Framtid och hopp var diskussiones tema. Mayvor Wärn-Rancken, generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland, välkomnade publiken med ett kort anförande. Hon berättade något om ERF:s historia och roll som ett kristet samarbetsforum. ERF sysslar med ansvarsområden som fred och mänskliga rättigheter, hållbar framtid, internationellt ansvar, religionsfrihet, flyktingfrågor och integration.

Sedan fick pastor Sami Lehto, ordförande för ERF:s sektion för samhällsfrågor, presentera sig. ERF har sju olika sektioner och de svarar för sådana behov som det finns ute i samhället.

– Olika samfund utser sina representanter som är experter inom sina områden, berättade Lehto om hur sektionerna fungerar. De tre teman som gäller för hans sektion för den nuvarande treårsperioden är samhällsfred, världsfred och miljöfrågor.

Efter att ERF:s företrädare hade presenterat sig följde två kortare inledningar om EU.

Sarita Friman är specialsakkunnig i EU-ärenden vid statsrådets kansli och hon fick hålla det första anförandet om EU.

– Man skulle önska ett bredare samhälleligt och politiskt samtal, konstaterade hon och påminde om att EU har fått Nobels fredspris år 2012 tack vare unionens resultat som fredsprojekt. Ändå har Europa drabbats av krig i Ukraina och hon betonade vikten av att ge stöd åt landet som anfölls av sin östliga granne.

– Att stöda Ukraina är speciellt viktigt för Finland för att Finland har den längsta gränsen med Ryssland i hela EU.

Enligt Friman är det viktigaste målet att återställa freden fast det ser svårt ut för tillfället.

Europaparlamentariker Nils Torvalds stod sedan i tur och han hade valt ett citat ur Bibeln som han berättade att hade tilltalat honom speciellt mycket som ung. “Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” (Matteusevangeliet 25:40)

Han berättade att hans ungefär tolv år i EU-parlamentet har präglats av olika kriser. Greklands skuldkris följdes av flyktingkrisen 2015, sedan kom Brexit och coronaviruspandemin och Rysslands anfallskrig i Ukraina.

– De flesta länderna har gett upp sina stormaktsambitioner men Ryssland vill fortsättningsvis vara en stormakt.

Torvalds påminde om att det nuvarande expansionskriget återspeglar en ambition som går tillbaka till Wienkongressens beslut i slutskedet av Napoleonkrigen.

– Man ska inte vara rädd för konflikter, sade Torvalds om hur man klarar sig i Europaparlamentet. Han rekommenderade att de hoppfulla kandidaterna alltid läser bakgrundsmaterialet och kan sina fakta.

– Man ska förstå vilka utgångspunkter motståndarsidan har, löd hans råd. Samtidigt som man inte ska vara rädd för konflikter menade Torvalds att man inte heller ska fastna i dem.

– Det har varit tolv väldigt intressanta år och jag har åstadkommit någonting, kunde han förnöjt konstatera.

Europaparlamentariker Nils Torvalds var en av inledarna. (Foto: Topi Lappalainen)

TV- journalisten Jussi-Pekka Rantanen fungerade som moderator för paneldiskussionen. Det fanns väldigt många frågor att avhandla men han styrde debatten med säker hand.

Sju manliga kandidater deltog i debatten. Rantanen förklarade att alla partier som deltog hade föreslagit män och det var inget som arrangörerna specifikt hade önskat sig.

I panelen företrädde Ted Apter Samlingspartiet, Antti Heikkilä Centern, Arto Luukkanen Sannfinländarna, Henrik Meinander Svenska folkpartiet, Ari Mönttinen Kristdemokraterna, Harri Pikkarainen Vänsterförbundet och Dimitri Qvintus Socialdemokraterna. Kandidaterna tog sina platser i alfabetisk ordning.

– Tack vare EU och Nato är Finland nu tryggare än någonsin, sade samlingspartisten Apter om det säkerhetspolitiska läget.

Vänsterförbundets Pikkarainen framhöll att det gäller att lyfta fram sådant som förenar oss i EU som gemensam europeisk historia och gemensamma värderingar.

– När man har gemensamma angelägenheter, behöver man inte slåss.

SDP:s Qvintus påminde om att det råder krig i Ukraina och det tar inte slut bara för att man önskar det.

