Det är en kall måndag i februari som jag välkomnas hem till Karin Sandqvist. Hon berättar om sitt liv i kulturens tjänst.

Om vi börjar med nuet. Vad gör du idag?

– Jag håller på att korrekturläsa en bok som handlar om vinerna i Carl Michael Bellmans diktning. Den ska släppas senare i år. Det är sommelier Tage Neuman som skriver boken. Rusdrycker var vardagsdryck i slutet av 1700-talet. Neuman jämför vinerna på Bellmans tid med vår tids viner. Ett intressant projekt!

Karin berättar vidare att hon också håller på med redigeringen av antologin 19 Poeter som är i slutfasen och som är tänkt att ges ut på förlaget Scriptum i vår.

– Det har varit mycket arbete med det här projektet. Olika textfonter ska redigeras till ett och samma och ordningsföljden ska vara densamma i alla intervjuer. Det är mycket när det är nitton personer. Det är ett väldigt intressant projekt, som jag tycker mycket om.

Hur är det att jobba med redigering av poesi jämfört med prosa?

– Svenska språket har varit mitt arbetsverktyg i mitt yrkesliv som journalist. Jag går upp i varv när jag får jobba med texter på svenska. Redan i skolan var jag duktig i uppsats och några dikter har jag skrivit. De finns i Tondiktarna. Diktantologi 4 (Ykkösoffset Vasa 2008). Jag är också trubadur. I hela mitt liv har jag sjungit visor till gitarr. En visa är en tonsatt dikt; jag kan flera hundra.

Tillbaka till hur det började

Karins intresse för musik började redan i spädbarnsåldern. Hennes mor berättade för henne att hon sjöng innan hon kunde tala. Först hade hon musiken som en hobby, sedan halkade hon in på musikvetenskap vid Åbo Akademi. Och det fortsatte den vägen. Hennes föräldrar hade försökt få Karin att börja arbeta som barnträdgårdslärare, för hon var så bra på att ta hand om barn, men det blev inget av det då Karin istället följde sitt eget hjärta i sitt yrkesval.

Karin skrev sin gradu 1976. Under studietiden utvecklades Karins musikaliska uppfattning. Hon sjöng i Florakören, var första vicedirigent och satt i musiknämnden. Det blev körläger, konserter och turnéer. Det öppnades ännu fler dörrar för Karins musicerande och på den vägen är det, berättar Karin, som också spelade altviolin i Akademiska Orkestern i Åbo och i Brages stråkorkester i Helsingfors.

Journalist på radion

Efter ett år som musiklärare i Pargas, kände Karin att hon ville gå vidare i livet och fick jobb som musikredaktör vid Vardagsmagasinet, idag Radio Vega. Ett inspirerande arbete enligt Karin, där hon bland annat fick lägga lämplig musik till reportage, som kollegorna på radion hade gjort.

– Det var ett helt annat sätt att jobba än idag. Det var ett drömjobb och jag var lycklig, berättar Karin.

Efter ett tag fick Karin börja göra intervjuer själv, och hon blev kvar på Finlands rundradio i ett decennium fram till 1988, då hon flyttade till Stockholm. Där fick Karin jobb på Sveriges Radio. Där trivdes hon mycket bra.

Tillbaka till Österbotten

För ca 20 år sedan, eller för att vara exakt 2003, flyttade Karin tillbaka till sin hemstad Vasa efter att hennes far hade fått en stroke. Karins mamma var väldigt trött och över 80 år på den tiden, men ville ändå vårda sin man hemma. Karin var den enda av fyra barn som hade möjlighet att flytta hem igen. Hon grundade egen firma och fick direkt börja som frilans på Vasabladet och kunde samtidigt hjälpa sina föräldrar.

Förutom arbetet som journalist så började Karin även ge gitarrlektioner på kvällstid på Arbis och på Korsholms vuxeninstitut. På dagtid var hon även musiklärare på Korsholms högstadium i tre år. Och som om inte dessa jobb var tillräckligt mycket för Karin, så sjöng hon även med dagisbarn och pensionärer till och från på eftermiddagarna. Hon uppträdde också som trubadur.

Ger du fortfarande gitarrlektioner?

– Jag kan ge privatlektioner, ja. Det är bara att ta kontakt!

Karin Sandqvist ger fortfarande gitarrlektioner. (Foto: Nicko Smith)

Författaren Karin

Karin gav ut boken om konsulinnan Tulla Moe för några år sedan. Hon presenterar verket på följande sätt på Boklund.fi som säljer boken: “Konsulinnan Tulla Moe var en lysande stjärna i Vasa under första halvan av 1900-talet. Hon var begåvad, spirituell och slagfärdig. Hon älskade musik, konst och teater. Hon arbetade till gagn för fattiga barn och idkade välgörenhet. Hon var en konstnärssjäl och fick uppleva en turbulent och omvälvande tid i Nikolaistad-Vasa, när Finland förändrades från Storfurstendöme under tsarryssland till en självständig stat.”

Arbetet med biografin började efter ett samtal med professor Ann-Marie Häggman, en god vän från studietiden. Karin hade hela livet velat skriva en bok, men visste inte om vad. Då sade hennes väninna att hon skulle skriva om en stark österbottnisk kvinna. Och så blev det. Efter att ha funderat på bland andra Alma Skog, Matilda Wrede och Augusta Krook – vilka redan var omskrivna, så gick Karin till Loftet i Vasa en dag 2014, där det var en utställning av gamla spetsar. Det visade sig att det var konsulinnan Tulla Moes spetsar. En låda hade hittats i ett antikvariat i stan och nu var de utställda. Loftet var Moes gamla hem och ingen hade skrivit om henne.

– Och då sade det klick! I den stunden kände jag att det är henne jag ska skriva om, berättar Karin.

Det visade sig att när Karin växte upp i sitt barndomshem så fanns det små skålar, dukar och kinesiska koppar i hemmet och Karin frågade sin mamma vad det var för fina saker och fick till svar att det var konsulinnans.

– Så i princip har jag varit omgiven av konsulinnans prylar sedan min barndom och ungdomstid. Så det var en bra början att utgå från sig själv till boken och slutet hade jag ju klart för mig.

Karin berättar att Tulla Moe aldrig har lämnat Loftet på Rådhusgatan 28 och att hon finns kvar och spökar där och att det finns många som hört eller mött henne på något sätt i byggnaden.

– Det knackar i rören, det faller porslin ur skåpen, stolar flyttar sig. Nuvarande krögare, Kenny och Suvi Sundqvist, har berättat: när Suvi kom till jobbet före alla andra klockan åtta på morgonen, hör hon hur steg i trappan från övre våningen och en trevlig röst med norsk brytning säger “God morgon”. Suvi tänkte direkt att det var Tulla Moe.

En aktuell konsulinna i både bokformat och på Loftet i nutid för de nyfikna om denna minst sagt spännande kvinna från förr i tiden.

Och därmed tackar jag Karin för att hon tog sig tid att berätta om sitt liv i kulturens tjänst och önskar henne lycka till med alla sina projekt framöver.

Karin Sandqvist har en mångsidig produktion bakom sig inom olika genrer. (Foto: Nicko Smith)