Bästa kamrater,

Tack för inbjudan och tack för äran att få hålla talet här idag.

Den här platsen, Rödas grav och minnesmärke i Västankvarn, är minst sagt speciell. Här kan vi känna historiens vingslag och – i varje fall jag brukar – tolka in en slags tröstande sorg i de intryck naturen här ger i skogens skydd en bit bort från arkebuseringsfälten. Här kan vi också uppleva en värdighet i att inbördeskrigets grymma efterspel aldrig glöms, att minnet bevaras för att ära de som dödades och för att förebygga att någonting liknande ska ske igen.

Vi kan samtidigt vara stolta över att vårt land som slets itu så brutalt i början av sin självständighet senare enades och utvecklades framgångsrikt, till ett sant välfärdsland. Denna enighet är viktig och spelar en central roll i allvarliga tider som dessa.

Putins Rysslands avskyvärda anfallskrig i Ukraina innebär att vi upplever storskaligt anfallskrig från en suverän stat mot en annan i Europa, någonting vi sett nog av under 1900-talet. Någonting som borde höra hemma endast i historieböckerna.

Rysslands invasion utgör enligt våra främsta experters bedömning ett hot mot hela Europas säkerhet och stabilitet. Det är Rysslands uttalade mål att förändra Europas säkerhetsordning.

Enligt Statsrådets Redogörelse om förändringarna i den säkerhetspolitiska miljön är säkerhetsläget i Europa och Finland mer oroväckande och svårare att förutse än någonsin efter kalla krigets slut. Och denna förändring bedöms bli långvarig. Detta faktum i kombination med att vi i realtid kan följa med krigsförloppet, se civila offer, familjer som flyr, läsa om barn som dödats i attacker, medför givetvis att vi reagerar starkt och känslomässigt. Allt annat vore, konstigt. Vi är människor. Det är okej att stänga av nyheterna då det blir för svårt. Det är okej att visa och tala om känslor, också svåra sådana.

Ilska, sorg och frustration kan välla fram. Och glädjeämnen kan ge upphov till ett stråk av dåligt samvete. Vi borde ju främst fokusera på att stödja Ukraina än mer. Det ska vi göra, just för att livet ska vara tryggt och fint överallt, och vi ska ändå hellre sprida glädje än kväva den i vardagen.

Som nation agerar vi med huvudet kallt, hjärtat varmt, resolut som en del av Europeiska unionen och självständigt. Vi fördömer invasionen och brott mot mänskliga rättigheter. Vi stödjer Ukraina och vi arbetar för ännu hårdare sanktioner mot Putins Ryssland, så att vi inte hjälper Ukraina med ena handen, men genom import av fossila bränslen finansierar Putins krigskassa med den andra handen.

Att vi tar detta krig på största allvar innebär inte att vi försummar andra kriser. Vi glömmer inte Jemen, Afghanistan, Syrien, Etiopien, Somalia, Sydsudan, Nigeria, Palestina. Finland fortsätter bedriva aktiv och förutseende diplomati. Och vi tar vårt ansvar här och nu för vårt lands och Europas säkerhet. Ett stabilt och demokratiskt Europa gynnar hela världen. Vi måste göra vad vi bedömer att bäst gynnar freden.

Bästa åhörare,

I SDP:s partistyrelse har vi givetvis diskuterat säkerhetspolitik på varje möte sedan det möte vi höll just den 24 februari i år. Frågorna har diskuterats på alla nivåer i partiet, som vid de flesta kaffebord i hela landet.

Denna månad, nu i maj, fattar partiet linjebeslut om ett eventuellt Nato-medlemskap. Socialdemokraterna kallar till ett extrainsatt partifullmäktigemöte den 14 maj för att ta ställning.

För vissa är frågan klar och enkel, enligt andra mångfasetterad och svår. Det är viktigt att det linjeval som fattas bygger på gediget faktaunderlag och väl genomtänkta analyser. De förutsättningarna är i princip uppfyllda nu och garanterat inom följande veckor.

Ett beslut stundar, och det är av stor vikt att Finland och Sverige går hand i hand.

Oavsett beslut i frågan ska vi fortsätta arbeta för global kärnvapennedrustning. Kriget har nämligen åter väckt oron för kärnvapenanvändning. Det är ett ödesdigert kort som Ryssland har viftat med. Tillsammans med klimatförändringarna utgör massförstörelsevapen det största hotet mot mänskligheten. Det är minst sagt allvarligt att Rysslands invasion hindrar också framsteg inom kärnvapenkontrollen. Den nämnda kompletterande redogörelsen lyfter fram att den senaste tidens negativa utveckling framhäver vikten av bland annat icke-spridningsavtalet.

