannolikt livlig och kritisk debatt – utifrån ett antal motioner etc. – lär det bli. Och inte heller partiledningen lär komma undan kritik om de nöjer sig med alltför blygsamma riktlinjer och regleringar av såväl lobbybranschen som de vinstjagande välfärdsföretagen. Jag har tidigare recenserat bland annat Klenells granskande bok (Bananrepubliken Sverige) om hur politiker, välfärdskapitalister och PR-byråer utarmar demokratin.

Mats Engströms bok Skuggspel. Om dold påverkan på politiken (Fri tanke förlag) belyser väl samma problem med lobbybranschen. Mats har betydande egen erfarenhet med sitt tidigare förflutna som journalist, politisk sakkunnig, statssekreterare etc. – och med specialkunskaper i miljö- och energipolitik. Båda dessa böcker, liksom flera motioner (från Täby, Umeå etc.) på S-kongressen, ger utmärkt bränsle till den debatt som är att vänta på kongressen.

Det skulle inte heller förvåna om ett och annat ombud på kongressen blir arg och retad av det faktum att på S-kongressen kommer det att finnas gott om montrar från olika privata välfärdsföretag och lobbyister.

Andra har nog inte råd eftersom avgiften för en 6 kvadrat stor monter kostar hela 47 000 kr. Vill man ha 9 kvadrat så kostar det ännu mer – 53 000 kr. Det har inte ideella och fackligt finansierade tankesmedjor och andra alls råd med. Det skulle inte förvåna mig alls om en del ombud blir provocerade av det här, om de får reda på hur dyrt det faktiskt är att ha en liten infomonter på S-kongressen i Göteborg. Är det inte lite väl utmanande att göra så här? Eller vad tror ni? Är lobbyisternas guldålder över nu i Sverige? Kanske, kanske inte – ändå.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare