Det är inte Harlequin som gäller. Hellre läser jag då tvättmedelsanvisningarna på Ariel eller Omopaketet!

Nåja, Nora Roberts romaner kan slinka med i hastigheten. Annars gillar jag mest utmaningen av en riktigt tjock bok, 800 sidor är lagom. Visserligen är det lite svårt att ligga i sängen och läsa en så tjock bok men njutningen, upplevelsen är ändå total. Att smaka på orden, läsa nya ordkonstellationer, uppleva språkets möjlighet och böjlighet.

Ken Folletts trilogi om katedralen i Kingsbridge skildrar ett krigshärjat England på 1100-talet med ett myller av bybor som skrapar ihop sin magra föda och bygger en storslagen katedral. Barn dör, fattigdomen är hemsk. Religiös fanatism förekommer, och skillnaden mellan folk och fä är stor. Serien har tre delar Svärdet och spiran, En värld utan slut och Den eviga elden.

Senare har Follett ytterligare skrivit en roman om Kingsbridge som förflyttar oss till 900-talet, alltså före trilogins första bok. Historiska romaner som fängslar.

Feministiska väckarklockor

På sjuttiotalet vällde den feministiska litteraturen in i mitt liv. Det var ett uppvaknande på många sätt. Simone de Beauvoir, Marilyn French, Germaine Greer, alla böcker från Sverige och Danmark och inte minst Märta Tikkanen fick focus att ställas om. Det gjorde att mycket förändrades i mitt liv genom kvinnogrupper och resonemang om vad som är viktigt i kvinnors liv, vad som saknades, hur vårt förhållande till män, äktenskap, barn, arbete och föräldrar kunde ses ur ett helt annat perspektiv.

Det blev många sena kvällar i kvinnogrupper, glädje, tårar och flera resor till Danmark och Sverige för att nosa på ny litteratur, lägga örat till feminismen, lyssna och lära. Den feministiska svallvågen och entusiasmen har inte gått om för mej. Men jag predikar inte så mycket mera. Och ifall jag predikade skulle det kanske ske för döva öron eftersom högervridningen, intoleransen och främlingsfientligheten har ökat så katastrofalt.

Biblioteken är livsviktiga

Vi skall vara stolta över vårt fina biblioteksväsende i Finland. Numera är de mångsidiga centraler med olika medier och datortillgång för alla. Jag älskade det gamla biblioteket i Åbo vid stranden av Aura å, mittemot Rådhustorget när jag var barn. Och varje gång jag flyttar söker jag genast upp ortens bibliotek.

Därför känns det lite svårt ibland i Grekland. Här finns inte svenska böcker, kanske en turist lämnar efter sej något i en hotellhylla? Ibland skickar jag efter böcker från Adlibris i Sverige. De kommer till Finland till en vän som vidarebefordrar dem. Men det kan bli ganska dyrt. Jag har inte vant mej vid att läsa böcker på laptopen. Har gjort några försök men det känns inte alls på samma sätt som att hålla boken i handen och vända på bladen.

Jag tittade med stor avundsjuka på en bild på nätet av Jörn Donners bibliotek med en av sönerna uppflugen på en stege. Hyllorna går från golv till tak fyllda med böcker!

Kos bibliotek existerar on/off

Det finns faktiskt ett bibliotek på ön. Det har varit öppet och stängt, lite nyckfullt beroende på om det finns pengar och förstås p.g.a. pandemin.

Nu är det öppet igen till min stora glädje. Det finns omfattande litteratur på grekiska och några skåp med litteratur på engelska, franska, finska (Finska skolans donation), danska, holländska…jag har inte hunnit kolla in allt. Senast fastnade jag för Laila Hietamies Vienan punainen kuu och en berättelse om ett kloster på 1570-talet i Ferrara där 16-åriga Serafina tvingas av familjen att bli novis. Boken är skriven av Sarah Dunant. Den dokumenterar strängheten i klosterlivet, ofriheten, rivaliteten mellan nunnorna, det ständiga bedjandet på knä på kalla stengolv. Så hittade jag en kriminalroman på norska om invandrarna från Norge, Sverige och Finland i Minnesota och den förde mej till helt okända trakter och naturupplevelser.

Julen är en tid för böcker

Nu är julhelgen kort i år. Men ändå borde det finnas utrymme för att klämma in en eller annan bok mellan julskinkan, lutfisken och tårtorna, glöggen, släktingarna och vännerna. Kanske julgubben har paketerat in en bok just till dej?

Den som är intresserad av historiska romaner borde bekanta sej med Hilary Mantels enormt skickliga arbete om Thomas Cromwell i tre delar: Wolf Hall, För in de döda och Spegeln och ljuset. Cromwell klättrade på samhällsstegen från en brutal och fattig barndom till en plats vid Henrik VIII:s sida. Det är en poetisk, lysande berättelse om makt och vad den gör med mänskan. Språket är fenomenalt och kräver en ordentlig utmaning av läsaren och översättaren Jesper Högström får tio plus och guldstjärnor för sin översättning! Alla som är intresserade av politik och maktens korridorer borde sätta sej ner och ta till sej Hilary Mantels storverk.

God Jul och ett ännu härligare nytt år 2022.

Britta Lindblom