1980-talet var en tid då den kristna högern bröt igenom på bred front i amerikansk politik. Virginiapredikanten Jerry Falwell fick ihop en koalition som kallades Moral Majority och som hjälpte Ronald Reagan till seger och i Reagans USA var TV-predikanterna stora gestalter och ikoner i populärkulturen. Fast Jimmy Swaggart inte var lika inriktad på inrikespolitik som många andra predikanter, föll hans budskap i god jord bland 1980-talets amerikanska högermänniskor och han var definitivt en kulturkrigare och smakdomare när det gällde att dra gränsen mellan sekulär och andlig musik.

Om man tänker på ledargestalter inom de evangelikalt kristna i USA, vilka tydligt har lierat sig med Republikanska partiets högerflygel, kan man åtminstone nämna Jerry Falwell, Jerry Falwell Jr., Kenneth Copeland, Jim Bakker och Pat Robertson, samt Billy Grahams son Franklin Graham, även om Billy Graham själv gärna höll sig ovanför partipolitiken och umgicks med alla presidenter oavsett partitillhörighet i flera decennier. Jimmy Swaggart var också mån om att inte framstå som en partipolitiker, även om hans konservativa budskap var populärt i högerkretsar.

Den viktigaste högerpolitiska kopplingen hade Jimmy Swaggart på 1980-talet till den moçambikiska högergerillan Renamo vars sak han öppet förespråkade i sin predikantroll som ett led i den globala kampen mot kommunismen. Renamo fick också stöd av apartheidregimen i Sydafrika. Den socialistiska rörelsen Frelimo hade kommit till makten på 1970-talet med stöd av både Sovjetunionen och Kina och 1985 stormade moçambikiska regeringstrupper Renamos högkvarter med stöd av Robert Mugabes Zimbabwe. I högkvarteret hittade man högar av till portugisiska översatta exemplar av Jimmy Swaggarts pingstteologiska bok How to Receive the Baptism in the Holy Spirit. Swaggart medgav aldrig det öppna finansiella stödet till Renamo som han misstänktes för, men spirituellt stöd hade gerillan bevisligen fått av honom. Swaggarts koppling till Renamo ledde aldrig till någon större skandal, eftersom all uppmärksamhet riktades till pingstpredikantens sexskandaler.

Jimmy Lee Swaggart föddes den 15 mars 1935 i Ferriday i Concordia Parish i Louisiana. Concordia är ett latinskt ord som betyder harmoni och ortnamnet kan ses som ett gott omen för den musikaliskt mycket begåvade Swaggart samt hans kusin Jerry Lee Lewis, som också föddes år 1935 i Ferriday. Senare skulle Jerry Lee Lewis bli en av rockmusikens största pianister och om möjligt, ännu mer berömd än kusinen som steg till en av USA:s mest igenkännbara religiösa ledare.

Jimmys far Willie Leon Swaggart spelade fiol och predikade i pingstkyrkan. Som jordbrukare var han en så kallad share-cropper, dvs. en markägare arrenderade en del av sin mark åt honom mot en andel av skörden. Modern Minnie var hemmafru och Jimmy var den äldsta av parets två barn. I kyrkan där fadern predikade träffade Jimmy sin brud Frances Anderson. Paret vigdes år 1952 när Jimmy var 17 och Frances 15 år gammal. De fick sonen Donnie Swaggart som skulle följa i faderns och farfaderns fotspår som predikant och musiker.

Om amerikanska framgångsteologer på 1980-talet och senare har tenderat att skryta med sina pengar och lyxbilar och flygplan, gjorde Jimmy Swaggart tvärtom. Han skröt med den fattigdom den lilla familjen levde i på 1950-talet. I en predikan på 1980-talet erinrade han sig hur han inte hade råd med att förse sin familj med tak över huvudet när han reste runt i sydstaterna och predikade i sin ungdom. Några pengar behövde han inte för att han var fylld av anden. Nu har president Donald Trump offentligt meddelat att han sörjer Swaggarts frånfälle och att Swaggart var en ”otrolig” predikant, men Swaggart var ursprungligen inte den typen av framgångsteolog som Trump lättast har kunnat relatera till. För all del tjänade Swaggart så småningom stora pengar och år 1983 sändes hans predikningar av över 250 TV-stationer.

Det tog sin tid för Swaggart att bli rik på att predika men han lyckades definitivt med att nå den amerikanska drömmen på det sättet. Två av hans kusiner blev berömda som musiker, nämligen Jerry Lee Lewis, som fick den stora globala hitlåten ”Whole Lotta Shakin’ Goin’ On” år 1957, och countryartisten Mickey Gilley, som år 1974 spelade in sin version av klassikern ”Room Full of Roses”. Jimmy Swaggart och Jerry Lee Lewis var släkt med varandra både på fars- och morssidan och Jimmy övade sitt sjungande, medan Jerry Lee spelade piano när de var unga. När Jerry Lee Lewis fick ett lukrativt skivkontrakt med Sun Records, blev även Swaggart erbjuden kontrakt av samma skivbolag. Han tackade nej för att han ville predika, men han skulle så småningom ändå spela in gospelskivor, dock så att han höll den sekulära musikens värld på armlängds avstånd. Speciellt känd blev han för att fördöma kusinens ogudaktiga livsstil och djävulens musik. Detta har inspirerat en minnesvärd scen i 1980-talsfilmen Great Balls of Fire! om Jerry Lee Lewis liv där Dennis Quaid spelar Lewis och Alec Baldwin är Swaggart. Strax innan Jerry Lee Lewis dog år 2022 spelade han in en gospelskiva med kusinen Swaggart. Skivan heter Jimmy Lee & Jerry Lee: The Boys from Ferriday och syftet med den var att visa att släktfejden var över och de gamla herrarna var på väg att gå in i graven som vänner, inte som fiender.

