I inrikespolitiken får Biden stora svårigheter. Särskilt om republikanerna behåller majoriteten i senaten, vilket omvalet i Georgia  5 januari avgör.  Det kan sätta käppar i hjulet för nye presidentens skattepolitik och planer på sjukvårdsreform. Många viktiga beslut fattas dessutom på delstatsnivå, inte federalt.

Inom  utrikespolitiken är Bidens handlingsutrymme större. En huvudfråga också för honom blir hur den svåra utmaningen från Kina ska tacklas om globala ledarskapet och handelspolitiken. Mer omedelbara resultat att vänta är USAs återinträde i Parisavtalet om klimatet och som medlem i Världshälsoorganisationen, som Trump lämnat. En återgång till mera multilateralism, dvs bejkande av internationella organisationer som FN, kan förutses. Trumps uttolkning av “America first”  överges, men även Biden kommer att sätta  USAs säkerhets- och andra intressen i första rummet.

Samarbetet med Europa och Nato återaktiveras. Demokrati och mänskliga rättigheter blir självklart viktigare  än för företrädaren. Men vänta er inte någon generös frihandelspolitik, även om formuleringarna säkert blir mindre burdusa än Trumps. Vid ett seminarium i Stockholms ABF-hus “USA inför presidentvalet” sa förre handelsministern Leif Pagrotsky, att han  upplevt större problem med demokratiska regeringars protektionism  än med republikanernas mera frihandelsvänliga hållning.

En ny Iranpolitik är utlovad. Nya förhållningssätt rörande bland annat Afghanistan och Mellanöstern är också troliga. Den exakta politiken har dock ännu inte utmejslats.

Presidenten styr inte internationella agendan. Den och nya, plötsliga händelser styr honom och tvingar fram handling. Närmast ligger utmaningen att hantera inhemska och globala pandemikrisen och dess ekonomiska verkningar.

Sammanfattningsvis kommer USA att anknyta mera till grundvärderingar som liknar EUs, men fortsätta att tillämpa ett mera globalt perspektiv och söka tillvarata sina stormaktsintressen.