En av karriärens största höjdpunkter för Carter var Nobels fredspris 2002. USA har rekordmånga fredspristagare, 23 stycken och fyra av dessa har varit presidenter. Theodore Roosevelt tilldelades 1906 års fredspris för att ha medlat i det rysk-japanska kriget och Woodrow Wilson tilldelades 1919 års fredspris för att han var initiativtagaren till beslutet att grunda Nationernas förbund. NF grundades i januari 1920 men Wilson misslyckades med att få USA att gå med i den nya världsorganisationen. Carter är den enda av USA:s presidenter som har belönats med fredspriset efter att ha lämnat presidentämbetet. Den senaste av USA:s presidenter som har fått fredspriset är Barack Obama år 2009 för sina insatser för internationellt samarbete och diplomati. Det var Obamas första år som president, så det fanns inte så mycket specifikt att belöna, något han själv var väl medveten om. Carter däremot hade målmedvetet fortsatt att arbeta för fred i över två årtionden efter att ha lämnat Vita huset och som president hade han inte minst varit medlare när Israel och Egypten slöt fred år 1979.

James Earl Carter Jr. föddes i Plains den 1 oktober 1924. Han var född på ett sjukhus till skillnad från alla hans företrädare i presidentämbetet. Sjukhuset var Carters mors arbetsplats. Fadern var affärsman som hade tjänstgjort i första världskriget. Jimmy spelade i skolans basketlag och tjänstgjorde i USA:s flotta 1946-1953. Efter faderns död återvände han till Plains för att fortsätta affärsverksamheten inom lantbruksnäringen. Det stora politiska genombrottet kom när han var Georgias guvernör 1971-1975. Som USA:s president tjänstgjorde han 1977-1981.

Att Carter vann presidentvalet 1976 var rätt otippat. Republikanska partiet hade styrt i åtta år och Watergateskandalen hade tärt på deras understöd. Att Carter kom utifrån och inte ingick i huvudstadens inre krets låg honom till fördel i det valet. President Gerald Ford hade benådat sin företrädare Richard Nixon och fast Ford inte själv var skandalomsusad på något sätt, fick han betalat priset för företrädarens skandaler. 52-åringen Carter var ett fräscht, nytt ansikte som klarade sig bra när han intervjuades av olika medier. Ford hade suttit i representanthuset i några årtionden men han hade aldrig ens valts till vicepresident i samband med ett presidentval. Senaten hade utsett Ford till vicepresident när Spiro Agnew avgick på grund av en skandal år 1973 och följande år tillträdde han presidentämbetet när Nixon avgick. Att Carter hade en gång valts till guvernör var en större valseger än vad Ford hade på sin meritlista när det gäller direkta folkval. I början av valkampanjen hade Carter stötts av fyra procent av Demokraternas väljare enligt en opinionsmätning, men han lyckades ta sig förbi mer erfarna kandidater och vinna partiets nominering.

I valet 1976 möttes två förhållandevis vardagliga personer och ingendera av dem skulle kommas ihåg som en av de riktigt stora presidenterna. Carter är ihågkommen för sin livsgärning för fred där de fyra åren som president är en del av vad han åstadkom men långt ifrån hela hans gärning. En orsak till att han inte är ihågkommen som en av de stora är valförlusten 1980. Då förlorade han mot en mycket karismatisk kandidat med lång skådespelarerfarenhet, nämligen Ronald Reagan. Om Carter hade verkat som skicklig på att uppträda fyra år tidigare, mötte han i valet 1980 sin överman på den punkten.

USA:s utbildningsdepartement inledde sin verksamhet år 1980 och just utbildningsfrågor var centrala för Carter i den inhemska politiken. Republikanerna talade om att departementet borde läggas ned redan i början av 1980-talet och Donald Trump upprepade det löftet i presidentvalet 2024. Det återstår att se huruvida det går att avveckla det viktigaste inhemska arvet från Carters presidentperiod och det förväntas bli svårt trots att det blev republikansk majoritet även i senaten. Också om det kan ta tid att avveckla utbildningsdepartementet, kan Trump sabotera dess verksamhet på många sätt redan innan en eventuell avveckling. Ur republikanskt perspektiv ska man inte ha någon gemensam standard för hela USA utan varje delstat ska ansvara för utbildningsfrågor på sitt eget sätt.

