Opinion

Lärdomar och möjliga frågor som följer efter svenska riksdagsvalet

Foto: ABL-arkiv
Det finns mycket att analysera efter det knappa valutslaget i Sverige, framhåller Robert Björkenwall.

En dryg vecka efter valet kan vi konstatera att det är förlorarna (M, KD, L samlar 29 % ihop; 103 mandat) som ska bilda regering i riket! Riksdagens största oppositionsparti S ökade med 2 % och samlar nu 30 % (107 mandat). Men den stora valvinnaren är SD med 20 % av rösterna och det är en viktig förklaring till att Ulf Kristersson nu kan bilda regering ihop med KD och sannolikt även L. Detta med SDs stöd och deras 73 mandat. Annars inte.

Robert Björkenwall

Arbetarbladet

 

 

Så lite som runt 50 000 röster avgjorde att det nu blir Ulf Kristersson i stället för Magdalena Andersson som leder Sveriges nya regering. Men hade inte Centern (främst på landsbygden) och Vänsterpartiet tappat i förhållande till föregående valresultat 2018 så hade Magdalena Andersson fått fortsätta nu som regeringsbildare på nytt. Men blir det förlorarnas allians – Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – med sina tillsammans 29 procent i väljarstöd som bildar regering en bit in i oktober månad.

Vallokalsundersökningen Valu på valkvällen i Sveriges television visar ju att vi har många konflikter. Unga mot gamla, utbildade mot lågutbildade, stad mot land, kvinnor mot män.

Dessa motsägelser kräver och kommer tids nog att få en djupare analys. Vi seniorer som minns vår ungdoms strider kan t ex nu – tack vare Valun – se att M+SD ihop är mer än dubbelt så stora som S bland förstagångsväljare. Varför kräver en djupare analys… Liksom varför SD gick så starkt på landsbygden men inte i t ex Stockholm, där i stället Socialdemokraterna gick starkt framåt, och samma i Göteborg. Men i eftervalsdebatten har många frågat sig om det inte kanske ändå var fel att presentera Valun i SVT en dryg kvart innan alla faktiskt hunnit rösta? Skulle man rent av ha avstått helt från Valun också med tanke på att det så osäkert och jämnt? Hade vi för många opinionsmätningar i valrörelsens sista veckor? Troligen.

Men som före detta statsminister och tidigare S-ledaren Göran Persson sade på en valanalys i Stockholm. S gick framåt i valet men det var ”ändå ett dåligt val”. Och han travesterade fältherren Pyrrhus och sade: En sådan seger till och vi är förlorade. Och det är extra sorgligt i ett läge med stora utmaningar – krig, superinflation etc – så hade vi verkligen nu behövt en socialdemokratiskt ledd regering i Sverige. ”Nu borde vi inte ha förlorat regeringsmakten”, sade Persson.

Men fakta är också – och särskilt då varför det gick så bra för högerpopulistiska Sverigedemokraterna, SD – att det fanns ett genuint missnöjde där ute bland bruksorternas folk. Där har S tappat, inte klarat att föra en klassisk fördelningspolitik och att hålla ihop Sverige. Här måste S bli bättre för att klara nästa val bättre om senast fyra år. Och det går, men inte utan hårt och långsiktigt politikarbete. Och i nästa val om fyra år måste även klimatfrågan – det gröna folkhemmet – ihop med en tydligare ekonomisk fördelningspolitik bli S fråga, anser Göran Persson.

Rimligen har han rätt och det borde de svenska socialdemokraterna ta fasta på när de i lugn och ro utvärderar lärdomarna inför framtiden och kommande val.

Lite utanför detta men alls icke helt oviktigt att fundera på är bland annat följande: 1) Skötte sig media verkligen så bra som man borde förvänta sig när det gäller att försöka få fram tydliga besked från partierna så att väljarna fick god vägledning när de skulle rösta? Tveksamt, ty en av väljarna (särskilt kvinnorna!) så högt rankad sakfråga som sjukvården försvann nästa helt i valrörelsen. Var det inte också mera männens än kvinnornas dagordning – gängkriminalitet/skjutningar, bensinpriset vid pump och kärnkraften – som nästan helt dominerade valrapporteringen och slutdebatterna i media? Absolut. Och klimatfrågan försvann ju också nästan helt.

Varför blev det så här? Hade media någon roll i att det blev så här? Och läget nu, efteråt, är det väl ändå troligt att också lilla 4%-partiet Liberalerna också kommer med i regeringen. Men det stora frågetecknet blir rimligen vad SD – med sina 73 mandat – kommer att kräva, minst, för att känna sig rimligt nöjda? (Rättssamhällets principer kontra anonyma vittnen, visitationszoner, migrationspolitiken och mycket annat). Och kommer de att få igenom något av sina högljudda krav på att göra om public service (Sveriges radio och TV)?

Kommer det – med SD som frihjul utanför regeringen – att hålla hela mandatperioden ut för Ulf Kristerssons regering? Eller kan det bli ett extra val om säg två-tre år?

Det gick uppenbarligen under radarn även för media att nybildade muslimska Nyans tog 26 000 röster (tog många röster av S i Rinkeby, Rosengård, Bergsjön, i Landskrona etc)? Där försvann många röster för S i invandrartäta valkretsar.

Ytterligare ett problem som det finns skäl att hålla lite fokus på är hoten mot journalisterna som redan många kommentatorer har tagit upp – och så även senast i häromdagen på Publicistklubben, PK? Hur stor är då att växande hot även kan riskera att journalister anpassar sig och blir mera ängsliga och inte vågar granska tufft?

Hur som helst har nog Göran Persson rätt när han säger att rena lögner användes flitigare i den här valrörelsen. Det har tyvärr kommit för att stanna är jag rädd. Nu kom högersidan undan en tuffare granskning av hur det i praktiken ska gå till med löftet att sänka bensinpriset i pump med 9 kr/litern. Där fegade media. Och hur löser en utbyggd kärnkraft som kan vara på plats tidigast lite efter 2030 eller så vår el- och energikrisen nu? Bara några exempel på frågor som torgfördes flitigt i valrörelsen men media knappast förmådde syna på djupet.

Så nog finns det mycket att analysera och noga utvärdera efter det knappa valutslaget i Sverige och den nya regering som kommer till en bit in i oktober.

 

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl a riksdag och regeringskansli m m

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Mest lästa

Senast

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

Tf. chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE