Kiuru är också kandidat i SDP:s pågående medlemsomröstning om partiordförande och vernissagen hade vissa drag av kampanjstart. Kiuru introducerades av Jenny Suominen som är hennes kampanjchef i ordförandevalet.

– Krista Kiuru är en människa som många har en ganska stark åsikt eller uppfattning om, men ganska få känner hennes person. Jag tror att det har kunnat komma som en överraskning att man har blivit bjuden till en konstutställning av Krista Kiuru, att hon har också sådana här sidor, sade Suominen som berättade att många av de anställda på social- och hälsovårdsministeriet fick konstverk av Kiuru som gåvor.

– När hon kommer ihåg människor, går hon inte till butiken för att köpa gåvor utan hon gör dem med egna händer.

Också handarbete är något Kiuru sysslar med och många har fått julprydnader av henne som gåva.

Om Kiurus politik sade Suominen att hennes sätt att vara med i politiken har grundat sig på sakfrågor och värderingar.

– När man en gång har stått bredvid dig är man inte längre rädd för någonting eller någon, konstaterade Suominen.

Jenny Suominen talar i samband med Krista Kiurus vernissage. (Foto: Topi Lappalainen)

Motvikt till politiken

Kiuru var glad att så många hade kommit till hennes vernissage.

Under de många åren som minister upplevde hon konsten som en motvikt till politiken. Många av Kiurus konstverk har uppstått med hjälp av en iPad på baksätet av ministerbilen och sedan har de tryckts på tyg.

– Efter den digitala perioden tog det länge att jag alls orkade gräva fram oljefärgerna.

En viktig vändpunkt var tiden som ordförande för riksdagens social- och hälsovårdsutskott under regeringen Sipiläs tid. På den tiden fick Finland ingen social- och hälsovårdsreform men dusterna i utskottet lämnade sina spår i Kiurus tavlor. Detta fortsatte sedan när den socialdemokratiskt ledda regeringen drev igenom reformen med Kiuru som familje- och omsorgsminister. Även coronakrisen lämnade sina spår i en grupp målningar.

– Just nu känns det att det finns väldigt mycket ojämnt fint ljus i luften och därför valde vi att utställningen fick heta Epätasaista valoa, berättade Kiuru och hänvisade också till den sista diktsamlingen av Pentti Saarikoski där livet beskrivs som ojämnt ljust.

Om konst och politik

Efter vernissagen fick ABL en pratstund med Kiuru och hon förklarade för sambandet mellan politiken och hennes konst.

– Konsten är inte för mig ett politiskt sätt att uttrycka mig själv, eftersom politiken är mitt arbete och arbetet som riksdagsledamot ger en bakgrund till det. Konsten är snarast en personlig form av terapi. Med konstterapi kan en tråkig dag få nya nyanser, lite nya färger. Å andra sidan är konsten för mig ett redskap att processa saker. Ju mer jag tänker på något när jag målar, börjar det klarna på tavlan. Jag behöver inte ens måla något som anknyter sig till den saken, förklarade Kiuru sambandet mellan den konstnärliga kreativiteten och det politiska tankearbetet.

– Dessutom är en orsak att måla att jag får energi av det. Ju mer man målar, desto mer får man kraft och energi och blir piggare, berättade Kiuru om hur konsten hjälper med återhämtningen.

Fast konsten inte är i sig något politiskt för Kiuru, har hon upplevt att hon inte helt kan undvika det politiska i konsten.

– Att påverka och att bry mig finns i mitt dna, det kommer fram.

Kiuru konstaterade att en del av konstverken berättar om världens tillstånd just då när de har målats.

– I borddukarna finns mönster som jag har målat när jag har fått snilleblixtar, sade Kiuru och medan själva tankarna inte syns i dukarna, har processen att skapa dem haft en viktig roll för det kreativa tänkandet.

En del av Kiurus konstutställning i Paasitorni i Helsingfors. (Foto: Topi Lappalainen)