”Männerfreundschaft” kallas relationen på tyska. I hans fall innebär det att han sedan länge är sammanflätad med den ryske presidenten Vladimir Putin i ett slags maskulint vänskapsband.

Personkemin mellan dem stämde redan i en fas då Schröder agerade som tysk regeringschef. I hans ansvar föll också det politiska initiativet att utveckla och förstärka de tysk-ryska energiaffärerna med nya gasledningsprojekt (Nord Stream 1 och 2) genom Östersjön.

Efter valet 2005 blev Angela Merkel förbundskansler och föregångaren Schröder privatman. Redan i början av 2006 startade den driftige ex-politikern en ny karrär som företagslobbyist. Hans goda relationer till Putin gjorde sitt.

Han fick tunga poster på det Gazprom-ägda Nord Stream-bolaget.

Idag fungerar han dessutom som styrelseordförande för den ryska oljejätten Rosneft och är dessutom tänkt som styrelseledamot för Gazprom.

”Klockren demokrat”

Vid sidan av den aktuellt regerande Olaf Scholz har SPD haft tre förbundskanslerer. Både Willy Brandt och Helmut Schmidt beröms idag som legendariska partiikoner. De stod på rätt sida av historien.

Gerhard Schröders vägval att bli företagslobbyist har däremot alltid utsatts för kritisk granskning och ogillande bland många socialdemokrater.

Det egna motivläget för den nya karriären brukar han i regel uppge med insatser för att i hög grad tjäna Europas stabila energiförsörjning.

Kruxet är att den sanningen samtidigt har en avigsida. Gerhard Schröder står på Vladimir Putins lönelista.

Under en teve-intervju 2004 undrade journalisten om den dåvarande kanslern tror att den ryske presidenten är en ”klockren demokrat”. I sitt svar bejakade han frågan och kompletterade med övertygelsen att Putin kommer att forma Ryssland till en ”ordentlig demokrati” även om förloppet möjligen inte är idealtypiskt.

Det klara beskedet som då skulle gynna Putins ryktbarhet, blev i det långa loppet en fälla för ex-kanslerns egen seriositet.

Man kan inte klandra Schröder för viljan att främja ett fortsatt handelsutbyte med Ryska federationen. Den inleddes redan under sovjettiden och funkade friktionsfritt till och med under kalla krigets värsta faser.

Men att han blundade för att hans personlige vän Putin muterade till en envåldshärskare och ultranationalist ger tveklöst upphov till onda tankemönster.

Senast när Ryssland ockuperade Krimhalvön borde socialdemokraten Schröder ha reagerat med ett klart avståndstagande. Men så var inte fallet. Tvärtom visade han förståelse genom att tala om Ukraina som ett ”kulturellt splittrat” land.

Så sent som i november 2017 hävdade han i en intervju med veckotidningen Die Zeit att Putin i jämförelse med populisten Trump i hög grad präglas av rationalitet.

Dessutom avvisade han varningar om rysk aggressionspolitik närmast som mytbildningar. Grymheterna som staden Aleppo stod för gick tydligen inte in i hans bedömning. Redan då befann sig den tyske ex-kanslern på väg till fel sida av historien.

Utfryst

Efter det ryska anfallet mot Ukraina den 24 februari hörde Schröder av sig med kravet att kriget fortast möjligt borde upphöra samt att detta ligger i Rysslands ansvar. Han kompletterade med att ”misstag gjordes på båda sidor”.

Ännu i skrivande stund har han däremot inte fördömt den ryske presidentens beslut att med brutalt våld föra en brandfarlig geopolitisk maktpolitik i gammaldags stalinistisk anda.

Schröder har inget inflytande i tysk politik. Men som både socialdemokrat och f d kansler har hans agerande ett symbolvärde. Han är inte vilken privatperson som helst. Även med facit om sin ”gode väns” övergrepp i handen är han tydligen inte beredd att säga upp sina uppdrag för Nordstream och Rosneft.

Konsekvensen är att han nu står framför en närmast tsunamiaktig våg av fördömanden.

Titt som tätt konfronteras han med en ångvält av avståndstaganden. Bland dem finns flera partidistrikt som ansöker om att han utesluts ur SPD.

I början av mars ströks Gerhard Schröders namn på partiets hemsida från listan med ”stora socialdemokrater”.

I ett brev som undertecknades av åtta förre detta samt de två aktuella ordföranden Lars Klingbeil och Saskia Esken uppmanades han att finna ”klara ord” mot Vladimir Putins krigiska framfart.

”Du bestämmer om du även framöver betraktas som en aktad socialdemokrat”, skriver t ex Andrea Nahles, Martin Schulz och Franz Müntefering.

Att ex-kanslern inom SPD är ”komplett isolerad”, bekräftade Lars Klingbeil senast under en presskonferens i Berlin.

Utfrysningen pågår dessutom på flera andra håll. Gerhard Schröder fråntas sina hedersmedlemskap i det tyska fotbollsförbundet DFB och bundesligaklubben Borussia Dortmund. Detsamma gäller för utmärkelsen som hedersmedborgare för hemstaden Hannover (han sade upp den innan den blev fråntagen).

Det har blivit ensamt kring mannen som en gång i tiden berömdes för sitt motstånd när USA och George W. Bush förde ett anfallskrig mot Irak. Då var han fortfarande på rätt sida av historien.

Moskvaresa

På Zeit-online kunde man häromdagen läsa att ex-kanslern lämnade tillbaka sitt styrelsemandat på en rysk statskoncern. Nej, det rörde sig inte om fake news utan om den österrikiske socialdemokraten och förre regeringschefen Christian Kern som representerade järnvägsbolaget RŽD. Beslutet motiverade han med att företaget ingår i den ryska krigslogistiken.

Hans tyske partikollega har (ännu) inte visat tecken på en liknade hållning.

Däremot tog han tillsammans med hustrun So-yeon Schröder-Kim en resa till Moskva.

Mediala spekulationer utgår ifrån att han fick impulsen genom kontakter i Schweiz som i sin tur har förbindelser med regeringsföreträdare i Ukraina.

Något bekräftat officiellt mandat hade han däremot tydligen aldrig varken från Kiev eller Berlin.

Schröders självpåtagna målsättning var att beveka Vladimir Putin att svänga in på en fredsbana eller åtminstone ett eldupphör.

Att alla intitiativ till medling och vapenvila är värda ett försök ska inte bestridas, men förmodligen överskattade den förre proffspolitikern Gerhard Schröder sitt inflytande på den ryske diktatorn i Kreml.

Än så länge finns endast en medial dimma kring samtalen i Moskva. Eftersom kriget fortsätter ohejdat måste man utgå ifrån att hans brandsläckare var tom eller trasig.

I det motsatta fallet hade Schröder förmodligen fått kandidatstatus för Nobels fredspris.

Efter den misslyckade fredsmissionen fortsatte även den spydiga polemiken mot honom. Så ansåg SPD:s paritsekreterare Kevin Kühnert att partiets ex-ordförande inte är en Putin- utan en rubel-förståsigpåare.

I USA finns förresten ytterligare en tidigare statsledare som fortfarande hyser sympatier för Putin. Fast bilden med den erratiske Donald Trump och Gerhard Schröder på samma planhalva är svindlande pinsamt.