Det är också viktigt att vi stärker vår cybersäkerhet i ett alltmer digitaliserat samhälle. Och vi måste trygga försörjningsberedskapen i alla situationer.

Bästa kamrater,

Då vi värnar om vår säkerhet är försörjningsberedskapen central. Regeringen Marin har fattat beslut om stödpaket till jordbruket och transportbranschen. Därtill drabbas alla hushåll av stigande priser. Vi hade redan innan kriget en energipriskris som sedan förvärrades och som nu skapar stora osäkerhetsmoment.

Jag har talat för, och fortsätter tala för fler kompensationer till medborgarna. Beslutet från februari om att höja skatteavdraget för arbetsresor i år är motiverat, men gynnar inte alla, till exempel inte pensionärer och studerande.

Det riktade stödet till de mest drabbade måste beredas snabbare än planerat. En ny åtgärd som kommer att sänka bränslepriserna för alla är den temporära ändringen av distributionsskyldigheten. Vi måste ständigt vara beredda att vidta ytterligare åtgärder för att hålla hjulen rullande, för att köpkraften inte ska försämras, så att priserna på mat och andra nödvändigheter inte blir ohållbara.

Det här står inte i strid med våra klimatpolitiska mål. Tvärtom, för att den gröna omställningen ska få stöd och accepteras och få skjuts framåt måste den vara rättvis. Vi har nu både klimatskäl och säkerhetspolitiska skäl att snabbt bli oberoende av fossila bränslen. Det kostar, ja, men det kostar i form av investeringar som betalar sig tillbaka, och kom ihåg att kostnaderna för en global uppvärmning på flera grader kommer att kosta enormt mycket mer än att bromsa växthusgasutsläppen i tid så att vi når målet i Paris-avtalet.

Bästa kamrater,

Ibland verkar vi glömma klimatkrisens omfattning, att vi går mot en uppvärmning som är oförenlig med civiliserade samhällen. Men det finns hopp, det finns hopp på grund av handlingar, på grund av ambitioner som följs upp av beslut, som regeringen Marin gjort och gör.

Jag fick i vintras frågan om att skriva för Kalevi Sorsa-säätiö om socialdemokratin och dess värderingar på 2020-talet. Essän publicerades i en pamflett på fredagen. Jag skrev under rubriken “Det rättvist gröna är rött”. Jag inleder med att skriva så här:

“Under 2020-talet avgörs om målet om maximalt 1,5 graders uppvärmning globalt uppnås. Det är en helt avgörande fråga för mänskligheten och biodiversiteten. Jag ser det som självskrivet att en socialdemokrati i tiden har rättvis omställning som huvuduppgift detta decennium. Jag hoppas kunna förklara varför det här är en nödvändig konsekvens av de grundläggande socialdemokratiska värderingarna.”

Jag är nämligen övertygad om att socialdemokratin inte bara kan bidra utan är en absolut nödvändighet för stabilitet och utveckling också i vår tid. Vi behövs, inte bara på grund av värderingarna utan också på grund av kunskap, om utbildning, vård och arbetsmarknadsfrågor. Och vi behövs främst för att vår politik är förankrad i vardagen.

Den handlar om hur snabbt du får vård om du blir sjuk. Hurdan tillgången är till kvalitativ utbildning, från småbarnspedagogik till spetsforskning. Hur långt pensionen räcker. Hur du har råd att röra dig för att få vardagspusslet att gå ihop. Vår politik handlar om hållbarhet, social, ekologisk och social hållbarhet. Om att det offentliga, vår gemensamma sektor ska visa vägen, få vara central och inte bara rätta till störningar på marknaden. Och vår politik handlar om sysselsättning. Vi utgör arbetarrörelsen tillsammans med arbetstagarorganisationerna.

Bästa kamrater,

Det ligger i hela vårt välfärdssamhälles intresse att avtalssamhället består. Vi har de senaste åren sett en oroväckande utveckling på grund av arbetsgivarsidans initiativ och steg bort från övergripande överenskommelser som gett förutsägbarhet och stabilitet tidigare. Vi behöver alltjämt allmänt bindande avtal.

