För Jan-Christer Wahlbeck började skrivandet tidigt – redan under gymnasietiden, i en liten hyresetta intill föräldrahemmet. Där skrev han dikter, aforismer och noveller, men de blev aldrig publicerade.

– Jag trodde inte de var tillräckligt bra, berättar han.

Men skrivandet fyllde en funktion. I skönlitteraturen och psykologins värld – hos Freud, Jung, Södergran och Sartre – fann han både tröst och riktning. Det var ett sätt att bearbeta barndomens problem, men också att utforska sitt eget inre och söka en väg framåt.

Det var dock först under ett treårigt stipendium i Berlin på 1970-talet som författarskapet tog verklig form. Jan-Christer hade åkt dit för att skriva en doktorsavhandling i psykologi – en avhandling som aldrig blev klar – men i stället tog poesin över. Ensam i en ny stad började han skriva intensivt.

– Jag skrev i medeltal en dikt var tredje dag. Och jag vet egentligen inte varför jag aldrig slutat. Det har bara blivit en självklar och central del av mitt liv.

När jag ber Jan-Christer att sammanfatta sitt författarskap talar han varken i termer av genrer eller teman, utan snarare om en livshållning:

– Att finna något bekant i det främmande, något främmande i det bekanta. Att vidga mina livsvyer och att bevara kontakten till det mänskliga, både inom mig själv och i mötet med andra.

Hans texter är försök att förstå och kartlägga både det inre och yttre landskapet innan tiden tar slut, att lämna efter sig spår – även om riktningen är oklar:

– Jag vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg, för att inte tala om varför jag lämnar just dessa fotspår.

Inspirationskällorna har varit många genom åren för Jan-Christer. En känsla av tröstande själsfrändskap fann han bland annat hos Kafka, García Márquez, Tranströmer, Ekelöf och Rilke – författare som på olika sätt brottades med de stora livsfrågorna.

Men Jan-Christer är inte bara poet och prosaförfattare – han har också haft ett långt yrkesliv som psykolog, psykoterapeut och handledare. Och enligt honom har de två världarna inte bara existerat sida vid sida – de har berikat varandra.

– Både litteraturen och psykoterapin handlar om att med ord försöka nå det som inte helt kan beskrivas. Det kräver ärlighet, en vilja att förstå livets komplexitet, och en förmåga att bevara känsligheten mitt i vardagens alla konflikter.

Genom sitt arbete har Jan-Christer fått en djupare inblick i människors vardag och känsloliv, vilket också påverkat hans skrivande. Det har gett honom en ödmjukhet inför människans mångfacetterade natur – och en insikt om hur lika vi är, trots våra olikheter.

Miljön har också spelat en viktig roll i Jan-Christers författarskap. Född och uppvuxen i Vasa, med somrar i Kronoby, har han burit med sig dessa landskap som minneslager i sina texter. Andra platser som Berlin, Åbo, Helsingfors och nu sedan många år Borgå har på olika sätt färgat hans uttryck. Och att inte förglömma författarhuset Villa Biaudet i Lovisa 1985-1988 som Jan-Christer bodde i som Svenska Författareförenings stipendiat.

– Alla dessa miljöer, både de jag levt länge i och de jag bara besökt tillfälligt, har öppnat upp nyanser i vad det innebär att vara människa bland andra människor.

Vårt samtal fortsätter och när vi börjar prata om framtiden så berättar Jan-Christer att han just nu arbetar med ett nytt manus.

– Det blir ännu ett försök att balansera mellan det lyriska och det prosaiska. Jag har valt mosaikromanen som form.

Vad boken handlar om vill han däremot inte avslöja ännu.

– Jag hoppas bara att tillräckligt många vill läsa den när den kommer – förhoppningsvis tvåspråkigt – och gör det med intresse.

Jan-Christer Wahlbecks skönlitterära verk:

Steg på hållplatsen. Söderströms 1977 (dikter).
Bussen stannar bakom hörnet. Söderströms 1979 (dikter).
Mognadens opera. Söderströms 1981 (dikter).
Näckrosor och bränt vatten. Söderström 1983 (roman).
Katastrof efter katastrof. Söderström 1984 (dikter).
Pojken och korpen. Carlsen if 1988 (bilderbok för barn).
Poika ja korppi. (finsk översättning Eeva-Liisa Manner) Weilin+Göös 1988.
Bilen och lidelserna. Författarnas Andelslag 1991 (dikter).
Huset och luftens musik. Sahlgren 1993 (dikter).
Tjänstemannens natt. Teaterpjäs, som fick delat första pris i Wasa Teaters manuskripttävling 1994.
Kompasseja elämän ristiriitoihin. Runollisia visioita psykologisiin teemoihin. ai-ai 2003 (livsfilosofi och dikter).
Näkyjä arkielämässä. Arjen taikaa. ai-ai 2007 (dubbeldiktsamling).
Ihmiskunnan tulevaisuus – Mänsklighetens framtid. Basam Books 2017 (tvåspråkig diktsamling, finsk översättning Kai Nieminen).
Den gåtfulle mannen från ingenstans – Salaperäinen mies ei-mistään. Basam Books 2021 (tvåspråkig lyrisk berättelse, finsk översättning Kai Nieminen).
Om allting, ingenting och någonting – Kaikesta, ei mistään ja jostakin. Basam Books 2023 (tre diktsamlingar tvåspråkigt, finsk översättning Kai Nieminen).