Människor har shoppat med maniska blickar i en längtan efter att hylla köplusten så det skriker om det under denna ”högtid”. Alla dessa extrapriser och fantastiska erbjudande som man bara inte kan missa (vilket man givetvis kan göra). Någonting måste ju den moderna människan fylla sin växande tomhet inuti med. För visst är det så, att det är någonting djupare än shopping som det här fenomenet handlar om?

Det känns som en dyrkan. En dyrkan av materialism. De klirrande mynten och swishandet av siffror hit och dit som har varit samhällets grundpelare sedan en lång tid tillbaka. Vår värld har tagit på sig sin moderna kostym, där de rika blir upphöjda som halvgudar på sociala medier, medan de fattiga känns mer som en onödig parentes.

Såg en dokumentär häromdagen om aktiv dödshjälp i Kanada, där staten tillsynes aktivt försöker ”hjälpa” sina gamla, sjuka och trötta medborgare med att säga tack och adjö till sina liv och samtidigt spara på kostnaderna för samhället. Två flugor i en smäll och vart tog människans hjärta vägen i en värld, där själva livet bara tycks vara av värde ifall du är en effektiv samhällsmedborgare som konsumerar tillräckligt mycket för att bli godkänd som människa?

Vi har hört det förr

och kommer höra det om

och om igen

De rika blir rikare

de fattiga fattigare

Polariseringen hånler

i människans jakt

efter så kallade perfekta liv

Där den som har mycket

vill ha mer

och mer

och

mer

Snart är det jul igen och visst har saker och ting förändrats genom tiderna. Hustomten som pysslade på bondgårdar förr i tiden är utbytt mot den mystjocka Coca-cola drickande tomten som i sin omnipotenta skapelse kan skänka hela världen materiell lycka. Återigen så forcerat, så att själva julen tycks tappa sin magiska glans.

Jag önskar mig hädanefter en ny röd dag under 2025 i julklapp, där vi människor kan fira en dag utan konsumtionshysteri. En dag där vi firar att vi inte behöver vara slavar åt kapitalismen. En dag där vi kan fokusera på våra medmänniskor och kanske prata om poesi eller något annat i livet, utan att ha våra blickar bortvända från varandra.

Sedan kanske den röda dagen kan bli flera röda dagar, när människor börjar inse att det finns någonting annat som fyller tomrummet inuti. Någonting som inte bara låtsas göra det (och som bara gör tomrummet ännu större), utan som faktiskt gör det på riktigt.