För flertalet svenskar är den ryska ockupationen föga känd och nämns knappt alls i skolundervisningen. Såväl de hårda villkoren för bondebefolkningen i norr som avgörande fältslag som de i Rätan, Sävar och några mindre kända som det i fotbollsbröderna Nordahls Hörnefors (nära Umeå) med flera skildras, liksom branden när ryska trupper gick de åtta milen från Vasa över Kvarkens is och på nytt intog Umeå. Det var en prestation minst i klass med när Karl X Gustav gick på isarna över bälten och tvingade danskarna till en lika dyrbar fred i Roskilde. Dyrbar för danskarna då, precis som den blev för Sverige när vi förlorade Finland i september 1809 men lyckades få gränsen vid Torne- och inte Kalixälven som ryssarna helst ville.

Boken är bra skriven och väldokumenterat om den åtta månader långa ockupationen och de svåra umbärandena för den fattiga bondebefolkningen i norra Sverige 1809, liksom spelet kring de efterföljande, hårda fredsförhandlingar med Ryssland hösten 1809.

Mot de ryska kraven hösten 1809 om gräns vid Kalixälven fanns ju det svenska motkravet om Kemi älv som gräns. Men då hade Torneå (viktig handelsplats i norr långt före Haparandas tillkomst) förblivit svenskt. Men det ville inte den ryske tsaren Alexander I. Så kompromissen blev Torne och Muonio älvar (flyter in i Torneälven) när avtalet blev klart 17 september 1809.

Att gränsen gick just där räddade de rika järnmalmsfyndighererna i malmfälten (Kiruna/Malmberget) att förbli i svensk ägo och kontroll. Det var viktigt också det för svenske chefsförhandlaren Curt von Stedingk när Sveriges forna rikshalva Finland gick förlorat.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare

Recension: K-G Bergström; Nöd och död – Den ryska ockupationen i norr 1809 (2020); Historiska Media; 197 s.