Nu är Labour i fatt, i de senaste, färska mätningar. Det är dött lopp mellan Tory och Labour, 37 procent i stöd för båda. Effekterna med tomma butikshyllor, brist på lastbilschaufförer etc som följd med Brexit är också en allt större belastning för Boris Johnson och hans Tory-kabinett. Lägg så till detta olika anklagelser om korruption som bara förstärker motvinden. Han anklagas för att omge sig med ett hov, ”a Court of Chaos”, snarare än en kompetent regering. Detta hov förstärker bara hans egna svagheter, snarare än kompenserar för hans brister i ledarskapet, anser bl a tidskriften The Spectator (med goda insidekällor). Bilden av Boris Johnson som en oövervinnlig ledare håller på att flagna och blåsa bort som höstlöven i Hyde Park. Börjar han själv redan ana det bråddjupa stupet framför sig?

Det folkliga missnöjet med Brexit börjar tränga honom allt mer. Byråkrati vid hamnarna, brist på chaufförer, tidvis har det också rått stor bensinbrist med långa köer till bensinstationerna. Och nu frågar många sig hur det ska gå med den viktiga julhandeln, när transportflödena och varudistributionen bromsats upp. Avtalet om Nordirland och gränsen mot Irland fungerar också dåligt och det råder stort missnöje i Nordirland. Uppenbarligen har baksidorna med Brexit nu hunnit i fatt den tidigare så kaxige Boris Johnson . Dessutom har priserna på gas för att värma upp dragiga brittiska bostäder, stigit kraftigt.

Missnöjet gäller också ekonomin i stort. Finansministern gör skönmålande gällande att Storbritannien, UK, har en ekonomi ”fit for the new age of optimism”. Verkligheten är dock en helt annan. De senaste tio åren har varit den sämsta perioden när det gäller produktivitet och inkomster sedan 1930-talet, enligt pålitliga Financial Times, FT. Brexit skulle, lovade Boris, ändra på allt. Bli en succé. Men verkligheten är snarare tvärtom. Exporten till EU minskar med 15 procent och det innebär att UK tappar fyra procent i BNP (enligt FT). Och detta gör det ännu svårare att finansiera det som Boris Johnson lovade inför valet 2019, ”levelling up”, det vill säga att alla skulle få det bättre, särskilt i de eftersatta industriområdena. Och hur ska denna försvagning i tillväxt och statsinkomster gå ihop med planerna att lova stora skattesänkningar inför nästa val, mest troligt redan 2023? Löftena om ”levelling up” av industriområdena i norr, stora investeringar i infrastruktur, satsningar på sjukvården, NHS, blev det inte mycket av. Det är inte bara Labour som attackerar, så även de egna är missnöjda: ”it looks like a betrayal”.

Lägg så till detta anklagelserna nu om att Torypartiet är korrupt. Parlamentsledamöter har extraknäck och lobbar på sina uppdragsgivares räkning, trots att detta strider med Parlamentets uppförandekod. Boris Johnson försökte nyligen rädda en av dem, genom att skriva om reglerna och sätta till lojala personer i den styrelse som ska granska misstänkta överträdelser av koden. Men kritiken blev så kompakt att han nästa dag i stället fick dra tillbaka förslag, offra sin partivän och ta ett fyllnadsval till parlamentsplatsen om någon månad. Han tvingades till och med erkänna att han ”hade kört i diket”. Var fjärde Tory-ledamot har ett eller flera sådana väl betalda sidouppdrag. Johnsons tidigare, egna bravader som borgmästare i London blottas nu också genom älskarinnas dagboksanteckningar. I en opinionsundersökning nyligen svarade 47 procent av de tillfrågade att Boris Johnson är korrupt, bara 22 procent att han är hederlig. När Boris Johnson höll presskonferens på klimattoppmötet i Glasgow nyligen fick han ägna en hel del tid att svara på frågan ”Is Britain a corrupt country? Något som han givetvis förnekade.

I början av 2020 hade Tories över 50 procents stöd i opinionsundersökningarna, i våras runt 45 procent, och nu – i motvinden – är stödet nere vid 35 procent och snart nog ännu lägre. Uppenbarligen är Boris Johnson inte längre oövervinnlig, är han på väg mot ett kommande valnederlag? För det tidigare så stukade Labour växer däremot självförtroendet.

Robert Björkenwall