Till det som i vinter bidragit mest till att drivit upp elpriset är de höga elpriserna i andra delar av Europa. Genom de kablar som kopplar samman det svenska elnätet med Tyskland, Polen och Baltikum har Sverige blivit en del av den europeiska elmarknaden. Den ofta billigt producerad svenska elen har fått flöda till den som betalar bäst, dvs spotpriset på elbörsen på den sist levererade TW-en el. När priset på den naturgas och olja som driver kraftverken i Europa stigit så har det direkt påverkat elpriset (spotpriset på elen) också för de svenska konsumenterna.

Att Sverige både exporterar och importerar el är inget nytt. Vi har i årtionden haft elutbyte med övriga Norden. Norge och Finland har kunnat importera el när de haft brist och omvänt exportera till oss när vi behövt stöd. Danmark har fått stöd till sin energiförsörjning med kabel från Skåne. Men det har varit ett relativt jämnt utbyte. De svenska elpriserna har kunnat hållas låga.

Till skillnad från andra ”varor” kan el ännu inte lagras i någon större mängd. I varje ögonblick måste den energi som plockas ut från nätet täckas av en lika stor produktion. Ansvaret för att effektbalansen ska hållas ligger på statliga Svenska Kraftnät. De ska genom att i varje stund koppla samman nät och kraftverk se till att det finns tillräckligt med elkraft i alla delare av landet.

De problem svensk elförsörjning brottas med i dag är inte brist på el utan att vi har ett ledningsnät som börjar nå sitt kapacitetstak. Ett normalår där vattenmagasinen fyllts på väl och vinden blåst bra får vi i Sverige fram mer el än vi gör av med. Men medan det mesta av elen produceras i norra Sverige så konsumeras mycket av den i söder och måste fraktas dit. De långa avstånden skapar problem. Ju längre elen måste överföras innan den når slutanvändare desto mer kraft förloras på vägen. Med ett mer utbyggt stamnät som försetts med nya och bättre kabel kan de så kallade nätförlusterna minskas och försörjningen av el bli ännu säkrare i hela landet.

För de företag som på grund av hot om brist på el förklarat sig tveksamma till att etablera sig i Sydsverige betyder en modernisering av högspänningsnätet en ökad trygghet för elförsörjningen. Med en satsning på över hela landet spridd utbyggnad av elproduktionen blir tillgången ännu bättre säkrad över tid. För att klara det är i närtid moderna vind- och solkraftverk överlägsna andra alternativ.

Att däremot förespråka att en satsning på nya kärnkraftverk som en väg att lösa problemet med garanterat säker tillgång till el över hela Sverige saknar i dag all verklighetsförankring. Det har också marknaden insett är ekonomiskt olönsamt. Men några hinder eller förbud för den som så vill att satsa på nya kärnkraftverk finns inte. Alla elbolag är fria att bygga, men ingen har sett det som lönsamt att så göra. Ändå fortsätter M, Kd, SD och L att propagera för nya kärnkraftverk. Men marknadskrafterna vill inte det utan kraftiga statliga subventioner. Det är verkligheten.

I Finland med långt mindre tillgång på vattenkraft än Sverige och årlig import svensk el, satsar man på nya kärnkraftverk. Men där har både tidsramar och kostnader för utbyggnaden spruckit rejält. En av de nya reaktorerna har redan beräknats bli omkring en miljard euro (10 mrd sv kr) dyrare än beräknat. En andra (Olkiluoto 3) skulle varit i gång år 2009 men har ännu inte producerat någon el. Det ska först till våren 2022. Att bygga ett sol- eller vindkraftverk tar omkring ett år att bygga. Potentialen är särskilt stor för att bygga ut vindkraften till havs. Att däremot få i gång ett kärnkraftverk i produktion tar minst tio år. Eller mer. Så kärnkraft är ingen lösning för Sverige i nuläget som exemplet Finland visar. Det inser även marknadsaktörerna själva när de får frågan om varför de inte bygger ny kärnkraft här och nu i Sverige.

Vad sedan gäller det i december höga marknadspriset på elen så får det problemet, dels tillskrivas Tyskland och deras energiomställning (dyr omställning trycker upp priset) och även Norge. Och just Norge är en storproducent av olja och gas och med ett produktionsöverskott av el, som exporteras till överpris. De är helt oberoende av de elpriser som den gemensamma elmarknaden sätter. De har dessutom ekonomi att subventionera sina inhemska elabonnenter och sätta ett fast högsta pris som får tas ut. Sverige kan nödgas genomföra en liknande modell för våra inhemska elkunder.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli m m

Jaan Ungerson, diplomerad omvärldsanalytiker