– Europa lever farans år på många sätt. Ryssland inledde kriget 2014 genom att olagligt ockupera Krim och attackera Östra Ukraina. Då borde det ha funnits sådana sanktioner som man har idag.

Qvintus tog också upp utmaningarna som EU har med medlemsländer med bristfällig respekt för rättsstatsprincipen. Han nämnde specifikt Ungern som ett problemfall.

– Ukraina är på väg mot medlemskap i Europeiska unionen precis som de önskar. Det är viktigt att stöda Ukraina på deras väg mot medlemskap. Det kan inte finnas några genvägar när det gäller medlemskap i EU och man kan inte tänja på medlemskapskriterierna.

Sedan stod SFP:s Meinander i tur.

– EU:s linje är korrekt. Det är viktigt att stöda Ukraina i kriget och låta dem bestämma när de är färdiga att sluta fred.

Meinander förespråkade en gemensam vapenindustri och en gemensam försvarsbudget för EU.

Moderatorn frågade om gemensamma skulder är acceptabla för EU-länder om det gäller stöd till Ukraina. Sannfinländarnas och Centerns företrädare sade ifrån, medan de övriga kunde tänka sig en sådan lösning.

Kristdemokraten Mönttinen drog till minnes Tjetjenienkriget och vad Ryssland då gjorde med Tjetjeniens huvudstad Groznyj. Han påminde om att Ryssland för tillfället kräver utvidgade territorialvatten i Finska viken.

– Jag stöder inte gemensamma skulder men ändå anser jag att vi måste stöda Ukraina gemensamt, försvarade centerpartisten Heikkilä sin ståndpunkt. Enligt honom borde det militära och politiska perspektiven hållas var för sig och han skulle satsa på den politiska sidan.

Sannfinländaren Luukkanen förklarade att det finns två alternativ som kan leda till fred.

– Om Ryssland inser att resurserna inte räcker till och de inte får tillräckligt med stöd från Kina, Iran och Turkiet, kan de sluta fred. Det andra alternativet är att Putins regim förstörs inifrån. Luukkanen påminde om Jevgenij Prigozjins kuppförsök från sommaren 2023.

Han betonade den militära styrkans betydelse för EU och menade att det är medlemsländernas uppgift att satsa på sitt försvar. Speciellt varnade han för det om länder som Tyskland inte tar ansvar för sitt försvar, då kan det gå dåligt.

Vänsterförbundaren Pikkarainen påminde om att Ukraina kämpar för oss alla och därför måste vi stöda dem.

Socialdemokraten Qvintus tog fasta på det att diskussionen i Finland alltid har tagit slut när man har nämnt gemensamma skulder.

– Nu har vi högre medlemsavgifter, EU:s beskattningsrätt och gemensamma skulder som alternativ. Min gissning är att allt detta behövs.

Samlingspartisten Apter höll med.

– Vi behöver mer EU. Det är nästan nödvändigt med gemensamma skulder när det gäller att stöda Ukraina.

Ted Apter (Samlingspartiet), Antti Heikkilä (Centern), Arto Luukkanen (Sannfinländarna), Henrik Meinander (SFP), Ari Mönttinen (KD), Harri Pikkarainen (VF) och Dimitri Qvintus (SDP) bildade en all male-panel. (Foto: Topi Lappalainen)

Alltid emellanåt fick dominikanmunken Gabriel Salmela kommentera paneldeltagarnas yttranden.

– Historiskt hade kyrkorna vapenhus. När man kommer in i kyrkan lämnar man vapnen dit, påminde Salmela om hur det var att komma in i kyrkan förr i tiden.

– För att nå en bestående fred måste man ha förmåga till att förlåta, försonas och stöda ett människovärdigt liv, sade den katolska munken och lyfte fram EU:s kulturella, religiösa och humanistiska värderingar.

Kristdemokraten Mönttinen höll starkt med om vikten av värderingar i EU.

– Det finns ingen annan global sammanslutning där man har tagit bättre hand om värderingar, sade folkpartisten Meinander. Han tog upp att han önskar sig en federal utveckling i EU.

– Det är för enkelt att säga att värderingarna är västerländska, de är europeiska och de är olika i södra och norra delar av Europa.

