Kultur

9.6.2026 13:45 ・ Uppdaterad: 9.6.2026 14:26

Lauri Finér håller på Arsenal

Topi Lappalainen
Kalevi Sorsa-stiftelsens verksamhetsledare Lauri Finér.

Arsenal FC är ett av Londons främsta fotbollslag som nyligen vann Premier League, den högsta divisionen i det engelska ligasystemet, efter en paus på 22 år. Lauri Finér är verksamhetsledare för Kalevi Sorsa-stiftelsen och han är en supporter av Arsenal. Laget har supportrar i alla delar av världen och Finér berättar för ABL vad Arsenal har betytt för honom och hur han kom till att heja på det rödvita laget från Islington i norra London med rötter bland arbetare inom vapenindustrin i Woolwich i sydöstra London.

Topi Lappalainen

Arbetarbladet

 

 

– Jag har hejat på Arsenal sedan början av 1990-talet. Pappa hade sett en av Arsenals matcher i London år 1986, en hemmaförlustmatch mot Everton. Pappas diabilder från matchen brukade vi se på då och då. En annan sak som påverkade valet av lag var att jag spelade datorspel som Sensible Soccer och Championship Manager.

Finér berättar att som skolpojke tilltalades han av Arsenaltröjans rödvita färger och de skiljde ut sig från mängden på datorskärmen när han spelade Sensible Soccer.

– Under högstadiet på 1990-talet i Joensuu var atmosfären inte alltid så trevlig. Mycket mobbning förekom och jag hade det inte heller alltid så lätt. Arsenal blev till min egen grej och fungerade som en tillflyktsort. Kanske fick jag till och med lite respekt när jag var den där typen som håller på Arsenal. Jag kunde inte se Arsenals Premier League-matcher på TV då på samma sätt som idag, utan från TV2 såg man en match i veckan varje lördag och om man hade tur, så spelade Arsenal i några av dem.

En match som Finér minns speciellt bra var finalen av cupvinnarcupen 1995 mot Real Zaragoza. Den spanska mittfältaren Nayim avgjorde matchen efter 119 minuters speltid strax innan förlängningen tog slut med en lobb som sjönk in i Arsenals mål bakom David Seaman och Zaragoza vann med 1-2.

– Det kändes ledsamt när man hade hoppats på att Arsenal vinner och så blev det en förlust. Det var ändå fint att de europeiska cupfinalmatcherna visades på TV i Finland.

Finér tänker att hans relation till staden London har uppstått genom det att han har hejat på ett lag därifrån.

– Julen 1996 tillbringade vi hos kusinerna vid Englands sydkust och då var det väldigt viktigt att få se Arsenal spela på Highbury. Jag var femton år gammal och nästa gång jag skulle se en hemmamatch var femton år senare.

Sammanlagt har Finér sett nästan tio av Arsenals hemmamatcher, varav den första mot Aston Villa på lagets gamla stadion Highbury och alla de övriga på den nuvarande arenan Emirates Stadium.

Ibland påstås det att Arsenals fans är de mest hatade av de lag som för tillfället spelar i Premier League. Finér låter inte sådana påståenden slå sig ned utan hans inställning till sporten är positiv.

– Man ska inte ta fotbollen på alltför stort allvar. Det är klart att det är känslosamt i det ögonblicket när Arsenal förlorar.

Fotbollen är en sport som berör en hel värld men som också handlar om exceptionellt stora pengar. I Premier League är det speciellt kontroversiellt med stormrika ägare som ibland kallas oligarker.

– Det stämmer att Arsenal ägs av en amerikansk familj som äger ett antal idrottslag inom olika sportgrenar via deras familjeföretag Kroenke Sports & Entertainment.

Som lagets två jämställda ordföranden fungerar far och son Stan och Josh Kroenke. Före deras tid var lagets mest betydande ägare en uzbekisk-rysk oligark vid namn Alisjer Usmanov men nuförtiden är det familjen Kroenkes företag med huvudkontor i Denver i Colorado som äger laget.

– Mer kontroversiell än de amerikanska ägarna är lagets huvudsponsor, det emiratiska flygbolaget Emirates, menar Finér. Förenade arabemiraten är knappast det land där mänskliga rättigheter står högst i kurs.

– Jag tänker att ett fotbollslag är någonting mer bestående än dess ägare eller huvudsponsor. Man kan inte äga ett lags kultur eller dess fans. I ett normalt företag har ägaren en större betydelse men ett fotbollslag existerar inte utan fansen.

