På ett sätt gjorde Johnson ett relativt enkelt misstag. Istället för att ha valt en bön som felaktigt har attribuerats till Jefferson, kunde han helt enkelt ha citerat Jeffersons andra installationstal från år 1805 där han hade kunnat hitta en bön. Då kunde han legitimt ha påstått att ha bett en bön i Jeffersons anda.

En annan fråga är sedan huruvida Mike Johnson som är en av den kristna högerns portalfigurer har någonting gemensamt med Thomas Jefferson när det gäller religiös tro. Johnson tror ju på treenigheten och läran om Kristi gudomlighet, dogmer som Jefferson förkastade på ett mycket bestämt sätt.

Ett frimärke med Jeffersonmotiv som gavs ut år 1904 för att sammanfalla med det då pågående firandet av Louisianaköpets hundraårsjubileum. (Foto: Wikimedia Commons)

Många av de statsmän som grundade USA var inte kristna i den meningen att de skulle ha trott på Jesus som någonting mer än en människa. John Adams och hans son John Quincy Adams hörde till unitarismen, en religion som var stark i deras delstat Massachusetts. John Adams var Jeffersons främsta politiska motståndare när det begav sig men som ex-presidenter blev herrarna goda vänner. De korresponderade om religiösa frågor och Jefferson stod Adams rätt nära när det gällde att omfatta unitarismens något skeptiska och rätt toleranta syn på religiösa dogmer och förstås förkastandet av läran om treenighet. För övrigt dog både John Adams och Thomas Jefferson den 4 juli 1826, på självständighetsförklaringens 50-årsdag. Adams sista ord påstås ha varit ”Jefferson lever” i och med att han inte hade hunnit bli underrättad om Jeffersons död bara några timmar tidigare.

Att ansluta sig till unitarismen var ändå ett steg för mycket för Jefferson. Han delade många av den religionens principer men att gå med i en religiös rörelse passade inte honom. Jefferson uppfattade sig som en enmanssekt. Han hade mycket starka religiösa åsikter men han hade svårt att förlika dem med andras. Han var också mycket starkt av den åsikten att var och en får tro som man vill och att kyrka och stat bör hållas åtskilda.

Thomas Jefferson hade för all del blivit uppfostrad som anglikan. En anglikansk präst hade förrättat vigseln för honom och det var en anglikansk ceremoni som gällde i hans begravning. Men det var mycket klart för Jefferson redan tidigt att han inte trodde enligt den anglikanska kyrkans dogmer. Han var en upplysningstänkare med stark tro på förnuftet, vilket innebar att han förnekade alla mirakel i Bibeln. Kristi gudomlighet var helt främmande för honom. För Jefferson var Jesus en stor filosof och en moralisk auktoritet, men ingenting mer än en människa.

I sin politikerroll gjorde Jefferson saker som att be en bön i samband med det andra installationstalet 1805. I princip var sådant rätt främmande för honom men han hade under hela sin karriär blivit anklagad för ateism och han ville gärna ge ett positivt intryck för de väljare som var religiösa. Och han var själv religiös men inte på det sättet som de flesta av tidens amerikaner.

Speciellt när han blev äldre använde Jefferson mycket tid på att få ihop skriften som kom att bli kallad Jefferson Bible. Egentligen hette hans version av Bibeln The Life and Morals of Jesus of Nazareth och den utkom 1819, sju år före hans död. Jefferson ville stryka alla övernaturliga inslag från Bibeln och sammanställa en skrift där Jesus framstår som en sedelärande, icke-gudomlig gestalt. Det här var typiskt för Jefferson hur han läste även andra än kristna religiösa skrifter. Han ville plocka fram de godbitar som passade hans egen rationella livsåskådning och resolut förkasta allt annat.

Jefferson skaffade sig Koranen år 1765, alltså flera år före han blev författare till USA:s självständighetsförklaring. Också Koranen var en religiös text som han läste med stort intresse. Han bejakade också där vissa aspekter och förkastade andra.

När den första muslimska representanthusledamoten Keith Ellison tillträdde i januari 2007, svor han ämbetseden på den kopia av Koranen som Jefferson hade ägt. I våra dagar är det alltså inte bara företrädare för den kristna högern som gärna hänvisar till Jefferson som förebildlig, det gör även muslimer i USA.

Det har ofta sagts att Thomas Jefferson var deist. Det lär han själv ha sagt men hans definition av deismen går inte helt och hållet ihop med hur andra deister definierade sin trosinriktning. En deist tror på att Gud har skapat världen men inte längre ingriper i världens gång. Jefferson trodde ändå inte ordagrant så utan han trodde att Gud fortfarande kan ingripa, trots att han egentligen förkastade alla övernaturliga fenomen. Hans religiösa uppfattning hängde väldigt starkt på innebörden av ordet ingripa i och med att han egentligen inte trodde på det som de flesta, åtminstone kristna, skulle uppfatta som gudomligt ingripande men han ändå inte omfattade deismens tidslinje, trossatsen om en tidspunkt då Gud har övergett sin skapelse.

Jefferson var anglikan men han trodde inte på den anglikanska kyrkans doktrin och var ytterst tydlig om den saken. Han flörtade med unitarismen som bl.a. John Adams företrädde, men ville inte gå med i en religiös rörelse eftersom uppfattade sig själv som en enmansrörelse. Han kallade sig deist men hans teologi motsvarade inte heller den deistiska världssynen helt och hållet. Också där plockade han de godbitar som passade honom och förkastade resten. Och på många sätt var Jefferson starkare i sitt tvivel än i sin tro. Han trodde på att Gud uppskattar rationella tvivlare högre än sådana som blint omfattar en kyrkas dogmatiska tro.

Jeffersonmonumentet i Washington, D.C. (Foto: Wikimedia Commons)

Religionsfriheten var en mycket central princip för Jefferson och den hängde starkt ihop med åtskillnaden mellan kyrka och stat. Den här synen skiljer sig kraftigt från vad många inom den kristna högern idag säger sig företräda när de förfäktar en religionsfrihet som de ser som en frihet att uttrycka religiösa åsikter i det offentliga rummet. Jefferson var betydligt mer restriktiv och tänkte oftare på friheten från religion som han ansåg tillhöra det privata rummet. I det privata var Jefferson sedan väldigt upptagen av religiösa funderingar, vilka skilde sig till stor del från andras och framför allt många existerande kristna kyrkors teologi, med det eventuella undantaget som gäller unitarismen. Representanthusets talman Mike Johnson har ändå rätt att i Jefferson läste en bön i sin offentliga roll som president, även om han skulle ha gjort klokt i att citera Jefferson rätt.

Det är vanligt i dagens USA att företrädare för olika religiösa ståndpunkter vill presentera Thomas Jefferson på ett sådant sätt som passar dem själva. Han höll inte med så många andra när han ivrigt debatterade religion med sina samtida och hans åsikter rimmar fortfarande illa med i hur de flesta företrädare för organiserad religion ser på saker och ting idag. Men hans förnuftstro och förkastande av övernaturliga inslag i Bibeln passar förstås rätt bra in med hur många moderna västerländska människor ser på religion.