Folktingets ordförande Sandra Bergqvist (SFP) öppnade för möjligheten av en hybridsession när det gäller höstens extra session, om omständigheterna tillåter. Då kunde ledamöterna träffa varandra rent fysiskt och de som så önskar kunde delta på distans.

– Det brukar vara lika viktigt i sådana här sammanhang med kaffebordsdiskussionerna och kvällsminglet, konstaterade Bergqvist  som beklagade sig över att den informella delen som möjliggör för ledamöterna att knyta konktakter igen hade uteblivit.

Anders Adlercreutz från SFP valdes till talman för sessionen och till vice talmän valdes socialdemokraten Jacob Storbjörk från Jakobstad och Jörgen Pettersson som representerar den åländska gruppen. Efter pausen för utskottsarbete fungerade Storbjörk som talman när Adlercreutz hade återvänt till sitt riksdagsarbete.

Jacob Storbjörk (SDP) från Jakobstad fungerade som vice talman på Folktingets digitala session. Foto: Topi Lappalainen

Förutom för öppningsanförandet höll Bergqvist också ett linjetal där hon noterade att tvåspråkigheten har förbisetts i många fall i pandemitider.

– En fungerande tvåspråkighet borde vara inbyggd när det gäller kriskommunikation, sade Bergqvist.

I Svenska folkpartiets gruppanförande betonade Camilla Wikman vikten av att åtgärda den ungdomspsykiatriska specialvården där situationen är bristande i många håll när det gäller vården på svenska.

Socialdemokraternas gruppanförande hölls av FSD:s ordförande Anette Karlsson från Borgå som betonade att barn och unga har haft det svårt under pandemin:

– Barn och unga är framtiden. Därför är det särskilt viktigt att vi inte låter dem gå illa. Vi vet att coronakrisen har drabbat barnen – de har under längre tider gått miste om närundervisning och skolgemenskapen, inte kunnat träffa kompisar eller delta i sina hobbyer.

Karlsson var nöjd med regeringen Marins insatser i hur man har tacklat pandemin och uttryckte dessutom sin glädje över den första barnstrategin i Finland även om det finns en del att göra för barnen.

– Psykiskt och fysiskt våld har i allmänhet minskat i vårt land, men samtidigt har formerna blivit allt mer allvarliga. Enligt Finlands svenska lärarförbund förekommer mobbning i något mindre utsträckning i svenska skolor än i finska. Däremot verkar det som om mobbningen i större utsträckning fortsätter eller rent av blir värre i de svenska skolorna, också efter att eleverna påtalat mobbningen.

Karlsson bedyrade regeringens åtgärdsprogram mot mobbning som inbegriper bland annat stärkande av emotionella färdigheter och interaktionsfärdigheter inom småbarnspedagogiken.

– Jag vill att vi slutar att tala om mobbning, eftersom det är frågan om psykiskt och fysiskt våld som sker i skolan eller daghemmet, sade Karlsson.

Psykisk ohälsa var en annan viktig del av Karlssons tal och hon uttryckte sin belåtenhet med den nya nationella strategin för psykisk hälsa. En viktig uppgift för Folktinget är att bevaka tillgången till vård även på svenska.

– För oss finlandssvenskar är det viktigt att påminna om att det måste finnas tillräckligt med svensktalande kuratorer, psykologer, psykoterapeuter och andra som arbetar med människor som är i risk av eller redan lider av psykisk ohälsa.

Social- och hälsovårdsreformen leder till nya välfärdsområden. Medan Karlsson var nöjd med reformen och dess tvåspråkiga områden som en utgångspunkt för tryggandet av den svenska servicen, påminde hon om vikten av att slå vakt om saken:

– Bättre svensk service kräver också fungerande samarbete mellan de tvåspråkiga områdena, inte minst för att trygga vård och fungerande vårdkedjor på svenska för små klientgrupper. Vi ska se det som en utmaning och möjlighet att utveckla vårdformer som fungerar bristfälligt eller helt saknas på svenska. Här spelar Folktinget en viktig roll.

De övriga gruppanförandena hölls av Jörgen Pettersson (Åland), Birgitta Gran (Vänsterförbundet), Tuula Närvä (De gröna), Thorolf Sjölund (Samlingspartiet) och Kurt Hellstrand (KD). Pettersson betonade hur hårt Åland har lidit av pandemins effekter på färjtrafiken. Gran lyfte fram tvåspråkigheten i skolan och språkduschtrenden inom småbarnspedagogiken. Närvä var nöjd med att det finns en gemensam vilja att följa språklagen och jublade över den nya satsningen i form av en batterifabrik i hennes hemstad Vasa. Sjölund talade om sysselsättningen, skuldbördan och behovet av obligatoriska coronatest vid gränserna. Hellstrand var glad över det planerade nybygget på Lagmansgården i hans hemstad Jakobstad.