Sannfinländaren Luukkanen talade om fosterländernas Europa där staterna tillsammans och separat bygger upp industrin och den ekonomiska verksamheten så att de sociala relationerna förbättras.

– Varje land tar hand om de sina. Som företrädare för det mest Europavänliga partiet kan jag säga att om EU skulle vara mer finländskt, skulle det inte finnas något problem. Om EU skulle vara mer skandinaviskt, skulle det inte finnas något problem. Men den finska ärligheten fattas, EU är sönder och det bör fixas. Världen är ond och här måste man kämpa som kristen. När diktatorn har fördrivits från Ukraina, sedan kan vi fundera på EU:s framtid, sade Luukkanen med syftning på Putin.

Centerpartisten Heikkilä underströk de kristna värderingarnas grundläggande roll i EU. Han lyfte också fram den nordiska modellen och nämnde lutherdomens betydelse för välfärdsstatens utveckling.

– Vi har möjligheten att gå mot en bättre morgondag, sade samlingspartisten Apter som tog upp bostadspolitikens roll för samhällsutvecklingen. Bostadspolitiken är inte direkt en fråga för EU men han menade att vi har alltför höga boendekostnader i förhållande till nettolöner här i Finland.

Qvintus från SDP tog upp erfarenheten han hade fått år 2019 under Finlands EU-ordförandeskap när han var statsministerns specialmedarbetare. Han menade att rättsstatsprincipen står på spel i valet.

– Det finns inga fria medier och inga oberoende domstolar, beskrev Qvintus hotbilden med syftning på den dåvarande utvecklingsriktningen i både Polen och Ungern. Han hoppades att alla i panelen skulle arbeta mot en sådan utveckling.

Han tog sedan fasta på Torvalds beskrivning om hur man har gått från kris till kris.

– Risken finns att 2020-talet och även 2030-talet kommer att bli ett förlorat decennium.

Pikkarainen från VF konstaterade att polariseringen har ökat i både Finland och EU.

– Solidaritet och gemensamma värderingar bör föras framåt, konstaterade han.

Meinander från SFP sade att man bör vara på sin vakt när det gäller ytterhögern men han trodde att socialdemokraterna, de konservativa, liberalerna och de gröna kommer att vara de viktigaste aktörerna även efter valet i juni. Han betonade behovet av att EU-parlamentet får beskattningsrätt.

Debatten hettade till för första gången när sannfinländaren Luukkanen protesterade mot Qvintus beskrivning av hur rättsstaten står på spel.

– Man fick höra det direkt från yttervänstern att om du röstar på något annat parti än SDP, då går det illa med rättsstaten.

Han hänvisade till Bertolt Brechts satiriska dikt “En lösning” om folket som har förlorat ledarnas förtroende efter kravallerna i Östberlin 1953. Dikten avslutas med raderna “Vore det då inte enklare för regeringen / att upplösa folket och välja ett annat?”

– Man bör inte säga att rättsstaten är i fara om man förlorar i ett val, framhöll Luukkanen.

När stämningen hettade till i debatten på grund av rättsstatsfrågan, skämtade centerpartisten Heikkilä om att ytterligheterna alltid käbblar.

– Det gäller att stärka den politiska centern för att Europa har byggts från mitten.

Sedan var det dags för dominikanmunken Gabriel att åter igen erbjuda några visdomsord. Han påminde om att det gäller att ha ett sinne för proportioner.

– Europeiska unionen är ett ganska litet kristet samfund, sade han och påminde om invandrarnas belägenhet. Han betonade att ett gott liv och en rättvist uppehälle hänger ihop med invandringen. Han underströk vikten av att välkomna nykomlingarna och integrera dem.

Efter det diskuterade man miljöfrågorna. Kristdemokaten Möntinen konstaterade att det gäller att hålla fast vid målsättningarna när det gäller miljön.

– I Finland har vi sådant kunnade som vi kan erbjuda åt andra och det kan vi dra nytta av. Handeln och industrin har godkänt dessa målsättningar.

Moderatorn bad de räcka upp handen som anser att EU:s miljömålsättningar är realistiska. De enda som inte gjorde det var SFP:s Meinander och Sannfinländarnas Luukkanen.