En sak är säker, vi ska alltid stå på arbetstagarnas sida, och vi värnar om ramverk för hur alla parter förhandlar och kommer överens. Vi är öppna för trepartssamarbete.

Vårdarnas arbetsmarknadsförhandlingar är verkligen som deras slogan säger Allas vår sak. En del säger att deras krav är ohållbara för de offentliga finanserna. Jag säger att det är ohållbart att hålla vårdarna kvar i allt för betungande arbetsvillkor och en lönenivå som leder till branschbyten eller flytt till vårdarbete i andra nordiska länder. Att inte besvara kraven ens som en rättvis kompromiss – det är ohållbart och en välfärdskris.

Statens roll då, ska staten inte skjuta till pengar? Jovisst, det har gjorts de senaste åren, av historiska mått, och också utöver pandemihanteringen. Men resurser går inte per automatik till löner. Det behövs en arbetsmarknadsöverenskommelse och utifrån den tar staten ansvar, en mekanism finns inbäddad i lagpaketet för social- och hälsovårdsreformen. Allt detta skulle ändå underlättas av om alla satt vid samma bord.

Vi ska aldrig vidta tvångsåtgärder lagstiftningsvägen för att sköta saker under arbetskonflikter. Redan diskussion om en patientsäkerhetslag stal i våras tid och energi från förhandlingarna, tog fokuset från det väsentliga. Det hade varit en omöjlig väg för ett sant arbetarparti.

Utmaningarna gäller förstås fler branscher. Vi har pågående arbetskonflikter nu. Vi socialdemokrater vill ha och jobbar för ett lönejämställdhetsprogram för att förbättra lönerna inom offentliga sektorns låglönebranscher på sikt, steg för steg, men med en tydlig riktning, konkret förverkligat efterhand, inga luftslott eller tomma ord.

Bästa åhörare,

Det är av stor vikt, av största betydelse, att den socialdemokratiskt ledda regeringens arbete får en fortsättning efter nästa års riksdagsval. Vi har denna period sett att det har enorm betydelse vilka partier som sitter i regeringen och vilket parti som är statsministerparti.

Ur ett västnyländskt perspektiv är det glädjande att vi inte längre är en vit fläck på kartan då resurser fördelas. Vi har fått satsningar på infrastruktur, och mer behövs, från landsvägar till lägre vägnät och till hamnar och järnvägar.

För hela landet är det viktigt att vi satsar mer på utbildning, inte minst yrkesutbildning, efter förra periodens nedskärningar.

Det är en stor rättvisefråga att vi återinfört den subjektiva rätten till småbarnspedagogik på heltid för alla, samt minskat gruppstorlekarna och sänkt avgifterna.

Det är historiskt att vi genomför social- och hälsovårdsreformen utan privatiseringar eller nedskärningar.

Att vi utvidgat läroplikten så att andra stadiets utbildning är avgiftsfri för alla och ingen lämnas utanför.

Att vi förhindrat grå ekonomi och skatteflykt.

Att vi vidtagit en mängd åtgärder för att stärka sysselsättningen.

Att vi höjt garanti- och folkpensionerna.

Att vi lyckats med en familjeledighetsreform som från och med denna höst stärker jämställdheten.

Att vi satt Finland på en konkret väg mot kolneutralitet 2035.

Att vi grundat myndigheten äldreombudsman. Sänkt social- och hälsovårdsavgifterna. Skrivit en förhöjd vårdardimensionering i lag. Åtgärdat flera brister inom taxilagstiftningen.

Att vi reformerar sexualbrottslagstiftningen så att straffen skärps och vi får en samtyckeslag.

Vi åstadkommer.

Och allt detta trots exceptionella förhållanden på grund av pandemin. Och vi är inte klara. Tvärtom. Vi har mycket kvar att förbättra. Vi ska åtgärda flitfällor, åtgärda vårdskulden. Införa vårdgarantin som inkluderar en åberopad terapigaranti då behovet växer, inte minst på grund av hur unga lidit av coronakrisens hantering. Vi ska förbättra pensionärernas situation. Fortsätta utvecklas mot ett hållbart välfärdssamhälle med hög sysselsättning. Våra program skrivs nu, för framtiden och vårt allas bästa. Och för Västnyland återstår en mängd utvecklingsarbeten som behöver statligt stöd, inte minst på trafiksidan.

Kampen fortsätter!

Jag önskar er alla en Glad Första maj!

Tack