Blir vi lyckligare på riktigt av det – knappast.

Jag läste någonstans ett gammalt munkcitat som var i stil med: När man äger mer än tio saker, så äger sakerna en. Det ligger nog en hel del i rader som dessa. Är det inte så att ju mer vi konsumerar, desto mer färgar sakerna och prylarna våra liv? De växer fram i vår personlighet. De formar oss och vi blir beroende av dem.

Är de som har mest lyckligast? Jag tror inte det. Kanske underlättar det livet att segla fram på ett bananskal av framgång och kunna skåla i rådyr champagne till luncherna. Men allt blir vardag till slut och den som har mer vill ha mer och ännu mer.

Dagens underhållning på skärmarna handlar så mycket om pengar nuförtiden. Tävlingar efter tävlingar, där pengar gnistrar överallt. Var snygg och rik så har du lyckats i livet! Köp din framtid! Buy or die på ändlös repeat!

Kan livet bli mer tomt än att vara med i denna hetsjakt efter tillfälliga materiella kickar?

Tänk om vi människor kunde jaga en annan lycka istället genom att se varandra och naturen runt omkring oss. Att sträcka ut händerna till våra medmänniskor istället för mot alla saker som vi inte behöver som ständigt kallar på oss. Att gå ut och krama lite träd och vandra i skog och mark och känna vår jords ovillkorliga kärlek till oss människor.

Jag tror att en djupare lycka ligger däri.