Samlingspartisten Apter ansåg att målsättningarna är visserligen realistiska, men ambitionsnivån bör höjas.

– Våra företag hamnar i efterkälken i den globala konkurrensen. Apter menade att en ambitiös miljöpolitik kommer till och med att leda till ytterligare arbetstillfällen inom industrin. Han påminde också om att det blir fler klimatflyktingar om inte ambitionsnivån höjs.

Vänsterförbundets Pikkarainen konstaterade att Apter hade sagt det som han själv tänkte säga. Han påminde om att vi har bara en planet.

– Det är en fråga om politisk vilja hurdana målsättningar vi har. Det hjälper inte att vi har det bra i Finland eller i EU.

Folkpartisten Meinander förklarade varför han inte hade ansetts de miljöpolitiska målsättningarna som realististiska. Enligt honom är de nuvarande mekanismerna för beslutsfattande så stela att det inte är realistiskt. Meinander efterlyste fler resurser och budgetmedel till EU-parlamentets förfogande och underströk vikten av att kunna fatta beslut med kvalificerad majoritet i EU.

– Förstås stödjer jag alla dessa målsättningar.

Centerpartisten Heikkilä var mer optimistisk.

– Skutan är redan vänd och det handlar enbart om det i vilken takt fortsätter vi i den nya riktningen, sade Heikkilä och förklarade att han litar på den unga generationen.

– De företag som leds av den unga generationen kommer att satsa på miljövänlighet.

Sannfinländaren Luukkanen svarade genom att pika Heikkilä och Centern.

– Vad månne tänker Anttis få anhängare om det som kommer att hända om vi börjar förverkliga dessa målsättningar? Det skulle innebära en återgång till Näversko-Finland. På den tiden var psalmboken den viktigaste boken. Då sjöng man så många psalmer eftersom dödligheten var så hög.

Enligt Luukkanen lever man redan nu i Finland ekologist och bra men Kina och Indien är stora problemfall.

– Finland har inte styrka att säga till Kina att så här ska ni konsumera.

SDP:s Qvintus var av annan åsikt.

– Var och en av oss som har bytt en glödlampa mot en halogenlampa vet att ljusstyrkan består och räkningen minskar.

Qvintus påminde om att han tidigare arbetade för ett internationellt företag som satsade hundra miljoner på Finland därför att man här tar kolneutraliteten på allvar.

– Vi saknar uppföljning, strikta kriterier och sanktioner för de medlemsländer som inte lever upp till den gemensamma linjen.

Vänsterförbundets Pikkarainen ansåg att man borde tala mer om konsumtionen. Han påminde om att resurserna minskar och man borde drastiskt minska på konsumtionen och göra det på global nivå.

Samlingspartisten Apter sade att det gäller till en början att planera konsumtionen bättre så att den riktas mot smartare aktiviteter.

– Den nivån var vi är räcker inte. Apter menade dessutom att Luukanens exempel om Kina och Indien är dålig.

– I Indien bygger man hundra smarta städer och till det vill man ha klimatvänliga lösningar från Finland.

Återigen var det dags för dominikanmunken Gabriel att kommentera. Han påminde om att CBS hade intervjuat påminde om påven Franciskus som har sagt att det inte räcker att uppfylla de klimatpolitiska målsättningarna. Gabriel konstaterade att frågan om klimatflyktingar är inte något som kommer att hända i framtiden utan det händer nu.

– Människovärdet är odelbart. Man kan inte säga att en människa är ett problem utan frågan gäller fördelningen av våra resurser.

Sedan var det dags att diskutera religioner och religiösa värderingar.

Sannfinländaren Luukkanen som själv är bland annat luthersk präst lyfte fram de tio budorden och den gyllene regeln: “Älska din nästa som du älskar dig själv.” Han påminde också om att kyrkan har deltagit i bildningsverksamheten väldigt mycket.

– Några religioner som jag inte ska nämna startar inte från samma nivå när det gäller att utbilda kvinnorna.

Enligt Luukkanen är det ytterst viktigt att kvinnorna får utbildning och det leder till minskad nativitet globalt. Då får kvinnorna själva bestämma om sina egna ärenden.

– Här kan EU visa vägen.