USA:s ekonomi drabbades hårt av energikrisen 1979 och detta var troligen den avgörande orsaken till att Carter inte fick förnyat förtroende i 1980 års presidentval. Sovjetunionens invasion av Afghanistan hade skärpt det kalla krigets spänningar, vilka Carter förgäves hade försökt lindra. Gisslandramat i Iran som pågick under valrörelsen 1980 påverkade också Carters chanser negativt, inte minst efter att ett försök till fritagning med militära medel misslyckades. Carter var intresserad av miljöfrågor och lät installera solpaneler på Vita husets tak. De avinstallerades sedan när republikanen Ronald Reagan blev president. Carters relation till kongressen var sval och han misslyckades med att få igenom en hälsovårdsreform. År 1976 hade Carter åtnjutit starkt stöd från evangelikala väljare och han var något av en pionjär när det gällde att mobilisera dem som ett väljarblock. Republikanerna hade där blivit tagna på sängen men år 1980 fick Reagan starkt stöd från flera centrala evangelikala predikanter och sedan dess har den kristna högern varit ett fenomen där kristen fundamentalism och högerpolitik går hand i hand i USA.

Som före detta president var Carter unik och det är antagligen ingen som kan mäta sig med hans synlighet i den rollen. Han grundade Carter Center år 1982 för att främja mänskliga rättigheter. Han skrev flera böcker och blev så småningom en respekterad äldre statsman, vilket nådde sin kulmen i och med Nobels fredspris 2002. I sin Nobelföreläsning varnade Carter särskilt för den växande klyftan mellan de rika och fattiga i världen. När Nelson Mandela grundade The Elders år 2007 för att samla ihop pensionerade politiker och människorättsaktivister, var Jimmy Carter med från början till och med år 2016.

Jimmy och Rosalynn Carter hann vara gifta i 77 år. Deras äktenskap är det hittills längsta för en amerikansk president. Rosalynn dog den 19 november 2023 i en ålder av 96 år, ett år före maken. Redan innan Rosalynns död hade det meddelats att Jimmy Carter fick palliativ vård. Han hann ändå fira sin 100-årsdag och rösta på demokraten Kamala Harris i presidentvalet 2024. Det var något Carter såg fram emot. I hans delstat Georgia vann dock republikanen Donald Trump som också segrade i valet i stort.

Det är viktigt att komma ihåg att Carter kom från Georgia, en av de delstater som genomgick den största förändringen efter att Jim Crow-lagarna upphävdes på 1960-talet. För att vinna guvernörsvalet 1970 måste Carter träda riktigt varsamt fram och vara rätt otydlig när det gällde rasfrågorna. Han fick stöd från både svarta medborgarrättsaktivister och en del vita rasister, vilka blev chockade när han i sitt installationstal som guvernör i januari 1971 meddelade att tiden för rasdiskriminering är förbi. Carters företrädare Lester Maddox var en av de mest ökända rasistledarna i hela USA. Maddox politiska kapital hade byggts på ett särskilt otäckt sätt. Han var restaurangägaren som viftade med en hacka för att hålla icke-vita kunder borta från restaurangen, när restaurangerna tvingades att acceptera kunder oavsett ras på 1960-talet. Eftersom en sittande guvernör inte fick ställa upp till omval i Georgia på den tiden, valdes Maddox till viceguvernör i valet 1970 som Carter vann. Med ärkerasisten Maddox gick det inte att komma särskilt väl överens under de fyra åren som Carter var guvernör. Carter blev ett ansikte utåt för Den Nya Södern, vilket hjälpte honom att avancera till USA:s president.

Som sin vicepresidentkandidat i valet 1976 hade Carter en förhållandevis liberal senator från Minnesota, Walter Mondale. Med honom kom Carter väl överens och Mondale fick en större roll som vicepresident än vad företrädarna hade brukat ha. Här påverkade det att Mondale hade erfarenhet från huvudstaden, vilket Carter saknade.

USA:s nuvarande president Joe Biden var förresten en av de första att stöda Carter i presidentvalet 1976, som både den första sittande senatorn och den första politikern som inte kom från Georgia. Då var Biden en ung senator, halvvägs i sin första period i senaten. När senator Biden ställde upp för omval för första gången i senatsvalet 1978 i Delaware, åkte president Carter dit för att kampanja för honom. Biden och Carter hade först träffats år 1974 då Carter fortfarande var guvernör. De hann vara vänner i femtio år och Biden såg från början mycket tydligt Carters betydelse som en övergångsfigur som banade väg för Den Nya Södern.