Flera aktiva socialdemokratiska insatser i debatten

Flera av de socialdemokratiska folktingsledamöterna utmärkte sig i debatten. Storbjörk uttryckte sin oro för svenska bolag som etablerar sig i Finland och inte satsar på svenskspråkig betjäning. Han noterade att det till all lycka inte gäller alla:

– Alla svenska bolag missköter inte servicen på svenska i Finland. Tvärtom föregår många med gott exempel och bidrar till att det svenska och det nordiska syns och hörs i vardagen. En ros till dem!

Storbjörk föreslog ett webbseminarium med Business Sweden som Folktinget kunde ordna för att understryka vikten av svenskspråkig betjäning i Finland.

Elisabeth Helander från Helsingfors deltog i sin sista session och riktade ett speciellt tack till ordföranden och sekreteraren i Folktingets utbildningsutskott där hon har fått var med. Utbildningen i Finland anser Helander vara av god kvalitet men problem uppstår på grund av att finlandssvenskarna är så få.

– Elevantalet är ibland för litet för svenskspråkig undervisning nära hemmet och det kan vara brist både på kompetenta lärare och goda läromedel.

Helander lyfte fram bristen på svenskspråkiga småbarnspedagoger i sitt tal.

– Det konstiga är att behörighetskraven på småbarnspedagoger höjts de senaste åren – numera fordras en krävande högskoleexamen – men trots det har lönen inte stigit till en nivå som man kan leva på.

Hennes misstanke föll på kommunernas traditionellt manliga beslutsfattare som anser att en viss typ av yrken är ett kall för kvinnorna.

Peter Sjökvist från Närpes fungerade som resolutionsutskottets ordförande. Han lyfte fram i sitt tal behovet av trygga ett tvåspråkigt samhälle via svenskspråkig utbildning inom offentliga säkerhetstjänster, något som också blev till en central del av resolutionen.

Inger Östergård från Helsingfors talade om situationen inom åldringsvården i allmänhet och den svenskspråkiga åldringsvården i synnerhet. Hon menade att upphandlingen har lett till att kommunerna väljer de billigaste och sämsta vårdhemmen och att de internationella kedjorna har dumpat marknaden. Hon var nöjd med vad regeringen har åstadkommit i frågan och ansåg att förordningen om personaldimensioneringen med kompetenta vårdare är ett stort steg framåt.

– Men stora problem och risker finns fortsättningsvis, trots att pengar har beviljats till kommunerna för förbättring.

Enligt Östergård är en risk att kommunerna vill spara pengar och försämrar hemvården i stället. Och bristen på utbildad personal är ett stort problem:

– Usla arbetsförhållandena, låg bemanning och låg lön är orsaken. Särskilt stor är problemet på svenskt håll, många svenskspråkiga vårdare söker sig till  Sverige och Norge, där man får mycket högre lön.

– En god och högklassig åldringsvård på svenska är i högsta grad en fråga för Folktinget, avslutade Östergård.

John Liljelund från Esbo var nöjd med att man talar konstruktivt om samarbete över partigränser i pandemitider. Han tillbakavisade samlingspartisten Sjölunds kritik för skuldsättningen och menade att regeringen har behövt prioritera bekämpningen av pandemin.

– Hur skulle den samhälleliga diskursen se ut med ett tio gånger större antal insjuknade, sjukhus- och intensivvårdsbehövande samt avlidna, undrade Liljelund som också betonade behovet av att säkerställa social- och hälsovårdsreformen, något som regeringen har fortsatt med pandemin till trots.

Folktinget godkände motioner om att trygga service och krisinformation på svenska, svenskspråkiga adresser är lika goda som finskspråkiga, tillgången till ungdomspsykiatrisk specialvård på svenska och bristen på svenskspråkiga läromedel. Motionen om morgonnyheter på svenska ansågs annars vara välbehövlig men formuleringen ändrades till att gälla hela public service-utbudet på svenska.

Förutom för offentliga säkerhetstjänster handlade resolutionen om de svenskspråkiga ungdomars likvärdiga förutsättningar som de finskspråkiga har och att vårdreformen ska trygga den svenska verksamheten.

– Statsunderstödet som Institutet för hälsa och välfärd beviljats för att översätta God medicinsk praxis-rekommendationerna till svenska upphör i slutet av 2021. Detta försämrar medborgarnas likvärdighet och jämlikheten inom hälsovårdstjänster. Folktinget förutsätter att översättningsverksamhet som krävs för att garantera en jämlik vård ges fortsatt, kontinuerlig finansiering via statsbudgeten, konstateras det avslutningsvis i resolutionen.