Hur kunde jag ha missat denna stig fast jag gått här så många gånger, tänkte jag. Det var varken träden eller skogen runtomkring som hade dolt stigen. Det hade hela tiden varit jag själv som hade tittat åt andra håll och vandrat på andra stigar som lett mig bort från mig själv.

Intill stigen fanns en porlande bäck, där vattnet var rent och klart. En korp kraxade ovanför mig och speglades i reflektionen däri och för en stund kändes det som att jag var utanför mig själv och blev ett med den storslagna naturen.

Jag vandrade framåt på stigen och vinden sjöng sånger från avlägsna tider som mina öron hade varit för upptagna för att höra under många långa år. Trädkronorna som var färgade av gyllengula och klarröda löv sträckte sig majestätiskt upp mot himlen. Det var en storslagen och mäktig syn som öppnade upp sig för mina ögon och jag fortsatte att promenera.

Efter en stund kom jag fram till en stilla sjö. Jag gick fram till strandkanten och hörde tystnaden ropa på mig och sade: Här finns de vackraste skatter du någonsin drömt om. Allt som du har drömt om att göra för dom svaga och dom trötta. För dom som gått vilse på livets vägar.

I sjön framför dig växer det viktigaste en människa kan ha inom sig – kärlek till sina medmänniskor. Det här är tacksamheten och glädjens sjö och under ytan finns varenda sekund av allt gott som vi människor har gjort och gör mot varandra.

Plötsligt såg jag en reflektion växa fram i vattnet framför mig. En gammal man med rynkor i ansiktet och långt skägg, en äldre version av mig själv. Han nickade mot mig och log ett leende som jag inte hade sett på länge.

Tystnaden fortsatte tala till mig genom varma vindar och strandens stenar. Jag lyssnade på berättelser från lägereldarnas tid och framtidens rymd som handlade om att finnas till för varandra och ett grönskande landskap av hopp växte fram i mitt hjärta.

Från den stunden vaknade någonting upp inom mig som fanns i mina drömmar när jag var ett barn. Ett hopp om en värld där vi tar hand om varandra. Där vi drömmer samma vackra dröm tillsammans med naturen runt omkring oss.

Jag blev någon annan i vildmarken den kvällen. Någon som jag alltid har varit, men som jag hade glömt bort att jag fortfarande var.