Harry Mason Reid Jr. föddes i fattiga förhållanden i Searchlight i Nevada den 2 december 1939. I barndomshemmet fanns varken varmt vatten eller telefon. Fadern Harry var gruvarbetare och modern Inez arbetade som tvätterska för lokala bordeller. Farmodern var invandrare från Darlaston i England.

Reid växte upp som agnostiker men konverterade till mormonismen under studietiden. Han gifte sig 1959 med Landra Gould, dotter till judiska invandare, som också blev mormon. Båda studerade vid Utah State University och de gifte sig trots att hennes föräldrar var emot äktenskapet som sedan varade i 62 år. Amatörboxaren Reid fortsatte med juridikstudier vid George Washington University, samtidigt som han arbetade sex dagar i veckan som polis.

Under den politiska karriären blev Reids religiösa tro ofta ifrågasatt av republikanska mormoner på grund av att han valde det andra partiet. De flesta mormoner röstar republikanskt, men Reid framhärdade att det enligt honom var lättare att vara demokrat och hålla sig till kyrkans lära om att hjälpa andra än vad fallet var för republikanerna.

I senatsvalet 1974 var Reid mycket nära att vinna mot republikanen Paul Laxalt som var son till baskiska invandrare. Laxalts företrädare Alan Bible var demokrat, men det har länge vägt jämnt mellan de stora partierna i Nevada och 1974 valde väljarna en republikan.

Nevada hade länge bara en ledamot i representanthuset men i kongressvalet 1982 fick man välja två ledamöter. Reid vann det ena mandatet och republikanen Barbara Vucanovich det andra. Efter två perioder i representanthuset kandiderade Reid till senaten igen. Laxalt ställde inte upp för en tredje period i senaten och nu var det Reids tur att tillträda som senator. Han satt i senaten i hela fem mandatperioder, från 1987 till 2017.

Oftast fick Reid kämpa hårt för omval. Endast 2004 hade han det lätt men 2010 var ett av Tea Party-rörelsens främsta mål att besegra Reid som hade avancerat till majoritetsledare. Före det valet ändrade Reid ståndpunkt i frågan som gällde hasardspel på internet. Han hade varit emot men nu var han för och casinoindustrin i Las Vegas belönade honom med stora kampanjbidrag. Reid hade också en mycket stark och lojal kampanjorganisation.

En av höjdpunkterna i karriären för Harry Reid var när Barack Obamas hälsovårdsreform gick igenom i senaten. Reid var en effektiv ledare i senaten, något han var nöjd med och han var aldrig aktuell som presidentkandidat.

Staty föreställande senator Pat McCarran av skulptören Yolande Jacobson. Varje delstat har två statyer i Capitoliums samling och en av Nevadas statyer har sedan 1960 föreställt demokraten McCarran. (Foto: Wikimedia Commons)

Kort före sin död hann Reid uppleva att Las Vegas största flygplats fick hans namn. Flygplatsens namn hade tidigare hedrat senator Pat McCarran som också var demokrat och representerade Nevada i senaten mellan 1933 och 1954. Reid var själv en av många politiker i Nevada som ansåg att McCarran inte längre förtjänade att ha den äran för att hans åsikter hade varit både antisemitiska och rasistiska. McCarran var en av få demokrater i senaten som motsatte sig Franklin D. Roosevelts reformprogram New Deal och i slutet av karriären var han känd som en entusiastisk supporter av häxjakten mot kommunister som leddes av republikanen Joseph McCarthy. McCarran, som själv var son till katolska invandrare från Irland, var en hårdnackad motståndare till invandring och speciellt hård när det gällde invandringen av europeiska judar som hade överlevt förintelsen. Han ansåg också att det var viktigt för USA att stöda Spaniens diktator Francisco Franco för att hejda kommunismens frammarsch.

Flygplatsen hade burit McCarrans namn i 73 år och den främsta motiveringen till det ursprungliga namnet hade varit McCarrans långvariga och starka stöd till flygindustrin.

– Jag arbetade hårt under mina år i kongressen för flygplatsens utbyggnad och tillväxt, och den är en stor källa till stolthet för mig, hann Reid förnöjt konstatera i ett uttalande bara två veckor före sin död.

Reid påpekade dessutom att det var en speciell källa till stolthet för honom att flygplatsens namnbyte finansierades med privata donationer och inte med skattebetalarnas pengar.