När det gäller de kristna kyrkornas historiska roll i allmänhet, konstaterade Luukkanen att de har åstadkommit både gott och ont.

Kristdemokraten Mönttinen underströk att det är en biblisk princip att respektera människovärdet.

– Man kan inte plocka russinen ur kakan utan att bekanta sig med helheten.

Mönttinen tog också fram frågan om religionsfriheten och påminde om att den gäller alla religiösa rörelser.

Centerpartisten Heikkilä tog fasta vid Luukkanens ord om nativitet och påminde om att i Europa gäller det inte att minska på nativiteten utan tvärtom.

– Vi behöver fler barn.

Heikkilä påminde om att diskussionstillfällets tema, framtid och hopp, kommer från Jeremias bok i Bibeln.

– Profeten lyfte fram hopp i en mycket svår situation.

Vänsterförbundaren Pikkarainen sade att både som luthersk lekman och människa delar han de värderingar som dominikanmunken Gabriel lyfte fram.

– De är inte bara kristna värderingar utan även andra religioner delar dem med oss. Islam bygger på samma grund som kristendomen. Med religion kan man åstadkomma både gott och ont och man använder den som medel till många andra saker som inte grundar sig på religion. Vi behöver fred och respekt mellan religioner och människor och kunskap.

Samtidigt som SFP:s Meinander sade sig stå för kristna värderingar, ville han på ett allmänt plan betona att det inte kan vara så att alla ska följa samma värdesystem.

– Då tycker man att en religion är värd mer än andra. Kristendomen har format europeiska värderingar och de värderingar bör vi hålla framme. Religionerna är viktiga i människornas liv och de bästa europeiska värderingarna kommer från de bästa kristna värderingarna men det finns också sådana kristna värderingar som man bör kunna kritisera.

SDP:s Qvintus konstaterade att den universella humanismen är en bättre grund för ett politiskt system än en religion. Samtidigt påpekade han att tusen år av kristendom har satt sina spår i Finland. De katolska och ortodoxa kyrkorna har varit närvarande sedan såpass lång tid tillbaka och även den lutherska kyrkan har påverka det finländska samhället i 500 år.

Moderatorn påpekade att Qvintus har varit öppen om att han är en praktiserande ortodox.

– Jag har inte dolt min egen bakgrund, jag har svarat om man har frågat om den saken.

Qvintus underströk vikten av att kyrkan tar alltid den svagares sida.

Han påminde om flyktingarnas öde i Medelhavet, vilket han kom att tänka på när han såg på Ekumeniska Rådet i Finlands logo.

– Jag respekterar alla, också de icke-religiösa.

Apter konstaterade att han själv är judisk. Enligt honom är humanism och hjärtats bildning EU:s centrala värderingar.

– Vi är alla olika tillsammans.

Hans önskemål till kyrkorna är att de skulle hålla invandrarnas sak framme.

– Vi vet att vi har ett jättestort behov av utbildnings- och arbetsbaserad invandring. De politiska partierna hänger inte riktigt med i den här frågan. Varje människa har lika värde.

Kristdemokraten Mönttingen konstaterade att all politik baserar sig på värderingar, antingen medvetet eller omedvetet.

Pikkarainen från VF förklarade sig tro på människans godhet och att planeten är värd att kämpa för.

Dominikanmunken Gabriel talade sedan om religionsfrihet.

– Den centrala frågan gäller utbildningen. Hur gör man med slöjor, kors och religiösa symboler? Han frågade sig om en bordsbön är möjlig för en skolelev eller kommer en lärare att ingripa i så fall?

– Den offentliga maktens företrädare borde diskutera frågan om religionsfrihet, sade munken och påminde om föräldrarnas roll i att föra vidare sin livsåskådning till dina barn och att det är föräldrarnas och inte skolans roll.

Sedan var det dags för frågor från publiken. Den första frågan gällde religionsundervisningen i skolorna. Qvintus från SDP sade sig vara för konfessionell religionsundervisning.

– Att förstå den egna bakgrunden hjälper på ett fantastiskt sätt att förstå människor som kommer från andra bakgrunder. Det är också mycket viktigt att lägga vikt på vad de andra tänker.

