Petteri Orpos regering har uttryckt tydligt att det måste skäras i kulturfinansieringen för att balansera den offentliga ekonomin. 2024 låg nedskärningarna på 8,2 miljoner euro och kulturen kan bli av med tiotals miljoner under hela regeringsperioden.

Arbetarbladet diskuterade både det fina med och hoten mot den finländska kulturvärlden med en studerande som har valt att göra ett studieliv och möjligtvis karriär av sin passion för konst.

Joel Häggblom, som härstammar från Helsingfors, är förstaårsstuderande på den svenskspråkiga skådespelarlinjen på Konstuniversitetets Teaterhögskola. Han kommer från en kulturinriktad familj där båda föräldrarna också är skådespelare. Häggblom har hittills figurerat i bland annat komediserien “Seriöst?!” på Yle och gjort en del arbete med dubbning.

För Häggblom, var det senare i livet ett intresse för kulturen väcktes. Han reflekterar också över att vara barn i en skådespelarfamilj och dess effekt på hans val av livsväg.

– Jag tänkte aldrig när jag var liten att jag verkligen vill bli skådespelare. Om jag är helt ärlig har jag inte hela tiden varit den mest kulturintresserade personen i världen. Men det har istället haft ett inflytande på mig senare i gymnasiet. Jag började märka att kultur och speciellt teater och skådespel är något som jag själv njuter väldigt mycket av att vara med och göra.

– Det blev förstås lättare när föräldrarna gjorde det, men det var inte så att mina föräldrar direkt sade till mig att “har du tänkt på det där med teater?”, förklarar han.

Regeringens nedskärningar kom snabbt på tal och Häggblom förklarade att han nog känner en viss osäkerhet som han inte förväntade sig i att välja den vägen han har.

– När man söker in på kulturutbildning är allt fokus på att man faktiskt vill till kulturbranschen och att det är det enda som jag någonsin vill göra, berättar Häggblom.

– Förstås jag ännu njuter av kulturen, men det är lätt när man kommit in att ifrågasätta sin säkerhet. Kultur blir inte mer ens hobby, utan till ett jobb och då tar man det mer seriöst när man tänker på vad det innebär i ens liv. Helt ärligt känns det både inspirerande och tungt att tänka sig bli en del av den här kulturbranschen i den rådande ekonomiska situationen och med regeringens nedskärningar.

– Det är förstås aldrig den mest hållbara ekonomiska branschen att börja arbeta i och jag undrar definitivt vad det betyder för min livsstil och framtid. Man känner att man gör en stor uppoffring för att få göra kultur och teater. Men jag tror också att om man gillar att göra det tillräckligt mycket är uppoffringarna värda det.

Både Häggblom upplever ändå att det finns ett starkt driv i kulturkretsarna de rör sig i för att faktiskt skapa fin och revolutionerande konst och kultur.

– Att den ekonomiska situationen får en att ifrågasätta ens framtid och hur det kommer att gå för kulturen och för en själv är nog en allmän känsla bland yngre studerande och kulturmänniskor. Den ekonomiska situationen målar inte en väldigt ljus framtid för kulturen, men jag upplever ändå att det finns en stor vilja bland unga att försöka uppehålla kulturen.

– Det finns så många som nu är unga och vill göra nyskapande samt inkluderande konst. Vi behöver inte vara pessimistiska gällande det.

Finlands kulturarv skyddas genom en politisk vilja då marknaden ofta inte naturligt skapar en kulturindustri och Häggblom uttrycker också en uppskattning för strukturen som möjliggör det unika finländska kulturarvet.

– Jag tycker faktiskt att det finska systemet kring kulturen är inspirerande på många sätt. Det är fint att kulturen alltid har stötts och har ett värde i vårt samhälle. Det är en fin sak som borde uppehållas.

– Då hoppas jag också att det inte heller någonsin blir så att bara kulturmänniskor får något ut av kulturen och teatern i Svenskfinland. Det ska aldrig bli elitistiskt utan måste finnas på ett vågrätt plan, annars blir det precis så att folk anser att det nog kan skäras i kulturen.

Men det kom också fram en oro kring att möjligheterna för unga att finansiera nyskapande konst försvinner, då det blir främst etablerade organisationer och institutioner som kan överleva nedskärningarna.

– Det är sant att med nedskärningarna är det mycket sannolikt att de etablerade institutionerna som redan får de största stöden är det enda som blir kvar, vilket kan i längden bidra till färre utrymmen för riktigt nyskapande konst.

– Jag tror definitivt att det ekonomiskt blir svårt för de inspirerade personerna jag ser omkring mig varje dag med riktigt driv att förverkliga sin konst inom en struktur som kanske är tvungen att rikta allt stöd till att uppehålla etablerade institutioner. Det är inget fel på institutioner, men det måste finnas en jämn platform, där ala former av konst har plats.