Viljan att hjälpa andra ledde Maarit till den socialdemokratiska rörelsen. Kandidaturen i riksdagsvalet 2003 ledde inte till inval men till en snabb politisk karriär. Maarits utstrålning och energi gjorde intryck på partiledningen.

Från år 2003 arbetade Maarit först som minister Haatainens, sedan minister Filatovs och till slut som hela ministergruppens medarbetare. År 2005 blev hon partisekreterare och 2007 riksdagsledamot. I partistyrelsen verkade hon hela 14 år av vilka de två sista som partiets viceordförande.

Feldt-Ranta var i två omgångar ordförande för Finlands svenska socialdemokrater. Kommunfullmäktig i Pojo och Raseborg var hon i sammanlagt 18 år.

Maarit var en äkta nordist, en ivrare för och verkställare av nordiskt samarbete. För Maarit var relationerna till beslutsfattarna i de övriga nordiska länderna vardagliga, täta och naturliga. Hon kände alla och de kände henne.

Magcancern år 2009 förändrade Maarits livsinriktning men minskade inte hennes livslust och utstrålning. Cancern återkom 2013 men först när hon insjuknade tredje gången 2019 blev hon tvungen att lämna sitt samhällsengagemang. Men inte heller det gjorde att hon gav upp. Maarit levde för fullt varje stund. Någon dag dör jag men alla andra dagar lever jag, var hennes motto.

Maarit var gift två gånger. Sitt livs kärlek mötte hon i redaktör Vesa Kallionpää. Paret förlovade sig på julafton 2018.  Maarit talade öppet om sin sjukdom och utgjorde ett modigt exempel för många. De mest gripande intervjuerna såg dagens ljus då Maarit visste att livet obönhörligt gick mot sitt slut. Artikeln i Helsingin sanomat och rundradions sommarprat får ännu ögonen att tåras.

Det finlandssvenska var en viktig del av Maarit. Samhörigheten, direktheten, det kulturella och tvåspråkigheten följde Maarit vart hon än gick. Maarit gjorde inget nummer av sig själv men av det samlade av att vara samman.

Människa och politiker var Maarits valslogan. En människa var hon med stort M. Varm, omtänksam och humoristisk. Hon deltog i många frivilligarbeten. Handbollen, BK-46 och Karjaan Ura var viktiga. Ännu 2018 orienterade Feldt-Ranta i Jukolakavlen.

Också i politiken tävlade Maarit för sina värderingar. Som en kunnig, hjälpsam och öppen människa fick hon uppskattning över partigränserna. I det egna partiet var Maarit en lagspelare som hjälpte andra, speciellt unga, och satte det gemensamma bästa framom sin egen nytta.

Barnen var hennes allt i allo. Om Kalle, Hanna, Sissi och barnbarnet Melissa orkade hon alltid prata lika fascinerat. Som den aktiva organisationsmänniska hon var planerade Maarit också sin egen begravning. Hon ville ha en anspråkslös minnesstund med endast de närmaste närvarande. Med repekt för sitt ursprung valde hon också sin kista: den mest anspråkslösa fattigkistan. Maarits frånfälle medför stor sorg för hennes närstående och vänner. Maarits minne, ideologi, livsglädje och värme förblir för evigt i våra sinnen.

Maarit Feldt-Ranta begravdes i hemstaden Karis på lördagen (21.12). 

Texten publicerades ursprungligen på finska i Demokraatti den 9 december. Översättning: Lars-Erik Häggman och Eero Heinäluoma.