Mönttinen från KD menade att en förälder som inte tolererar den religiösa diskursen i en skola kan ställa till med väldigt mycket om rektorn går med på det och sätter munkavle åt alla. Han sade att hans fru jobbar som lågstadielärare.

Mönttinen menade att flera olika konfessioner kan få plats i en skola.

Sannfinländaren Luukkanen betonade religionens dyrbara värde i sitt svar.

Den följande publikfrågan gällde kriget i Ukraina.

Folkpartisten Meinander svarade först på den första frågan om religionsundervisning och menade att det är bra att man i gymnasiet lär känna även andra religioner. Han har själv fyra barn.

När det gäller Ukraina sade Meinander att olika experter har olika gissningar.

– Om det blir fred, kommer det att vara någon sorts kompromiss, sade han och påminde om vinterkrigets slut.

När det gällde frågan om skolor, kommenterade Pikkarainen från Vänsterförbundet att det är viktigt att var och en har valfrihet. Om Ukraina sade han att ingen vet hur det kommer att sluta och man försöker minska på risken att ett storkrig bryter ut i Europa.

Centerpartisten Heikkilä drog en parallell till fortsättningskrigets slut och funderade på hur man definierar en seger. Vad som var en förlust för Finland var på ett sätt också en seger. Till frågan om skolorna sade sig Heikkilä vara för konfessionell religionsundervisning.

Samlingspartisten Apter konstaterade att det kommer hemifrån vilken religionstillhörighet man har och det ger verktyg till att förstå andra. Sedan kommenterade han kriget i Ukraina.

– Vi vet inte när och hur kriget tar slut. Vi måste stöda Ukraina så mycket som det behövs. Ryssland tar allt vad de kan ta.

Sannfinländaren Luukkanen konstaterade att Ukraina klarar sig så länge som det kommer stöd från väst.

– Västvärlden har en större sammanlagd industriell kapacitet än vad Ryssland har.

Luukkanen tog upp krigströttheten, något som brukar hända och han påminde om första världskriget. Frankrike lyckades hemlighålla upproren. Matrosupproret i Kiel 1918 visade sig däremot ödesdigert för Tyskland.

Den avgående EU-parlamentarikern Nils Torvalds från SFP försvarade EU när det gäller de miljöpolitiska målen och menade att man hade lyckats fatta beslut på ett systematiskt sätt. Han kommenterade Luukkanens åsikt om Näversko-Finland och menade att sådana kommentarer är ytterst osakliga.

Pastor Sami Lehto från ERF ville veta om kandidaternas åsikter när det gäller EU:s ungdomsprogram.

– Vi talar om fredens kontinent som för tillfället inte är det. Det är klart att det behövs hopp och jag är för en utökad finansiering. Ramarna måste hålla, budgeten måste öka och man måste ha politisk beredskap och visioner med tanke på olika finansieringsinstrument, svarade socialdemokraten Qvintus.

Centerpartisten Heikkilä trodde inte att man behöver öka finansieringen. Fast han tidigare hade utrryckt oro för den sjunkande nativiteten i Europa, här såg han den saken som en lösning på finansieringsfrågan.

– Med mindre årskullar ökar finansieringen per capita.

Samlingspartisten Apter ansåg att finansieringen för Erasmus+ bör fördubblas under den kommande femårsperioden.

– De som kommer från krigsområden och svåra förhållanden behöver skild finansiering.

VF:s Harri Pikkarainen förhöll sig också positivt och betonade att ungdomsprogrammet ökar ömsesidig förståelse.

Sannfinländaren Luukkanen sade att han har undervisat Erasmusstuderanden i flera årtionden och det upplever han som en positiv sak.

– Det finns mycket att göra när det gäller att bekämpa korruptionen i EU. Vi ska göra ett mera finländskt EU och ta pengarna till ungdomarna från sådant som går åt korruption nu, hävdade Luukkanen och uppmanade finländarna till att få nativiteten här att gå upp och skaffa barn.

Folkpartisten Meinander konstaterade att det behövs resurser och ungdomsprogrammet förstärker den europeiska identiteten.

Kristdemokraten Mönttinen betonade sedan att det kristna budskapets kärna handlar om att upprätthålla hoppet.

– Det handlar inte om att undgå ansvar utan vi ska bära vårt ansvar och verka för en bättre framtid.