På det Malmöbaserade bokförlaget Smockadolls hemsida läser jag följande om Edda 3.0:

“Hur lever människan efter Ragnarök?

De döda sover under gräset, de sörjer oss inte. Urtid och nutid smälter samman när Jesper Lundby gör en uppdatering av Den poetiska eddans myter till idag. Skuggor rör sig genom Norrköping. De är asagudar, överlevare, hemlösa hjältar, som försöker skrapa ihop lite pengar och likes på den långa vandringen genom dagarna och nätterna.

Edda 3.0 är en blues för det som gått förlorat, och ett andetag i väntan på det nya som ska komma.”

Jag vill direkt läsa vidare efter att ha påbörjat diktsamlingen framför mig och en sak som kommer till mig i tidigt skeende är att Lundbys vardagspunkiga poesi med dikttitlar som “Svart och snö”, “Den flammande”, “Dimmor” och “Vindtid” känns livslevande. Vilket givetvis är ett stort plus.

När jag läser Edda 3.0 beger jag mig ut på ett äventyr tillsammans med diktjaget genom en smådeppig verklighet som speglas från samhällets skuggsida. Men det dröjer inte länge innan det blir betydligt färggrannare, när gamla vikingagudar som Freja festar nätter på hotelltak. Och om Oden skriver Lundby bland annat inledningsvis i dikten “Mellan världar”:

Oden jobbar som busschaufför

i det här livet har han fastnat

som flykting från

ett annat land

en annan tid

ett annat liv

fast i en evig transportsträcka

mellan världar

trampar han

Fantasi är långt ifrån en bristvara i Lundbys lyrikfyrverkeri och som läsare undrar jag vad som ska uppenbara sig härnäst genom diktsamlingens 104 sidor. Lundbys dikter är både påhittiga och kvicka och även om det är rätt tunga ämnen som behandlas i Edda 3.0, så känner jag mig mer upprymd än nedstämd efter läsningen.

Ibland blixtrar hoppet till i mörkret som skimrar i dikterna framför mig och i slutet av dikten “Härute” som bland annat handlar om barnvagnsvandrarmammorna i sina långsamma omloppsbanor genom Klockaretorpets solsystem, skriver Lundby:

och

varje

människa

är ett eko

av alla de bakom henne

alla födda under

den här världens enda himmel

det enda pass

hon någonsin

borde behöva

Edda 3.0 är kort och gott uppfriskande poesi klädd i en smått kaotisk diktkostym med det fornnordiska himlavalvet insvept i den tillhörande halsduken. Eller med andra ord, inspirerande diktläsning en solig höstdag som denna.

Recension: Jesper Lundby, Edda 3.0 (2024); Smockadoll förlag; 104 s.