Först måste Petteri Orpo lyckas bilda en sådan regering. För att få en majoritet har han bjudit in Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna, två mindre borgerliga partier.

En speciellt svår sits blir det för SFP som är ett liberalt parti. Att sitta i samma regering med Sannfinländarna innebär att man måste kompromissa om rätt mycket.

Att SFP är redo att delta i vilken regering som helst är ingen nyhet. Partiet är litet och det är i regeringen man fattar stora beslut och maximerar inflytandet.

Ändå när man ser på storleksordningen av de tre partier som Orpo har bjudit in, är Sannfinländarna ett mycket stort parti med finländska mått mätt. Med deras valframgång får man lägga anspråk på flera tunga regeringsposter. SFP och KD får det som blir över av de två stora partierna.

Än så länge är ingenting hugget i sten och Samlingspartiet har fortfarande möjligheten att byta Sannfinländarna mot Socialdemokraterna, om det inte går att bilda en regering med de här fyra partierna. Men Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och KD är vad Orpo föredrar och det är en regering han kommer att satsa hårt på att få till stånd nu.

En klar orsak till varför Sannfinländarna är en lämplig partner för Samlingspartiet är att den ekonomiska högerpolitiken inte behöver att kompromissas. Sannfinländarna må ha fått en hel del arbetarröster, men arbetarklassens intressen kommer de inte att bevaka särskilt aktivt.

Finland riskerar att drabbas av ett stålbad av nedskärningar som motverkar sitt syfte och stryper förutsättningarna för tillväxten. Det är klart att en del anpassningsåtgärder behövs, men med för hårda tag kastar man ut barnet med badvattnet.

Det är dessutom helt avgörande för Finlands framtid var man sparar. Samhällets kohesion riskerar att frätas sönder om det är socialskyddet och hälsovården som drabbas hårdast. Socialskyddsreformen är en av de viktigaste frågorna inför den nya regeringen och om sättet man genomför reformen leder till att man urholkar välfärdsstaten, blir det hårda år framför oss.

Samlingspartiets ledande roll och bristen av motvikt betyder att nedskärningsivern riskerar att gå till överdrift. I det här regeringsalternativet finns inte ens Centern med att balansera det hela. Med de här partierna blir regeringen en av de mest högerinriktade i Finlands historia, om inte den mest högerinriktade.

Att bilda en sådan här regering är lockande för Petteri Orpo just för att Sannfinländarna saknar erfarenhet av hur man fungerar i en koalitionsregering. Visst var partiet med i regeringen Sipilä mellan 2015 och 2017, men alla Sannfinländarnas ministrar bytte parti och bildade Blå framtid när man hade kommit halvvägs i regeringsperioden. De politiker som då gjorde sannfinländsk regeringspolitik i främsta linjen finns inte längre med i partiet. De två övriga partierna är för små för att kunna bilda en ordentlig motvikt.

Visst kan även ett litet parti kräva mycket i de kommande regeringsförhandlingarna, med tanke på att förhandlingarna i princip kommer att fallera om ett parti marscherar ut. Men grundkonstellationen kvarstår: två stora och två små partier. Sannfinländarna kommer att förutsätta en stram invandringspolitik och frågan är hur mycket de får igenom av sin EU-kritiska och klimatskeptiska agenda. SFP kommer att kämpa för att behålla svenskans ställning och då kan det hända att det är väldigt mycket annat de får kompromissa för att få till stånd ett resultat som inte innebär ett direkt hot mot svenskan.

När samhällsservicen försämras som helhet, kommer förstås även den svenskspråkiga servicen att drabbas. Men SFP kan möjligen påverka att den försämringen inte kommer att ske i en större proportion jämfört med servicen på finska.

I fyra år har Finland styrts av en progressiv koalition med modiga målsättningar. Man har blickat framåt och genomfört stora reformer trots att det har varit coronapandemi och krig i Ukraina. När Anna-Maja Henriksson talade i samband med Orpos presskonferens, lät det väldigt mycket som om hon skulle önska att företräda en fortsättning på den politiken som har varit rådande i Finland de gångna fyra åren. Så kommer det knappast att bli i den här kombinationen av partier.

Finland riskerar att bli ett bakåtsträvande och inåtvänt land. En stor orsak till det är Sannfinländarnas invandringspolitik. Det ska man kombinera med Samlingspartiets nedskärningspolitik som man inte vill att ska drabba de som redan har det bra. Vem ska försvara de sämst ställda de kommande fyra åren? Från opposition är det svårt att göra.