Emil Zátopek var så framgångsrik och så överlägsen som idrottare att redan det gör det närmast omöjligt att göra en spännande film om hans karriär. Den första tanken när man hör namnet Emil Zátopek är att det var en man med Kung Midas beröring, allt han rörde vid omvandlades till guld, åtminstone om man tänker på den idrottsliga aspekten av hans karriär. David Ondříček har på olika sätt lyckats kringgå problemet att Zátopek var helt enkelt för överlägsen för att det skulle vara meningsfullt att göra en film om hans idrottsliga karriär.

För finländare är Zátopek en särdeles viktig gestalt som den största idrottslegenden från sommar-OS i Helsingfors. När det gäller den idrottsliga dramatiken, har Ondříček valt att fokusera på just Zátopeks bragder i Helsingfors 1952, tre guldmedaljer som löparkung och dessutom det att hustrun Dana tog OS-guld i spjutkastning. Men legenden om löparkungen räcker inte för att göra historien till intressant för den vita duken. Kärlek och politik bjuder på ingredienserna som gör historien om Emil och Dana till en helgjuten, berörande och fängslande film.

Ett sätt att skapa spänning i filmen är att nedtona framgångarna och möjligen överdriva svårigheterna. Filmen ger en känsla att den bygger på myten om mannen, att i verkligheten var han för övermänsklig för att vem som helst skulle kunna relatera till honom. Efter filmen känner man sig tveksam och undrar hur trogen det historiska skeendet slutresultatet egentligen är? Det känns att man får mest ut av filmen om man bara tar den som en film, ett fiktivt verk som skapar en fiktiv bild av hjälten. Som filmkonst känns Zátopek lyckad.

Och om Zátopek inte hade tillräckligt med svårigheter i sin karriär, handlar filmen också om Ron Clarke, en flerfaldig världsrekordhållare från Australien som aldrig tog OS-guld. Om Zátopek hade sina största framgångar i Helsingfors 1952, hade Clarke sin storhetstid på 1960-talet. En central del av filmen handlar om den unika vänskapen mellan Zátopek, som spelas av Václav Neužil och Clarke, som spelas av James Frecheville. Eftersom de kom från olika sidor av järnridån, kommer det kalla krigets dramatik speciellt tydligt fram i episoden där Clarke besöker Tjeckoslovakien för att få goda råd av Zátopek som fungerar som mentor för honom.

Den starkaste personliga dynamiken i filmen är den mellan Václav Neužil och Martha Issová som spelar hustrun Dana. Issová gör en särskilt imponerande rollprestation och filmen är snarast mer spännande som kärlekshistoria än som en film om sport. Den romantiska spänningen behöver inte ens handla om att relationen var särdeles turbulent. Visst uppstår en del av filmens dramatik av relationens turbulens, men det finns någonting magiskt i personkemin mellan filmens kärlekspar som gör susen. Det är inte heller så viktigt huruvida filmen i egenskap av romantisk kärlekshistoria ger en desto mer sann bild än vad den ger av Zátopeks idrottsliga karriär eller hur Clarkes besök i Prag på riktigt förlöpte, den fungerar helt enkelt som film.

En intressant detalj i filmens tillkomsthistoria är att David Ondříček hade möjligheten att intervjua Dana Zátopková flera gånger, medan han jobbade med filmmanuset. Emil Zátopeks änka dog nämligen först i mars 2020 i en ålder av 97 år. Emil och Dana var båda födda den 19 september 1922 men Emil dog redan i november 2000, 78 år gammal. Det måste ha påverkat filmens sätt att återge parets kärlekshistoria alldeles speciellt mycket att det är hennes version av historien som Ondříček har fått höra. Hon fick inte se filmen som blev färdig 2021 men det är Danas berättelse om Emil som det romantiska skeendet bygger på.

Zátopek är inte en film för den som vill se en så realistisk skildring av det historiska skeendet som möjligt och ett så verklighetstroget Helsingfors år 1952 som möjligt. Ondříček har tagit sina konstnärliga friheter när han har dramatiserat berättelsen så att den har blivit till en fiktiv film med verklighetsbakgrund. Manuset har han skrivit tillsammans med Alice Nellis och Jan P. Muchow. Ondříčeks slutprodukt är hur som helst en konstnärligt helgjuten film som imponerar med lysande skådespelare som utövar sin konst med glimten i ögat.

Berättelsen om Tjeckoslovakiens stora idrottshjälte är också en samling skrönor, vilka belyser idrottarens vardag under de villkor som det kommunistiska systemet ställer. Från år till år och från situation till situation gäller det att välja sida. Ska man hjälpa sådana idrottare som är dissidenter eller ska man försvara systemet så att man tillåts tävla? Valet är förstås lättare för den som är den mest lysande stjärnan, eftersom systemet värderar guldmedaljerna så högt. Trycket på mästaren blir betydligt hårdare först sedan när den aktiva karriären är över.

Emil Zátopeks väg ledde från fabriksgolvet av Baťas skofabrik i Zlín till karriärens absoluta höjdpunkt i Helsingfors. Sedan fick han utstå svåra prövningar. I och med den sovjetiska ockupationen och krossandet av Pragvåren hamnade han i blåsväder. Zátopek blev utesluten ur kommunistpartiet och tvingad till fysiskt krävande arbete. Den bakgrundsberättelsen bjuder på en del godbitar för filmen att lyfta fram, fiktionalisera och dramatisera.

Emil Zátopek var en mytisk legend och David Ondříček har skrivit ett nytt kapitel i hjältesagan. Allra starkast övertygar filmen Zátopek som ett relationsdrama, en äktenskapsfilm om ett synnerligen jämnårigt par där båda parterna hade starka viljor och sina egna motstridiga behov. För att uppskatta den mänskligt desarmerande kärleks- och äktenskapsskildringen behöver man inte ens vara särskilt intresserad av idrott, även om dynamiken i relationen påverkas stort av att båda parterna råkar vara idrottshjältar.

Det är inte alltför många tjeckiska filmer som får Finlandspremiär. Med tanke på hur Emil Zátopek vann finländarnas hjärtan år 1952 som en stor beundrare av Paavo Nurmi känns det lämpligt att just den här filmen får ses på biografer i Finland. Det kan komma som en liten chock att en arena i Brno har fått fungera som inspelningsplats för både scener som föreställer OS i London såväl som OS i Helsingfors. Resultatet är vackert, stämningsfullt också med tanke på filmmusiken men inte alltför strikt verklighetstroget. Det behöver det inte heller vara.

***

Filmrecension: Zátopek (2021)

Regi: David Ondříček

Manus: David Ondříček, Alice Nellis, Jan P. Muchow

Skådespelare: Václav Neužil, Martha Issová, James Frecheville, Robert Mikluš

Genre: Drama

Speltid: 131 min

Åldersgräns: 12 år