Men visst kan mycket hända innan nästa val om ytterligare några år, som förändrar opinionsläget. Å andra sidan finns det ett antal faktorer som regeringen har skäl att vara rätt orolig för.

En sådan mycket viktig faktor är de växande resursbristerna i den sociala välfärden. Den offentliga sektorns kommuner och regioner larmar allt högre om de stora problem – nedskärningarna – som väntar, om inte statsbidragen höjs kraftigt i regeringens höstbudget.

Sker inte detta – och här krävs det om ytterligare ca 20 miljarder kr – så väntar nya försämringar inom skola, vård, äldreomsorg och barnomsorg. Och det är ingenting man vinner val på i Sverige. De kommunala och regionala förtroendevalda kommer att tala om att ansvaret för försämringarna i välfärden inte är deras, utan just regeringen Kristerssons fel.

Så här finns faktiskt risken för dubbla väljarförluster för de borgerliga regeringspartierna. I första hand från väljare som drabbats av bristerna och försämringarna. Därtill så från väljare som själva som anställda inom välfärdssektorn tvingas att hantera dessa brister – och där protesterna redan nu är starka, och växande.

I Statistiska centralbyråns, SCB:s, stora och pålitliga partisympatiundersökning framgår att särskilt Liberalerna, L, och Kristdemokraterna, KD, tappar väljare i tjänstemannagrupperna, samtidigt som stödet för Socialdemokraterna, S, ökar tydligt hos både tjänstemän,TCO- och akademiker, SACO-grupperna. Och det gör även att S nu är större än Moderaterna,M, bland SACO-medlemmarna. Faktiskt är stödet för S nu större än för de tre regeringspartierna M, KD och L ihop.

Det är ingen vild gissning att anta att de här siffrorna nog återspeglar ett missnöje med just bristerna i välfärden. Det faktum att S tog hem regionvalet i Stockholms län har med stor säkerhet att göra med kritiken mot den tidigare, hårt kritiserade moderatledda sjukvårdspolitiken i regionen. Något som det missnöjda väljare inte regeringen Kristersson heller så där utan vidare skulle kunna vända med de, nya utlovade skattesänkningar. Eftersom sådana skattesänkningar nog snarare ökar resursbristen och därmed riskerar att ytterligare förvärra bristerna i välfärden.

Bakom regeringspartiernas växande problem också bland väljargrupper som traditionellt brukar rösta klart borgerligt finns fler förklaringar. Sammantaget handlar det om missnöje med regeringens senfärdiga hantering av energistödet, missnöje med bristerna i den offentligfinansierade välfärden och dess otillräcklighet samt om skatterna. En viss nedgång i stödet från deras väljare syntes redan i valet 2022, redan innan väljare hunnit bli besvikna över brutna vallöften efter maktskiftet.

Vad som märks särskilt tydligt är hu Moderaterna tappat, på tvärs mot flera tidigare val. Och särskilt tydligt bland storstädernas väljare. Även centern tog och tar tidigare liberala väljare, också så i storstäderna.

Varför tappar då M i storstäderna? Jo rätt mycket har det också att göra med missnöje med samarbetet med högerpopulistiska SD. SD har sitt klart svagaste stöd i storstäderna, och bland grupper med längre utbildning. Det som hänt nu efter valet lär inte göra de grupperna mer positiva till SD-samarbetet, som även framgår av SCBs stora mätning av partisympatier. Och det har t ex blivit starka m protester mot regeringens förslag (gammalt krav från SD) att offentliganställda socialsekreterare, lärare, vårdanställda etc ska vara skyldiga att polisanmäla illegala immigranter, om de möter dem i sin yrkesroll. De säger nej till sånt.
Det ogillandet går heller inte att ”köpa” (bota) med löften om lägre skatter. För den delen inte heller med utlovade löften om att bygga fler kärnkraftverk (möjligen genomfört om tio år). För dessa yrkes- och väljargrupper handlar det om yrkesetik, om något som tar över enskilda sakfrågor och snöda privatekonomiska intressen.

Tror det också ytterst handlar ett vaktslående om grundläggande demokratiska värden som lärare, socialsekreterare, läkare, sjuksköterskor m fl varken vill eller kan kompromissa om hur som helst.

Indirekt framgick det här också i den lite halvtama partiledardebatt som genomfördes i TV den 13 juni. Och där oppositionen vann i debattämnena om bostäderna, skolan och klimatet och spelade oavgjort med regeringen om det fjärde ämnet kriminalpolitiken.

Också där märktes tydligt att regeringen och SD står tämligen tomhänt. Så de usla opinionssiffrorna för regeringen är därför logiska, och alls ingen tillfällig svacka.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare