Kåre Isaacsen Willoch föddes den 3 oktober 1928 i dåvarande Aker kommun som senare införlivades i Oslo. Han växte upp i en medelklassfamilj på västkanten i Oslo som är känd för sin borgerliga karaktär, på samma sätt som de traditionella arbetarklassområdena ligger på östkanten. Även brodern Jan Willoch var aktiv i Høyre och var mellan 1983 och 1988 ordförande för Riksmålsforbundet, en språkpolitisk organisation som förordar användningen av riksmål, den mest konservativa varianten av bokmål. Jan Willochs språkpolitiska konservatism tog i uttryck att han kämpade för att behålla sådana ord som korrekt bokmål som annars skulle ha avlägsnats som ålderdomliga.

Kåre Willoch blev kommunalpolitiker i Oslo i början av 1950-talet samtidigt som han studerade nationalekonomi vid Universitetet i Oslo. I stortingsvalet 1953 blev han ersättare och deltog för första gången i ett stortingsmöte i januari 1955 i en ålder av 26 år, som yngst i det norska parlamentet vid den tidpunkten. I stortingsvalet 1957 valdes Willoch till ordinarie.

Från augusti till september 1963 var Høyrepolitikern John Lyng statsminister i en mycket kortvarig regering som var den första borgerliga regeringen i Norge efter andra världskriget. Kåre Willoch var handelsminister. År 1965 bildade Senterpartiets ledare Per Borten en ny borgerlig regering och Willoch återkom som handelsminister. Den här gången fick han sitta kvar till 1970. Willoch ledde Høyres stortingsgrupp mellan 1970 och 1981 och var dessutom partiledare 1970-1974. På den tiden var partiledarens titel formann, något som så småningom i de olika norska partierna fått ge vika för det könsneutrala uttrycket leder. Høyre tog den könsneutrala titeln i bruk 1991 när partiets första kvinnliga ledare Kaci Kullmann Five tillträdde.

Efter att Margaret Thatcher blev Storbritanniens premiärminister 1979, översköljdes de flesta västländerna av en högervåg. Kåre Willoch blev Norges statsminister 1981 och tidigare samma år hade Ronald Reagan blivit USA:s president. Norges första kvinnliga statsminister Gro Harlem Brundtland hade tillträtt i februari 1981 och fick i oktober samma år ge vika för Willoch.

Från 1981 och 1983 bestod Willochs ministär uteslutande av politiker från Høyre. Detta berodde på abortfrågan. Kristelig Folkeparti (KrF) kunde inte gå med i en regering som skulle behålla aborträtten som det hade lagstiftats om 1978. Kåre Willoch ville inte ändra på abortlagen och tillsammans med Senterpartiet gick KrF med på att vara stödparti. Två år senare lyckades Willoch med en regeringsombildning så att regeringen blev en majoritetsregering bestående av Høyre, Kristelig Folkeparti och Senterpartiet. Efter stortingsvalet 1985 regerade Willoch i ett år till men nu var hans trepartiregering en minoritetsregering beroende av Fremskrittspartiets gunst. På grund av bensinpriserna fällde det populistiska Fremskrittspartiet Willochs regering 1986 och Gro Harlem Brundtland från socialdemokratiska Arbeiderpartiet fick återkomma som statsminister.

Under 1970-talet hade avgiftsfri skolmat successivt införts i alla kommuner i både Sverige och Finland. Frågan om skolmat diskuterades även i Norge under Willochs tid som statsminister. Han uppfattade den avgiftsfria skollunchen som opassande till den norska traditionen med matsäck, som på norska heter matpakke. Barn skulle lära sig det norska sättet att äta medhavda smörgåsar i stället för lunch.

Norges tidigare statsminister Kåre Willoch och Västtysklands förbundskansler Helmut Kohl i Wiesbaden 1988. (Foto: Bundesarchiv/Wikimedia Commons)

Som stortingsledamot var Willoch kvar till valet 1989. Efter sin aktiva karriär engagerade han sig speciellt i Israel-Palestinakonflikten som en kritiker av Israels ockupation av palestinsk mark. När Høyreledaren Erna Solberg regerade mellan 2013 och 2021, var Willoch en synlig förespråkare för barnbidraget som han inte uppfattade som tillräckligt högt med tanke på nativiteten i Norge. Willochs höga profil i frågan var en av orsakerna till varför Høyres partimöte inte tog ställning för att avskaffa barnbidraget år 2017.