När det gäller Arsenals tränare var Arsène Wengers långa period betydelsefull för Finér. Wenger kom från den franska ligan med en hel del nya idéer.

– Han blev tränare år 1996 då jag började heja på laget mer intensivt. Han byggde laget med långsiktig planering. Det handlade inte bara om att nå framgång under ett enskilt år utan om att bygga en spelstil och att värna om lagets traditioner.

Wenger var tränare fram till år 2018 och efter ett kort mellanspel med Unai Emery tillträdde lagets nuvarande tränare Mikel Arteta i december 2019. I likhet med Emery hör Arteta till Spaniens baskiska minoritet.

Finér ser Arteta som en liknande tränartyp som Wenger. Den långsiktiga planeringen är en särskilt tilltalade aspekt hos Arsenal.

När det gäller lagets stadion tyckte Finér att upplevelsen som femtonåring på Highbury var otroligt fin. Enligt honom är det svårt att uppnå samma stämning på lagets nya stadion. Lagets gamla stadion Arsenal Stadium, alltså i folkmun Highbury, hade ritats av en berömd skotsk stadionarkitekt, Archibald Leitch. Finér har upplevt stämningen också på andra arenor ritade av Leitch och han menar att den stämningen som råder på hans arenor går också bra att uppleva via TV-rutan med kameror lägre ner och närmare fotbollsplanen.

– De allra senaste åren har jag dock inte sett en hemmamatch på Emirates och laget har sedan dess satsat mycket på stämningen.

Finér lyfter särskilt fram den nya supporterlåten ”The Angel (North London Forever)” av Louis Dunford.

De penningsummor som byter ägare i fotbollen är i Finérs tycke orimliga.

– Det är någonting fel på de ekonomiska strukturerna om man tänker på sådana summor. Fotbollen är inte en så viktig sak att de allra mest begåvade människorna borde satsa på att spela fotboll eller att enorma penningsummor ska fungera som incitament till att göra det. Jag kan ändå njuta av fotbollen och av laget trots att summorna är så höga. Om en spelare får fast 100 000 euro i veckan är det inte klokt. Förstås har man gjort affärsmässigt någonting rätt när man har sådana pengar, man har varit duktig på att sälja och fått in pengar till idrotten men det har gått överstyr.

Huliganismen i den engelska ligafotbollen har inte påverkat Finérs relation till sporten nämnvärt. Han menar att de värsta problemen med huliganismen var på 1980-talet och han själv blev en supporter på 1990-talet.

– Det har ändrats efter att Premier League startade och ståläktarna försvann. Stämningen är snarare sådan att man nuförtiden äter räkmackor på läktaren. Huliganernas relation till sporten är en helt annan än min och jag har inte stött på det fenomenet. Jag tycker om att det finns en fin stämning. När jag besökte Röda stjärnans stadion i Belgrad tror jag inte att allt gick precis enligt reglerna men det var imponerande att se alla facklor och få uppleva den otroliga stämningen där.

Lauri Finér och Arsène Wenger. (Foto: Privat)

En upplevelse som Finér minns är när han åkte tåg från Paris till London år 2019 och Arsenals före detta huvudtränare Wenger var på tåget.

– Jag hade en alldeles för stor väska och kunde inte nå ikapp Wenger själv. Min fru sprang först efter honom och tog sedan ett foto samt videofilmade när jag sprang efter honom. Jag uppskattar särskilt Wenger som tränare för det sätt som han ändrade den engelska fotbollen på och för hur han byggde känslan av gemenskap.

När det gäller lagets spelare under åren var de engelska spelarna Ian Wright och Tony Adams sådan som han lade märke på som tonåring.

– Wright var en hård målskytt men samtidigt en glad grabb som njöt av fotbollen. Adams var en långvarig lagkapten som hade problem utanför fotbollsplanen och lyckades reda ut dem.

Adams spelade för Arsenals representationslag 1983-2002 efter att ha spelat för Arsenal som junior innan dess.

– Han vann fyra engelska mästerskap och jag minns speciellt en match då Arsenal avgjorde ligamästerskapet mot Everton år 1998. Mittbacken Adams gjorde det sista målet och hans ikoniska målgest har förevigats som staty utanför Arsenals stadion.

