Natofrågan gäller striden. De fem riksdagspartierna till höger kräver en Natooption, och önskar, kanske med undantag av SD, att Sverige ska bli medlem i Nato. De hänvisar till Finlands  Natooption, som ju inte innebär ett ställningstagande för Natomedlemskap.

Regeringen står kvar vid militära alliansfriheten som tjänat landet väl i 200 år. Den vill undvika att dras in i stormaktskonflikter som kan komma att beröra vårt land, men säger inte nej till försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete. Regeringen önskar bevara närregionen som ett lågspänningsområde, inte bli ett primärt bombmål eller hamna under Natos kärnvapenparaply  och tillsammans med militärt alliansfria Finland bidra till stabiliteten i närområdet.

I Finland är det bara Samlingspartiet och Svenska Folkpartiet som förespråkar Natomedlemskap. Det gör inte heller centerpartiet till skillnad från sitt svenska broderparti. Ett eventuellt finskt Natomedlemskap måste föregås av ett val som tar upp frågan eller en folkomröstning, och kan inte kuppas  igenom med ett enkelt riksdagsbeslut. En klar och över tiden stabil folkmajoritet är emot Natomedlemskap, liksom motsvarande svenska undersökningar visat.

Finland har en kunnigare och mer analytisk Rysslandspolitik, förbud i lag mot kärnvapen på finsk mark, nej till att utländska trupper ska kunna använda finskt territorium för militärt angrepp på en annan nation och ett territorialförsvar som täcker hela landet.

Likheter och skillnader mellan Sverige och Finland ska diskuteras av tidigare finske utrikesministern Erkki Tuomioja och försvarsminister Peter Hultqvist vid ett webbinarium 23 mars.

Utrikesdeklarationen innehåller frågor från närområdet till det globala planet. Civilsamhället vill ha anslutning till ett kärnvapenförbud – inte bara observatörskap, mer restriktiv vapenexport och kritiserar svenska militära insatser i Afghanistan, Irak och Mali.