Ärade kongress, bästa partiordförande, bästa kamrater

Härligt att se er alla just här i Raseborg. En stad där vi socialdemokrater har ett stöd på över 27 procent – och kämpar för starkare framgångar i vårens val i och med att våra värderingar behövs så akut i denna tid.

Högerregeringens attacker mot facket och vanliga löntagare fortsätter och det är vi – SDP – som är motkraften.

Högerregeringens nedskärningar i socialskyddet som blir oskäliga för de som har det allra svårast fortsätter och det är vi som är motkraften.

Högerregeringens försummelse av och förvärrande av social- och hälsovårdens kris fortsätter, höjningen av patientavgifter fortsätter och det är vi som är motkraften.

Högerregeringens åtstramningar av invandringspolitiken, vilka kan försvaras varken moraliskt eller ekonomiskt, fortsätter och det är vi som är motkraften.

Högerregeringen skulle absolut inte skära i utbildningen, men såväl den fria bildningen som yrkesutbildningen lider, studerandes ekonomi lider så att den jämlika rätten till utbildning äventyras och det är vi som är motkraften.

Högerregeringens nonchalans gentemot klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald fortsätter, trots att denna ödesfråga blir viktigare och mer akut dag för dag. Senaste exemplet är extremväder i Spanien. Även här behövs vi som statsministerparti igen, och vi behöver ytterligare konkretisera vår politik för en rättvis omställning.

Bästa kongress,

Det är märkliga tider. På kommande är höjd moms på kollektivtrafik men sänkt skatt på bilar med höga utsläpp. Höjd moms på böcker och gym i en tid då bokförsäljningen minskar och vi behöver mer förebyggande hälsoåtgärder.

Småföretagare lider, men skatteåtgärder som skulle gälla de mest välbärgade och storföretag lyser med sin frånvaro.

Accelererande klimatförändringar, och slopat krav på att kommunerna ska hålla sig med uppdaterade klimatplaner. Kortsiktigt. Motstridigt. Motsägelsefullt.

Utöver själva sakfrågorna i politiken har vi hela retoriken, hela förskjutningen av anständighetens gränser som tillåts med sannfinländarna på ministerposter.

Låt oss tala klarspråk:

Regeringspartierna accepterar faktiskt en del rasism eller rasismbejakande retorik. Annars skulle Purra inte ha deras förtroende.

Regeringspartierna accepterar attacker mot media. Annars skulle Rydman inte ha deras förtroende.

Regeringspartierna accepterar avhumaniserande språkbruk om minoriteter. Annars skulle Tavio inte ha deras förtroende.

Ja, på tal om Tavio, nu är till och med utrikespolitiken trasig. Utrikesminister Valtonen agerar lyckligtvis statsmannamässigt, men regeringens linje är otydlig i frågor som borde vara kristallklara.

Priset är alltså högt för hela landet för att högern tar fasta på sitt momentum. Hela vår politiska kultur förändras, allt för att Samlingspartiet och SFP hellre prioriterar att få föra ekonomisk högerpolitik och arbetsgivarsidans arbetslivspolitik helt ensidigt och med diktat.

Men nu vet vi att den så kallade värdeliberala högern inte har någon gräns, att Sannfinländarna får härja fritt. Regeringen lär inte falla inifrån innan Sannfinländarna vill det.

Så låt oss lägga fokus och energi på att dels sätta agendan och föra fram våra alternativ, inte låta högern bestämma berättelsen om vår tid, dels givetvis kritisera orättvisor även i fortsättningen.

Och låt oss påminna om att en stark nordisk välfärdsstat i tiden är den bästa garanten för service på svenska.

Bästa kongress,

Läget i Gaza är katastrofalt. Då Israel förbjuder FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar säger Finlands utrikeshandels- och utvecklingsminister Tavio att Finland ska följa med hur beslutet förverkligas.

Följa med?

Om det är något omvärlden gjort för länge och för passivt så är det att följa med hur läget går från allvarligt till katastrofalt till helvetiskt.

Den här konflikten är komplicerad som få. Men vi borde kunna enas om att det är självklart att fördöma krigsbrott. Lika självklart som ändamålen inte helgar medlen på ett sätt som gör det rätt att döda barn eller sätta hela Gaza i svält.

Och jo, det går att ha två tankar i huvudet samtidigt i denna polariserade tid. Det är sorgligt och fel att såväl antisemitismen som förakt mot muslimer ökar – även i Europa. Vi fördömer givetvis allt våld mot civila, från alla sidor.

Mest akut gäller att stoppa det som kan vara ett folkmord.

Det är dags att erkänna Palestina som stat. Det är inte att belöna avskyvärda Hamas, det är att bidra till att stoppa en utplåning, det är ett försök att gynna freden.

Det borde också vara dags att stoppa vapenhandel med Israel om vi ska hålla fast vid linjen att inte idka sådan handel med krigförande länder, inte med sådana som dödar civila. Det är det enda hållbara.

Därtill har vi lidande i Libanon, och växande kvinnoförtryck i Afghanistan, vars flyktingar en del ministrar enligt uppgifter i media vill sålla bort från vår flyktingkvot, som för övrigt halverats i en tid då antalet människor på flykt fördubblats. Det borde ju utifrån det faktumet ske precis tvärtom. På den här punkten kan jag konstatera vad stadsdirektören viskade till mig, Raseborg och föregångarstäderna har varit föredömliga och konsekventa i att varje gång ställa upp Finland har tagit emot kvotflyktingar.

Lyckligtvis är vi eniga om stödet till Ukraina. Må det avgörande stödet från USA också behållas efter nästa veckas ödesmättade presidentval som kan få stora globala följder.

Så avslutningsvis, bästa kamrater,

Vi kan i Finland ta steget till sju dagars vårdgaranti istället för att förlänga den till tre månader som regeringen gör.

Vi kan höja kulturens finansiering till en procent av statens budget, för att det både har ett egenvärde och lönar sig över tid om pengarna används klokt.

Vi kan förbättra studerandenas inkomster och göra studier mindre lånebaserade.

Vi kan höja de lägsta pensionerna och garantera fungerande tjänster för äldre.

Vi kan ha en sådan funktionshinderservicelag som redan godkändes enhälligt strax innan riksdagsvalet, för att rivas upp av högern direkt efter valet.

Vi kan skydda mer natur i enlighet med behoven, vi kan och bör verkligen göra mer för klimatet.

Och vi kan finansiera satsningar rättvist och hållbart.

Som vi sade i riksdagsvalet senast, vi står för “ett bevarande av den totala skattegraden på minst nuvarande nivå för att trygga tjänsterna i den nordiska välfärdsstaten samt en omvandling av beskattningen i mer progressiv riktning än idag.”

Ekonomin kan anpassas mer rättvist. Men utöver statsskulden behövs starkare fokus på klimatskulden och investeringsskulden.

Det är möjligt, det finns alternativ, hoppet lever!

Så, för frihet, jämlikhet och solidaritet: kampen fortsätter!

Jag önskar er en givande kongress, bästa 125-åriga FSD!