Av lagets före detta superstjärnor nämner Finér även Dennis Bergkamp från Nederländerna, Thierry Henry från Frankrike och Mesut Özil från Tyskland. När det gäller mästarlaget 2026, är hans favoriter lagkaptenen Martin Ødegaard från Norge samt de engelska landslagsspelarna Declan Rice och Bukayo Saka. Rice har irländska släktrötter och Saka yorubarötter genom föräldrarna som har invandrat från Nigeria.

Något som har förändrats de senaste åren är den hårda satsningen på damernas representationslag.

– Förra hösten besökte jag London och just då spelade inte herrlaget men den dagen jag åkte hem skulle damlaget spela och det syntes på stan.

Säsongen 2025/26 var den första då damlagets alla ligamatcher spelades på Emirates Stadium men damerna spelar fortfarande en del cupmatcher på den betydligt mindre arenan Meadow Park.

– Damlaget har tiotusentals åskådare när det spelar på samma stadion som herrlaget. Jag har inte sett dem spela men man upplever en stor förändring i fankulturen och när man besöker klubbens souvenirbutik. När jag besökte London på 2010-talet var inte damlaget särskilt synligt men det har skett en stor förändring och det är fint.

Finér besöker inte längre Arsenals matcher lika ofta eftersom de senaste tio åren har alla hans flygresor varit arbetsresor.

– Ibland har vi åkt tåg och sedan har jag besökt London om det har råkat sig att jag har haft en arbetsresa just dit.

Herrarnas representationslag för Arsenal FC har alltså nyligen vunnit Premier League-titeln men förlorat finalen av UEFA Champions League mot Paris Saint-Germain efter straffar.

– Hade jag behövt välja före säsongen vilkendera titeln Arsenal vinner skulle det ha varit Premier League, utan tvekan. Att vinna en lång serie är det mest intressanta. Förstås var det irriterande att det inte gick vägen i Champions League eftersom Arsenal aldrig har vunnit den titeln. Men jag såg ungefär alla av Arsenals ligamatcher och jag brukar se dem hemma på TV. Jag har minskat på den tid jag använder till att följa övriga sportgrenar som jag följde som yngre på grund av tidsbrist men fotbollen finns kvar på grund av Arsenal. De två grenar jag följer idag är fotboll och basket.

Arsenal har rätt så röda tröjor och laget har grundats år 1886 av vapenarsenalens arbetare. Finér är verksamhetsledare för en socialdemokratisk tankesmedja men han menar att han inte har valt laget på grund av dess historia.

– Valet av lag var inte på något sätt rationellt men senare har jag i någon mån bekantat mig med Arsenals historia. Det är förstås trevligt att tröjorna är såpass röda. När jag gick i nian 1996/97 skrev jag en lång uppsats om Arsenal som gällde både lagets historia och innehöll en beskrivning av varenda en av lagets matcher under en säsong. Internet fanns redan då, så det gick att söka information om Arsenal på nätet på engelska och sedan översätta till finska.

– På vårt sommarställe finns det en trädgårdsbänk som jag fick som julklapp av frun. Den har döpts till Arsène Wengers bänk och där gäller det att fira ligatiteln med ett glas skumvin, avslutar Finér.

”Le banc d’Arsène Wenger” står det på en plakett på en av Finérs trädgårdsbänkar. (Foto: Privat)

Dela denna artikel

Kommentarer

Artiklar kan kommenteras i ett dygn efter publicering. Använd ett sakligt och respektfullt språk: administratörerna förbehåller sig rätten att vid behov radera opassande kommentarer och förhindra skribenten från att kommentera vidare.

Sähköpostiosoitteesi

Demokraatti

päätoimittaja: Petri Korhonen
Lähetä juttuvinkki →

Toimitus: PL 338, 00531 Helsinki, puh. 09 701 041

Arbetarbladet

chefredaktör: Topi Lappalainen
Kontakt →

Redaktion: Broholmsgatan 18-20 C, 00531 Helsingfors

Tietosuoja-asetukset

Demokraatti.fi

Tilaa Demokraatti

Demokraatti on politiikkaan, työelämään ja kulttuuriin erikoistunut aikakauslehti, joka on perustettu Työmies-nimellä vuonna 1895.

Kaikki ei ole sitä miltä näyttää.

Tilaa demokraatti →
2018 DEMOKRAATTI
TIETOSUOJA- ja REKISTERISELOSTE
KIRJAUDU