På 1960-talet blev Jimmy Swaggart känd i hela USA som radiopredikant och år 1971 inledde han den mycket framgångsrika och synliga karriären som TV-predikant. År 1984 grundade han Jimmy Swaggart Ministries. Grundbulten i hans imperium var megakyrkan Family Worship Center i Baton Rouge och bibelskolan Jimmy Swaggart Bible College var en del av företaget. År 1991 fick bibelskolan byta namn till World Evangelism Bible College när alltför många hade hoppat av på grund av predikantens stora sexskandaler.

Swaggart var känd som en konservativ och fördomsfull predikant. Katolicismen fördömde han som en falsk religion och han påstod att judarna hade fått lida i århundraden för att de inte hade godkänt Jesus. Det största misstaget gjorde han när han fördömde en annan pingstpastor, Marvin Gorman, som han påstod att hade gjort sig skyldig till otaliga otrohetsaffärer. Han blev stämd av Gorman och till sist fick betala 1,5 miljoner dollar för att ha kränkt kollegans ära. Men kollegan väntade inte på rättegången utan han betalade åt sin son och svärson för att de skulle skugga Swaggart och få honom fast för en affär. En av 1980-talets stora religiösa sexskandaler var ett faktum när Swaggart gick in i Travel Inn på Airline Highway i Metairie i Louisiana och Gormans familjemedlemmar lyckades fotografera honom i sällskap av en prostituerad. Gorman dök sedan själv upp på platsen för att läxa upp Swaggart och få av honom ett löfte om en offentlig ursäkt. Gorman tog sedan upp fallet Swaggart inom pingströrelsen när den offentliga ursäkten uteblev.

År 1988 visste hela världen att Jimmy Swaggart hade besökt en prostituerad. TV-komikerna drog skämt om honom och han själv höll ett mycket berömt TV-tal, det så kallade jag har syndat-talet. Med tårar i ögonen erkände Swaggart att han hade syndat inför sin enorma TV-publik utan att tala om specifika detaljer. Skandalen innebar att han aldrig nådde samma publik som före den, men hans verksamhet var på väg att återhämta sig när han år 1991 blev fast igen. Den här gången var Swaggart i Indio i Kalifornien och polisen bad honom stanna för att han körde bil på fel sida av vägen. Med sig hade Swaggart en lokal prostituerad. Efter den andra skandalen valde Swaggart att inte kommentera saken offentligt. Han meddelade helt enkelt att Herren hade meddelat honom att vad som pågick inte angår församlingen.

Swaggart hade förlorat sin status bland pingstvännerna men han fortsatte med sin megakyrka i Baton Rouge som en kyrkligt obunden predikant. Bland en del evangelikalt kristna väckte han beröm för att han lyckades återhämta sig och få sin verksamhet på fötterna efter två så stora skandaler att få av hans kolleger hade varit med om något liknande. Det att hans verksamhet som predikant fortgick i närapå 50 år nämndes av många av kollegorna som en av hans främsta meriter nu när han har dött. Han gav aldrig upp utan fortsatte predika och sjunga gospellåtar, även om publiken var mindre och efter den andra skandalen hade komikerna förstås fått ytterligare ammunition att driva med honom med. Swaggart fortsatte sin verksamhet som predikant så länge han kunde och arvet förs vidare av sonen Donnie och sonsonen Gabriel Swaggart som också är predikant.

Som musiker vann Swaggart år 1981 en Grammy för albumet Worship i genren traditionell gospelmusik. Swaggart hade sina beundrare både på grund av musiken och de kraftfulla predikningarna, men hån fick han ta emot ännu på gamla dagar. År 2018 höll USA:s president Donald Trump ett politiskt tal i delstaten Mississippi där han hånade Swaggarts jag har syndat-tal från 1988. Det var knappast Swaggarts besök hos prostituerade som Trump tyckte illa om utan det att han hade erkänt, bett om ursäkt och visat sig i offentligheten med omanliga tårar i ansiktet. Nu när Swaggart har avlidit har Trump hyllat hans patriotism och gudaktighet som inspirerade miljontals människor. År 2021, när Trump hade förlorat presidentämbetet, berättade Swaggart i offentligheten att Trump hade ringt honom och sagt hur berörd han hade blivit av föregående söndags predikan. När Trump var som mäktigast, var Swaggart någon han hånade. Men i förlustens ögonblick såg Trump i Swaggarts ovilja att ge upp en förebild och på det sättet hann dessa stora populärkulturella fenomen från 1980-talets USA försonas till sist. Trump är också väl medveten om hur mycket det politiska stödet från evangelikalt kristna amerikaner, även Swaggarts anhängare, betyder för honom.